VLMF

Lindgren, B - Vems lilla mössa flyger - 29664904Jag säger inte att Vems lilla mössa flyger är min Lindgrenfavorit (som jag igår utlovade att skriva om) men vad boktitlar beträffar så är den nästan oslagbar. Den säger så mycket om underfundigheten, leksinnet och gåtorna hos Barbro Lindgren och den – liksom titlar som Bladen brinner och Loranga, Masarin och Dartanjang – lockar in i egna världar, hemliga (Jättehemliga!) klubbar och den egna fantasins vindlingar.

Som barn älskade jag den vilda bebin medan Sparveln gjorde mig skräckslagen. Sagan om den lilla farbrorn läste jag med en klump i magen.  Som förälder har jag kommit att uppskatta Benny och upptäckt den återutgivna Stackars Allan (Jag nämner den här).

Men min sedan en tid tillbaka stora favorit är nog ända Vi leker att vi är pippifåglar. Jag och barnen upptäckte den under en resa och läste den varje kväll i många veckor. Jag skrev om den här. Det är något med tonen, något med leken som hela tiden är både på riktigt och på låtsas, något så mitt i prick om barn och lek, så okomplicerat och ändå så underbart.

Vi leker.. är illustrerad av Camilla Engman (aktuell med fina Resan) men annars är det ju barnboksgiganten Eva Eriksson vi kommit att förknippa med Barbro Lindgren, liksom med många andra fantastiska berättare som riktar sig till barn. Vad vore Vilda bebin, lilla farbrorn och inte minst lilla Max utan Eva Eriksson? Även om Barbro Lindgren naturligtvis förtjänar Alma-priset helt på egen hand ska nog illustratörens arbete inte glömmas i sammanhanget.

Om att göra barn utan sex

Hur görs bebisar?En mamma, en pappa och så småningom ett barn. Så ser det ut i de allra flesta böcker om hur bebisar blir till. Men långt ifrån alla familjer ser ut så, och i många bilderböcker på temat blir lektionen om spermien och ägget också en lektion i heteronormativitet och sex. I alldeles nyutkomna Hur görs bebisar? av Cory Silverberg och Fiona Smyth (Olika) är däremot barnet i fokus. Här finns ägget, spermien och livmodern i viktiga roller men det är resultatet – du och jag – som är viktigast. Den läsande föräldern får på egen h and och vid behov fylla i detaljer som i vem ägget fanns, vem som bidrog med spermien och i vem de två möttes och växte till ett barn. Får själv välja om sexualakten ska blandas in när en treåring möter livets mysterium för första gången, och får själv beskriva sin egen inblandning i processen. Vikten ligger på längtan efter ett barn: ”Vem blev lycklig över att det var DU som växte?” och ”Vem väntade på att DU skulle födas?”.

Även för oss som följer mamma-pappa-barn-normen är den här boken en lättnad. Att plocka fram den när de första frågorna kommer är betydligt enklare än att ta den mycket detaljerade och 70-talsärliga Per, Ida och Minimum av Grethe Fagerström och Gunilla Hansson (Skolförlaget, 1977) för att ta ett exempel. Hur görs bebisar? är korrekt men ger bara den faktiskt viktiga informationen, lämnar ingen utanför. Dessutom förmedlar de färgsprakande illustrationerna precis den livsglädje som en bok på temat bör sprudla av. Med sina bilder väcker Smyth tankar om livets gåta utan att det blir för svindlande, hon omfamnar familjer av alla slag och förmedlar den mångfald och frihet som kärlek och barn ska handla om. Olika förlag har ännu en gång lyckats bryta ny mark på ett viktigt område, och är både att gratulera och tacka för det.
Någon annan värd gratulationer är Sven Nordqvist som för 30 år sedan i år gjorde sitt stora genombrott med den första boken om gubben Pettson och hans katt Findus (Pannkakstårtan, Opal). Året innan (1983) hade han vunnit bokförlaget Opals bilderbokstävling med finurliga Agaton Öman och Alfabetet. Jubileet firas med nyutgåvor av flera Pettsonböcker, som kompletterats med cd-inläsningar av Lennart Jähkel. Jähkel gör såväl gubbe som katt på bästa sätt och höjer böckerna ännu ett snäpp. Med sina detaljrika illustrationer trollbinder Nordqvist ytterligare en generation och precis som i boken firas Findus födelsedag tre gånger: 24/5 på Astrid Lindgrens Näs, 24/7 på Julita gård och 20/9 på Junibacken.
Katter är lite av ett tema här hemma just nu, efter att vi hittade Kattungar av Laura Ellen Anderson (B Wahlströms). Enkelt om små katters liv, med pastellillustrationer som genom sitt släktskap med vuxenserien Dilbert aldrig känns för gulliga.
Våren bjuder förresten på flera fina tuggtåliga pekböcker: Lilla näsan och Lilla magen av Emma Adbåge (Rabén & Sjögren), Svansar runt på bondgården av Hanna Albrektson och Toto tittut av Emma Virke (båda på Lilla Piratförlaget).

Titta!

tittawirsenJag menar verkligen TITTA! Jag hade ärligt talat inte en aning om att det skulle komma en ny bok i serien om de små brokiga. Till skillnad från förra vårens Dela! finns här dessutom en figur som får tolkas som en omarbetad Lilla Hjärtat (numera kanske under namnet Lilla Ärtan?).

Jag kan vara väldigt imponerad över att Stina Wirsén inte lagt hela Liten-skär/brokiga-konceptet på hyllan. Att hon tagit till sig av kritiken, av stormen som blåste kring den svarta karaktären Lilla Hjärtat som olyckligt låg alldeles för nära – och på fel sätt liknade – gamla rasistiska klichéer, utan att för den sakens skull ge upp sin ursprungstanke: starka karaktärer av alla färger och former.

Det ska bli intressant att se om det blossar upp någon debatt kring Lilla Ärtan (ett namn som jag hittade på nu), om de som kan bildanalys läser den på ett annat sätt än jag. För liksom förra gången erkänner jag gärna att orden är mina verktyg, bilderna läser jag med amatörens blick.

Själv fick jag nyss boken i min hand, så detta är ingen recension utan en första reflektion. Återkommer!

 

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×