Fantasi som medicin

Bjärbo, L - Ivar träffar en Tyrannosaurus - 29694239Efter den andra boken om Ivar blev min son lite otålig. Han satte sig ner och skrev sin egen bok, med titeln ”Ivar träffar alla dinosaurier i hela världen”. Men den riktiga titeln är alltså Ivar träffar en Tyrannosaurus, och det är ju en ganska väntad uppföljare på Ivar träffar en Stegosaurus av Lisa Bjärbo och Emma Göthner (Rabén & Sjögren) som kom tidigare i år. Precis som i den första boken står Ivars hemmabyggda dinoland i fokus och det är där Ivar på sina nattliga äventyr blir liten och träffar de stora ödlorna på riktigt. Det här är fina smarta böcker som har en naturlig målgrupp och efter att både läst Ivar träffar alla dinosaurier i hela världen och tillsammans med sonen knåpat ihop ett eget dinoland kan jag dessutom intyga att de väcker fantasin och inspirerar till pyssel.

En bok som får mig att vilja pyssla om mina gamla gosedjur är Blubbla tänker av E A Johansson (Natur & Kultur). Det är något speciellt över fotoböcker med iscensatt handling och den här har något sprött och sönderälskat över sig, något gammalt men tidlöst som tilltalar mig. Blubbla är en apa som funderar mycket. Tänk att flyga över pyramiderna, ut i rymden. Men Blubbla landar i tyngre grubblerier och funderar över livet efter döden, gråtens lättnad och saknaden efter sin mamma. Det låter oändligt sorgligt men texten har en självklarhet och en tankebana som följer barnens slingrande funderingar på ett sätt som ändå gör boken enkel att ta till sig.

Boken om Blubbla är en bok för alla små grubblare, medan Mammas Liv (Nimmi förlag) känns som den riktar sig mer till dem som är direkt drabbade av sjukdom i familjen.

Liv är fem år och hennes mamma har cancer. Mi Tyler har skrivit boken utifrån ett eget behov, hon behövde en bok för att prata med sina barn om sin sjukdom. Malin Ahlin har hittat en känsla i bilderna som balanserar just mellan vardagsliv och dramatik, cellgiftskräk och bullbak. Boken är rak och språket direkt. Mi Tayler duckar inte men fokuserar heller inte på rädslan att det värsta ska hända. Tröttheten, sjukhusvistelserna och tårarna kan vara tillräckligt skrämmande för ett barn och boken känns som ett bra och lättillgängligt underlag för den som vill prata med sitt barn om allvarliga sjukdomar. I och med att den är så tydligt skriven i det syftet blir den möjligare lite mindre intressant som bok betraktad än till exempel Världens mamma och en katt (Kristina Murray Brodin, Vombat förlag 2010) som faktiskt har exakt samma tema.

Sjöberg, L - Tänk om ... visboken - 29693683Jag skulle vilja ge Liv och hennes mamma Lena Sjöbergs nya Tänk om… Visboken, med tillhörande cd-skiva med 13 sånger av Nina Persson. Att flyta bort i världar där du kan vara en mygga, en tax eller en val måste vara bättre än många mediciner. Att tillsammans med Cardigans-Nina få bli en skräcködla eller byta plats med en fladdermus ett tag måste ge stor lättnad till ett orostyngt barn. Musiken är medryckande och bilderna i boken som alltid när Lena Sjöberg är inblandad roliga, uttrycksfulla och med minst en överraskande detalj. Boken ska förresten snart bli film!

Åldersgräns på böcker?

Blev tipsad om en intressant text som handlar om barn och läsning. Har själv helt missat diskussionen kring pojken som hindrades att läsa färdigt Orange is the new black, men känner spontant att jag har svårt att förstå en rektor som rycker vad som helst ur händerna på ett barn utan att ta en diskussion om det och lyssna på barnets tankar. Om rektorn hade frågat barnet vad boken handlade om, vad barnet fick ut av den, hur den var att läsa? Om rektorn själv hade läst boken och bokat en timmes bokprat med eleven? Kanske med klasskompisarna också, och breddat diskussionen till att handla om vilka böcker de tycker om, och om det finns böcker som de önskar att de inte läst för att de varit för läskiga. Det hade kunnat bli hur spännande som helst, tänker jag. Vad tänker du?

Kråkes förskola

Kråkes förskolaAv Marie Bosson Rydell och Jessica Lindholm

Jag gissar att många som läser bloggen känner Kråke bättre än jag. Kråke var länge del i en bokklubb, som om jag förstått det rätt drevs av Gleerups förlag. Böckerna har ett tydligt pedagogiskt syfte, och ska lära barn något.

Jag är lite kluven till böcker som så uppenbart kommit till utifrån en pedagogisk tanke, typ ”vi gör en bok för barn som ska skolas in på förskola”. Böcker är ju en konst – berättandets konst – bilderböcker inte minst, och då kan det kännas lite torftigt, nästan förolämpande att utnyttja formen för ett syfte. Samtidigt är läsning ett sätt att bearbeta livet, och för barn är det inte minst viktigt. Dessutom främjar läsning läsning, så om det finns föräldrar som vill ha ett syfte med att läsa så är det ju ändå bättre än att inte läsa alls. Är ni med?

Det är ju just det vardagliga och enkla som gör att jag kan förstå att Kråke blivit så populär bland småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Här finns inget utmanande eller ifrågasättande, bara vardagshändelser att prata kring och känna igen sig i. I den här boken är det lillasyster Lovisa som ska börja förskolan, och syskonen Kråke och Elsa finns på plats och visar henne hur allt fungerar. Och det fungerar naturligtvis finfint. Här syns ingen skymt av stora barngrupper och utsliten personal.

Jessica Lindholm har en speciell stil, och den som läst om Svea eller Spargrisen känner igen sig. Barnen i Kråkeböckerna är uttrycksfulla, men jag stör mig på att de alla er stort och enformigt på nästan varje sida i boken. Nog för att mina barn gillar förskola, men bara skratt och solsken är det ju knappast för något barn i den åldern under en dag.

Nu har Idus förlag tagit över Kråkeserien, och vid en googling förstår jag att det gör många glada. Med så allmängiltiga – om än lite enkla – ämnen finns det naturligtvis alltid ett sug från småbarnsföräldrar efter material av den här typen.

 

Får hundar korvar i himlen?

Av Sara Galli och Mats Molid

Jag har skrivit om döden i barnböcker bland annat här och här. Den här boken handlar också om det, men om när ett älskat husdjur försvinner. Om nu Musse kan ses som ett husdjur, när han samtidigt är Alvas storebror.

Den här boken har verkligen barnets perspektiv. De vuxna finns med som ledsna statister, föräldrar som gör sitt bästa för att trösta och förklara, men sorgen är Alvas och den blir därför väldigt konkret och enkel i all sin sorglighet. Bilderna är kantiga och sådär skeva som verkligheten kan te sig när något svårt händer och både Alva och Musse har drag från Stig Lindberg om än i mindre färgglad skala.

Boken fungerar naturligtvis som ren terapi för familjer i samma situation, men håller även som en bok i sig, på ett tema som många barn funderar mycket över.

 

Första monsterboken

Av Johan Egerkrans

Pekböcker som är mer till vuxna än barn är nästan en egen genre. Jag tänker mig att det här är en bok som Johan Egerkrans velat göra för sitt eget höga nöje, och som förlaget sett potential att bli en gå-bort-present till nyblivna föräldrar. Jag ser lite ”hö-hö” när ettåringar till zombieälskande pappor öppnar sin födelsedagspresent och för den delen lite bondande mellan föräldrar med smak för det makabra och deras förhoppningsvis lika intresserade barn.

Allt som får föräldrar att läsa för sina småttingar är bra, det som är synd med just den här boken är dock att texten är så erbarmlig. ”Mumiekungen klädd blott i bandage får ej längre apanage” är visserligen helt ok textmässigt, men redan här blir målgruppen otydlig. Ett barnsligare tilltal hade nästan gjort de väl utförda – men lite för serietidningsklassiska för min smak – illustrationerna större rättvisa. Och redan på nummer två börjar jag undra om ingen redaktör har varit med i processen. ”Demonen är hin håles fä, Bergman stavar det med ”ä”.” Eh? Förklara det för en tre- och en femåring den som kan. Och så ett nödrim av värsta sorten: ”Varulven blir varje natt, till en hund (men ej en katt)”.

Vill du tvunget ge bort en monsterbok till småbarn i din närhet välj i så fall hellre geniala Vad äter du monster?

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×