Fest med häst!

Hurra för Grethe Rottböll och Lisen Adbåge och deras fina Hästfesten som jag nämnde i denna barnboksspalt. ”Roligt, färgglatt och överraskande” är just vad det är, även om det är mindre överraskande att boken idag fått bokjuryns pris i bilderboksklassen.

Alla vinnare ser du här. Kika gärna på tio-i-topp bland bilderböckerna för där finns flera av 2013 års pärlor. Vi går till lördag är en favorit som jag skrev om här (i en mer än vanligt existensiell spalt), Se upp för krokodilen (som nämns här) gillar jag mycket och boken om Koko och Bosse hade nog varit den som vunnit om jag varit jury.

Vad tycker ni?

Grattis på Världsbokdagen!

Idag återvänder jag till en text jag skrev för några år sedan. Konsumtionsflödet har inte minskat sedan dess, och hur är det med läsandet? Kan ett barn få för mycket böcker? Läs texten här!

Idag delas förresten Bokjuryns priser ut. Se presskonferensen här, jag återkommer med en liten kommentar senare idag.

Magiska djungeln

Av Hanna Olausson

Hur var det nu? Har zebror prickar eller ränder och kan apor egentligen flyga?

Böcker som låter barnen veta bäst gör något som jag tycker just barnböcker – och alla böcker egentligen – ska göra: öppnar för samtal. För om djuren i djungeln plötsligt inte beter sig som de brukar (och barn blir från tidig ålder matade just med hur djur låter och beter sig) så måste vi prata om dem. Hur brukar det vara? Kan det vara lite hur som helst? Måste det egentligen vara på ett särskilt sätt?

Hanna Olausson berättar i pärmen att hon fick inspirationen till sin debutbarnbok när hon var på resa i Australien. Medan jag läser ser jag hennes resa framför mig, får känslan av mötet med en natur helt annorlunda än den vi är vana vid. Ser mötet med nya människor och nya seder.

I boken är det en zebras resa vi följer med på. Zebran möter vänner av olika slag, texten är enkelt och upprepande uppbyggd och låter oss fundera innan vi vänder och får rätt svar (i förvånansvärt många barnböcker kommer rätta svaret på nästa sida på ett uppslag och hindrar hela den egna tankeverksamheten att komma igång). Bilderna är precis som bokens titel magiska. Jag är väldigt svag för den här typen av bjärta och avskalade illustrationer. magiskbok

Budskapet är klassiskt, om vänskap och att få vara sig själv, men flörten med formatet och det personliga tilltalet till läsaren gör det mindre gulligt och mer inbjudande. När vi slutat läsa pratar vi om vilka fler djur som skulle kunna bo i den magiska djungeln. Kanske får vi svaret i nästa bok, som enligt uppgift är på väg!

Förresten: Med sina härliga färger och sitt glada tema tycker jag den här boken är given i barnens påskägg. Brukar ni ge böcker till påsk?

Boken ges ut av Ordalaget.

Kvällsfika?

mjolkkakorJag skrev om Belle & Boo igår, och koncentrerade mig på nostalgin. En text till papperstidningen måste vara en viss längd och ha en viss spänst men i en blogg kan jag ju fläka ut mig lite hur som helst och hit och dit. Därför vill jag också prata lite om vad Belle & Boo äter innan de ska sova.

Att Mandy Sutcliffe vuxit upp i England och sedan utbildat sig i Frankrike kommer knappast som en överraskning för den som läser böckerna. De associationer jag nämnde var ju också just brittiska, och när det kommer till kvällsrutinens ”mjölk och kakor” så kan jag inte låta bli att undra om engelska barn fortfarande äter ett så onyttigt kvällsfika. Någon som vet?

Träd och fantastiska klassiker

Löfgren, U - Det underbara trädet - 29683905När jag växte upp fanns det en ek. En stor och tät med lagom hög gren och en repstege. Att döma av mängden barnböcker med träd i fokus är jag inte ensam om att ha haft ett. Jag tänker på Jan Löfgrens Det underbara trädet (Rabén & Sjögren) men också nyare böcker som Oliver Jeffers Den sitter fast (Bonnier Carlsen 2013) och så då nyutkomna Trädet på kullen (Helena Davidsson Neppelberg, Alfabeta) och Förbaskade träd! (Opal).

forbaskadeI trädet på kullen får vi liksom i Det underbara trädet följa årstiderna från ett grenverk. Det är väl just bladens skiftningar och djurens bon som gör träd så fascinerande och i den här boken lyckas Davidsson Neppelberg precis som i sin Prinsen och önskestenen förmedla stora känslor med rätt enkla medel. Teckningarna drar åt serietidning, och passar med sina klara färger och tydliga uttryck de allra minsta.
I Förbaskade träd! som kommer ut i veckan har Kristina Murray Brodin och Katarina Strömgård tagit sig an viljornas kamp. Bokens jag vill bygga koja, medan pappa vill såga ner till förmån för frukost i solsken. Som så ofta har barnet krafterna på sin sida, och en fridlyst ekoxe kommer väl till pass. Värt att nämna i den här boken är både att barnet får vara just ett barn – pojke som flicka får identifiera sig bäst hen vill – och att pappa utan att det görs någon stor sak av det sitter i rullstol. Katarina Strömgård gestaltar såväl barn som förälder med exakta penseldrag, jag tittar lite extra länge på en nyckelscen där hela barnets kropp skriker motstånd och viljestyrka.
Kanske är det våren som gör att fokus ligger på växtriket, för även i Sara Gimbergssons fina Lilla frö (Opal) är det naturens under vi skådar. Hemma hos mig förundras vi över hur rötter växer och skott gror och klappar oss lite på ryggen för att vi liksom masken kunde lista ut i förväg att det lilla fröet inte skulle förbli en liten orörlig ärta när vinterns snötäcke smält bort.

bellebooUnder mitt barndoms träd satt jag ofta med en bok. Hos farmor och farfar var A. A Milne husgud och min nål-och-tråd-begåvade farmor sydde på-pricken-kopior av såväl Nasse som Tiger, Kängu och Ru. Björnen med mycket liten hjärna gav hon sig inte på att sy. ”Det finns bara en Nalle Puh”, sa hon. Jag tänker på Christoffer Robins värld när jag får böckerna om Belle & Boo i min hand. Mandy Sutcliffes flicka och hennes kanin lever i samma fantastiska lekvärld som pojken och björnen. I Belle & Boo och godnattpussen är det läggdagstimmen vi får dela, känna igen oss i och skratta åt. I Belle & Boo och födelsedagen (båda B. Wahlström) spelar en ballong en nästan lika central roll som en gång i Sjumilaskogen. Här är det ändå barnrummet, eller villaträdgården, som är scen för äventyren och vardagligheten i de två böcker som nu givits ut på svenska får mig också att tänka på Milly-Molly av Joyce Lankester Brisley. Liksom Milne kom Lankester Brisley ut med sin första bok i mellankrigstiden men medan den förstnämnde kastar sig ut i hisnande fantasivärldar stannar den sista kvar i landsbygdsdammet. Att det blir stereotypt är med tanke på tiden inte konstigt, men tack och lov får Sutcliffes nutida barnkammarklassiker skildra en något äventyrligare flicka. Ändå hoppas jag att Belle och Boo får ta ut svängarna ytterligare i kommande böcker, så att de bjuder på något mer än nostalgi.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

App, app, app Alfons!

affischPappas appar tipsar om att Alfonsappen är prissänkt för tillfället och det slår mig att jag nog glömt att skriva om den sedan jag gick igång på den luriga gratisversionen – en reaktion som fick effekt!

Appen har många likheter med filmen som hade premiär förra året och nyligen kom på dvd, så gillar barnen den kommer de säkert att gilla appen. Timbuktus härliga låt, som alla föräldrar nynnar på långt efter filmens eftertexter, finns med så klart, liksom kompisarna Viktor och Milla. Målet med spelet är att samla brädor för att bygga trädkojan så hög som möjligt. Men även 2,5-åringen som struntar i det uppdraget kan ha roligt med minispelen där hon bland annat får laga mat, dammsuga och kasta boll till hunden Zingo. Spelet varar länge, båda mina barn återkommer till det gång på gång. Den enda invändningen jag har är att laddningstiderna mellan spel och allmänna ”scenbyten” är långa.

 

April april – Bus och andra luringar

20140401-150040.jpgAv Sanna Pedersen och Bettina Johansson

Sällan har jag hört snart-femåringen därhemma skratta så gott som när han insåg att han skulle få luras idag, och när han igår kväll övade på sitt ”april, april din dumma sill”.

Det är något universellt med förtjusningen över bus och luringar, något särskilt som gör att barn i en viss ålder bara kiknar vid tanken på fejkhundbajs, vattensprutande tändare (fast det kan väl inte vara lika kul nu när inga föräldrar röker, eller?) och eldsprutarstarka karameller.

Den som ger den här boken till sina barn får vara beredd på att utsättas för diverse bus och trix. En tejtremsa i osthyvelspringan, karamellfärg i mjölkpaketet och pingisbollsregn ur höga skåp är några tips att hålla utkik efter när barnet satt sig att läsa. Boken, Sanna Pedersens debut, kategoriseras som lättläst. Det är den, och den är dessutom roligt skriven och ger såväl fakta som tips som är bra en dag som idag. Det enda jag förvånas lite över är att boken, som även om den är påhittig inte är en skönlitterär historia, fått markering som vore det en saga och inte en faktabok. Hade jag köpt den för att jag velat ge mina barn en berättelse hade jag nog blivit besviken.

Illustrationerna är som vanligt när Bettina Johansson är inblandad en källa till glädje och skratt.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×