Äventyrlig höst

Hösten är en tid för äventyr. För att stänga dörrar, släcka lampor, tända ljus och kura skymning. Och läsa bok så klart! Den här hösten bjuder på en hel del lagom spännande äventyr. På Simris hisnande resa, Lunds rymdresa och Elinas mystiska bokjakt. Sätt er nu tillrätta så ska jag berätta om dem för er:

Simri på hattäventyr av Carin Salmson och Maria Clason (Olika förlag) handlar om en liten vit råtta som bor i en lila hatt. Clasons bilder skimrar i pastell, men sagan, som vänder sig till de allra yngsta, är stormig och fartfull och tar oss med långt bort och hem igen. Det här är Olika förlags tredje bok med ordet ”hen”, varken råttan eller bokens andra karaktärer könas utan vi som läsare får själva identifiera oss med vem vi vill. Boken är liksom de tidigare två hen-böckerna om Kivi på rim, och det stör mig lite. Rimmen funkar ok – ni som har läst mina spalter tidigare vet att jag är kinkig med rim – men jag hade hellre varit utan dem. För mig hade historien blivit ännu mer spännande utan det något tillkrånglade språket och jag ser fram emot den första bok som införlivar det könsneutrala pronomenet utan krångel. Som det nu är, med Simri och hennes hattäventyr, så berättar jag hellre fritt och njuter av bilderna som påminner om en nedtonad variant av någon av Disneys mest färgsprakande filmsagor.
Även Den lilla Boksnapparen – En godnattsaga, av Helen och Thomas Docherty (Alfabeta) är på rim. Lite rakare och enklare, så det stör mig inte lika mycket. Här har vi dessutom ett mörker, ett nattligt äventyr, som på något sätt passar bättre med ett poetiskt lite Poeskt språk. Det är Elina Bryn i Boabyn som först upptäcker att böcker försvinner. Hennes favoritbok snappas ur händerna på henne och hon inser snart att hon inte är ensam om att ha blivit berövad sin kvällslektyr. En sorglig boktjuv är i farten, men Elina Bryn löser problemet och slutet är lyckligt och lugnande för alla bokälskare som unnar varje knytt sin godnattsagestund.
Illustrationerna har drag av både Ulf Nilsson och Eva Erikssons Lilla syster Kanin, Lennart och Ylva-Li Gustafssons Ville och Vilda och de gamla djursagorna av Beatrix Potter. De är långt ifrån Eva Lindströms karaktäristiska människor och djur som på sitt lite knöliga sätt förmedlar sådan diskbänksrealism att en undermedveten önskan hos mig att bara ge mina barn det som är vackert och snällt ibland får mig att välja bort dem. Jag är glad att jag övervinner den, för det vore väl galet tråkigt med ett liv utan smårunda gubbar som lagar finmat till hunden och är beredd att plocka ner månen till henne? För Lunds hund (Eva Lindström, Alfabeta) är inget annat än en bok om villkorslös och oändlig kärlek. För när Kulan, som hunden heter, nämner att hon gillar månen så bygger Lund banne mig en raket och flyger efter den. Vad som händer när nu Kulan uttryckt sitt gillande av solen vågar jag knappast tänka på. Äventyrligt är det i alla fall. Och det hoppas jag att er bokhöst blir också!
Texten är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet.

Kom!

Av Anna-Clara Tidholm

Det är faktiskt inte alltid man är sugen på utflykter och upptåg. I alla fall kanske inte just de som står till buds.

I Anna-Clara Tidholms Kom! (Alfabeta) får vi för fjärde gången i serien LekaLäsa träffa nallen. Och idag är nallen lite upptagen. Det är inte säkert att nallen vill varken bada med ankorna eller leka i sandlådan. Ibland vill man ju faktiskt bara vara ifred och leka ensam.

Tidholm fångar på sitt vanliga vis de små barnens känslor och ger med sitt direkta tilltal en identifiering och igenkänning som verkar tilltala väldigt många små barn.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

E-bok: Babyn lär sig färger

babyomslagAv Jenny Holmlund

Det finns massor av pekböcker. Alltså om ni inte har barn i pekboksåldern så kan ni ärligt talat inte ana hur många det finns. Jag brukar strunta i att skriva om dem om de inte är extrema åt något håll. Den här blir omnämnd av positiva skäl, även om det är svårt att säga en så enkelt uppbyggd bok är ”extremt bra”.

Men jag gillar den här av två anledningar:

1. Det är en enkel e-bok för ett litet barn. Passar perfekt för bäbisar nyfikna på paddan men för små för avancerade appar.

2. Illustrationerna är glada, mjuka och precis så enkla och rena som bäbisbilder ska vara. Dessutom är bäbisen könsneutral.

Det sista låter kanske som en liten sak, men med tanke på hur de där högarna – ja bergen – av pekböcker brukar se ut så kan jag säga att det inte är det. En så enkel sak som att lära sitt barn namnen på diverse färger kan faktiskt om man inte ser upp bli lika mycket av en lektion i stereotypa könsroller!

Boken är ett recensionsexemplar från författaren.

 

Kaffekanna åker bort

Av Anna Bengtsson

Få saker är så roliga som att ta något ur sitt naturliga sammanhang och lyfta in det någon helt annanstans. När Anna Bengtssons kaffekanna ska ut och åka buss är det dessutom tillsammans med gurkor och plastkassar. Det förstår ni ju att det blir kul. Dessutom finns det något med alla flaskor, skedar och morötter som påminner om en massa människor jag känner. De blir som vem som helst på resa, med blickar fulla av förväntan, oro och nyfikenhet.

Boken är enligt förlaget den första i en serie för små barn, om just resor. Vad som är syftet med serien, om det finns en tanke med just det temat, är lite oklart. Men visst kan det bli spännande att se bilderbokstolkningar på ämnet resor. Just rörelsen är ju något som fascinerar många barn, just bussresan eller tågfärden är ju den första känslan av frihet och äventyr vi möter.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Tre böcker om Bumbum

Av Ann-Christine Magnusson

Bumbum är en lejonflicka som klättrar högt, åker fort och bygger en snögumma. Hon leker med pappa och kompisen Elli. Ibland blir det tokigt, som när snögumman smälter, kälken går sönder eller Elli knuffas ner. Men det blir bra ändå på något sätt.

Det är något med fotografier av gosedjur ”in action” som fascinerar mig. Kanske är det att jag själv hade så levande nallar och dockor, att mina lekar som barn var just så fartfyllda och fulla av levande djur med stoppning av fetvadd och hårdplast.

Bumbum lyckas på olika sätt (ibland med datorns hjälp, gissar jag) uttrycka många känslor och tillstånd. Det är ljuset, klädernas veck och lejonkroppens gester som nästan får mig att tro att Ann-Christine Magnusson bara varit där med kameran och ”sett det hända”.

Det riktar sig till små barn, på små barns nivå och med lagom mycket dramatik och komplikation. Därför blir det inte lika imponerande som när Nalla och Björn åker till havet eller bygger drake (där finns det massor av detaljer att förundras över), men likväl ger det liv åt barnlek och fantasier på ett sätt som jag gillar.

Förlaget har som alltid sett till att uppmuntra annars ofta utelämnade sidor hos flickor. Det är sorgligt att det ska behöva vara så, men det finns fortfarande få böcker som låter barn vara just barn (eller uppstoppade lejon) utan stereotyper eller fördomar.

Böckerna är recensionsexemplar från förlaget.

Var är mina skor?

Av Åsa Karsin

Var är de? Doddi hittar så klart alla andras före sina egna. Och kanske är det roligast just så. Leken är enkel, boken också, men någonting i Åsa Karsins bildspråk gör det äventyrligt och spännande. Kanske är det att Doddi är på ensam upptäcktsfärd, kanske bara att rörelsemönstret och de enkelt tecknade minerna lyckas komma så nära verkligheten. Jag gillar det betydligt bättre än Karsins grisflicka, även om hon har sina poänger ibland.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Blurb

sveablurbJaha, den verkar ju trevlig.. men vänta nu?

Alltid lika lustigt att hitta sina recensioner i förlagens utskick. =)

Som ni kanske anar har det kommit en ny bok om Svea.

P.S Jag var förresten tvungen att läsa på om ordet ”blurb” som ju är vad man kallar sådana små säljande meningar (som ibland är kapade på mitten för att passa säljarna). Vissa ord använder man liksom bara utan att fundera över, men det här är ju egentligen mer än lovligt konstigt.

Liten, liten snälling

Av Lotta Olsson och Charlotte Ramel

Paret bakom de här hyllade pekböckerna kommer nu med två nya. Denna och Här är stora näsan. Och föga förvånande blir superlativen lika många om de här guldkornen. Jag brukar jag värja mig mot (onödiga) rim, men när det görs på det här sättet är det bara att åka med. ”Smaka sand! Vinka hand!” – enkelt men på pricken om lyckan i sandlådelek. Charlotte Ramel fångar språkets lekfullhet och lägger till egna små historier i varje bild. En tappad napp, en stulen hink och en ilsken blick. Det är poesi det också.

Provläs boken här.

Lyssna, Kjelle!

Av Kajsa Gordan och Mia Maria Güettler

<—- Ni ser ju själva vilken sprallig bok det här är.

Öronen, den blommiga dräkten, gosedjursbenen och de korviga trasmattorna. Det är mycket som tilltalar mig, men allra mest Kjelles öron som liksom lever sitt eget liv och lyssnar och upptäcker av liv och lust. För det är ju ljuden som är i fokus i den här boken, som är ett riktigt fint exempel på att det visst går att göra något bra av den klassisk-tråkiga ”vad är det som brummar/skäller/jamar” om man har fantasi och en glad penna.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×