Bravo blir modig

bravoAv Maja-Stina Andersson

Den du är rädd för kanske är rädd för dig. Har du tänkt på det? När Bravo ska sova är det monstermardrömmarna som skrämmer, men vad är monster egentligen rädda för?

Det är en fin bok av en debutant, och stilen i den påminner mig lite om Bettina Johanssons illustrationer och det är bland de bästa referenser jag kan ge. Det är färgglatt och det är på barnens nivå, med barnens perspektiv. Kanske lite flåsigt i tonen ibland, lite föör barnsligt, men det är inte i en utsträckning så att det stör min positiva upplevelse av läsningen. Fyraåringen lyssnar med skräckblandad förtjusning. Tvååringen skrattar åt de roliga monstren och den tokiga pappan. Själv funderar jag lite kring egna rädslor och farhågor, och över hur naturligt vissa författare greppar ”hentänket” utan att för den sakens skull använda ordet.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Provläs den här.

Jag ska bara… snacka lite med utvecklarna

Efter ytterligare lite mejlväxling med Are (som ni lärde känna här) har jag fått reda på att Hyper Games kommer att ändra gratisversionen så att just ”nyckeldelen” försvinner. Den var min stora invändning, eftersom hela spelet kretsar kring nyckeln och tar abrupt slut när man väl hittat den.

Kul med utvecklare som tar åt sig kritik!

Svar om Alfonsappen

Jag har fått svar från Hyper Games, ett norskt företag som utvecklat Alfonsappen, och delar detta med er:

Hei Eva!

Takk for dine tilbakemeldinger – vi er veldig klar over at det er dumt at ikke begge versjoner av appen er ute, og jobber veldig hardt for å få alt ferdig. Vi har blitt noen uker forsinket, men siden filmen hadde premiere i Sverige og Norge de siste ukene ville vi veldig gjerne ha gratisversjonen ute da.
Fullversjonen av spillet sendes til Apple denne uken, og da venter vi bare på at Apple skal godkjenne den – som kan ta rundt en uke. Den kommer til å koste 45 SEK. Jeg håper din 4-åring ikke er alt for skuffet, og at han vil prøve resten når det kommer!
Are Sundnes
Creative Director

Claude i storstan

Smith, A - Claude i storstan - 29686722Av Alex T Smith

Wilma, 7 år, recenserar:
Herr och Fru Blanksko gick till jobbet. Då ville Claude och Herr Korvstrumpa gå till storstan men de går i mitt i vägen och alla blir arga. Det får man inte. De hittar en baskeraffär, Claude älskar baskrar. Han köpte 4 fulla kartonger med basker. De såg ett jättestort hus och det var ett konstmuseum. Tanten i kassan fick ta hand om alla baskrarna. Det var stora och små konstverk som de inte fick röra. De skulle gå ut och då kom en tjuv, de krockade. En skulptur åkte upp i luften som Claude fångade och då fick Claude en medalj av polisen.
10p av 10 möjliga.
 
Claude vaknade på morgonen då hade redan Herr och Fru Blanksko gått. Herr Korvstrumpa vaknar inte men ibland lurar han bara Claude. Claude tar med honom till sjukhuset och träffar en doktor. Korvstrumpa åker rullstol, han ska få ta röntgenbild. Claude tittar runt i alla skåp och hittar en doktorskappa som han tar på sig. Då kommer sköterskan in, det är 3 som är jättesjuka i väntrummet. Hon hittar ingen riktig doktor bara Claude. Han tar tempen på alla med en banan, kan du hämta te och kakor sa han till sköterskan. Felet var att de bara behövde lite mat. När doktorn kom tillbaka hade Claude tagit av kappan och väntade. Herr Korvstrumpa hade fått ett hål som de sytt igen. Claude och Herr Korvstrumpa fick skjuts hem av dem han botat.
9p av 10 möjliga.
 
Jag vill läsa mer böcker om Claude och Herr Korvstrumpa.
 
Mamma Katarinas recension:
En lättläst och fantasifull bok. Man blir lika förvånad hela tiden att ingen reagerar på en hund och en strumpa som är bland alla människor, de blir behandlade som vem som helst. Det väcker både frågor och funderingar hos barn. Boken är allt annat än förutsägbar på ett lättsamt och underhållande sätt.
Wilma och hennes mamma har tidigare recenserat boken Claude på semester. Läs den recensionen här. Vill du också skriva en gästrecension? Skicka ett mejl till eva.emmelin[at]skd.se och berätta hur gamla barnen är och vad de brukar gilla att läsa.

Ful marknadsföring

Jag hade tänkt skriva en rätt lyrisk recension av den nya Alfons Åberg-appen, som naturligtvis bygger på den nya filmen Hokus Pokus Alfons Åberg. Här finns ett tydligt uppdrag: att bygga trädkojan högt högt. Här finns roliga uppdrag på vägen mot mål. Lite långsamt gick det, i växlingen mellan olika moment, men resten var så bra att det gick att förlåta.

Jag visste att det var en gratisversion, men jag visste inte att den så abrupt skulle mynna i ett rungande ”Nu måste du betala för att komma vidare”. Många gratisversioner tillåter ju spelaren att göra en liten del av det fullskaliga betalspelet, men så tydligt ”hit men inte längre” upplever jag inte att det brukar vara.

Nu är det här ett tillräckligt bra spel för att jag ska vara beredd att betala för det, jag vänder mig mest mot sättet att sälja.Och för övrigt GICK DET INTE att köpa spelet, eftersom det inte är färdigt än. Fail. Big fail när man sitter med en fyraåring som kämpat som katten för att få tag på en nyckel och som sedan inte kan använda den till något. Jag vete katten om han kommer att vilja köpa spelet när det väl kommer.

Gästrecension: Skelett

Av Bengt-Erik Engholm & Jojo Falk
Wilma, 7 år:
Boken var kapitelbok och handlade om skelett. Det finns en skelettkyrka med allt i skelett, konstigt! Om man har en ficklampa under handen och ser massa svart, då är det skelett. Vi måste pröva det! Skalbaggen byter skal = skelett. Alla däggdjur har skelett. Liemannen var otäck, han dödade massa folk. Kroppens minsta skelett är sitgbygeln i örat, den är pytteliten. Det finns några som gräver och letar efter skelett.
Jag vill läsa de andra i samma serie. Intressant och bra men lite läskig. Den får 10p av mig.
 
Mamma Katarina:
Lärorik och intressant bok, den var inte alls som man tänkt sig när man ser omslaget på boken. Lagom mycket text till varje kapitel eftersom den är lite som en faktabok. Den var lätt att förstå samt väckte en nyfikenhet hos Wilma som ville lära sig mer. Att man kunde få fram så mycket om skelett och behålla intresset – då är den bra skriven.
Mycket läsvärd.
Detta är en gästrecension. Är du intresserad av att recensera barnböcker, så mejla mig på eva.emmelin[at]skd.se och berätta lite mer om dig och barnen, samt vilken typ av böcker ni gillar.

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra

Hellsing, L - Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra - 29689389– 50 sånger i urval och ackompanjemang av Johanna Hellsing & Klas Widén
Av Lennart Hellsing

Rabén & Sjögren har gjort en Max Ström och för en gångs skull har jag ingenting emot att de slår mynt av sina klassiker. För hur många Hellsingböcker vi än har hemma är det svårt att toppa en som kommer med egna musiker. Både barndomsfavoriter och sånger jag aldrig hört kommer ackompanjerade och som vanligt fantastiskt illustrerade (Stig Lindberg och Poul Ströyer blandas med nya förmågor).

Men jag måste säga att testpatrullen därhemma uppdagat en rätt allvarligt miss. Det handlar inte om det klumpiga bläddrandet (för liksom i Mas Ströms Svenska Barnvisor måste man stega sig fram) utan om ett större irritationsmoment. För alla som sjungit med barn vet att det rätt ofta kommer tankar och reflektioner som måste dryftas omgående. Och utan pausknapp (eller som brukligt en pausfunktion i playknappen) blir det rätt frustrerande att plötsligt börja om med vers ett när man bara hade en av fem kvar. För att inte tala om när klåfingriga syskonfingrar kommer åt playknappen och avbryter Trollkarlen från Indialand precis när den sista versen sjunger på.. ja förlåt.. sista versen. Illa!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Elias hittar en ny bil

Av Elin Engström Mikalides & Ida Linde

Elias lever för bilar. På dagis finns det en ny bil. Isak vill också leka med den. Barnen bråkar men blir sams. Nu har Elias inte bara hittat en ny bil utan också en ny kompis.

Ni förstår storyn. Den är enkel. Bilderna är också enkla, helt ur barnens perspektiv. Färgerna är tydliga. Barnens ansiktsuttryck är tydliga. Det finns inga störande barn eller onödiga vuxna i bild, trots att händelsen utspelar sig på en förskola. Det är enkelt – helt enkelt – och jag gillar det. Visst saknar jag en knorr, en liten liten dramaturgisk poäng, men jag kan också tycka att det finns just en poäng med att ibland spegla barns vardag så odramatisk som den är. Eller rättare sagt så dramatisk i det lilla som den är.

Men, och ni som känner mig förstår att det finns ett men, jag känner mig lite orolig över vad som komma skall. Det lilla förlaget Prinsen & Prinsessan bokförlag flaggar för att detta är första boken i en serie om Elias. Det finns, enligt författarens dedikation, även en Emilia. Här har vi prinsen och prinsessan. Ni förstår min rynkade panna? Ni förstår att jag oroar mig lite över vad Emilia gillar när Elias nu så lägligt är biltokig? Och det ÄR ok att skildra verkligheten. Det är inte något fel med en bok om en pojke som gillar bilar så länge man inte påstår att han gillar dem just för att han är pojke. Men jag hoppas verkligen att nästa bok fokuserar på något av allt det andra som små pojkar gör. För folk tenderar ju att fastna med blicken på det de vill se och det är därför det är så viktigt att vara noggrann när man väljer vilken verklighet man som barnboksförfattare skildrar.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

 

Om ”avväpnande humor”

Jag har fått svar på gårdagens arga brev:

 

Städdags är den femte boken av Camilla Kuhn som vi ger ut. Hennes absurda humor, dråpliga bilder och lätt skruvade vardagsdramatik uppskattas av både små och stora läsare.
Den senaste boken, Städdags, tar mycket riktigt avstamp i de traditionella könsrollerna – men i det överraskande slutet blir rollerna ombytta.
Vi hoppas och tror att bokens avväpnande humor kommer att leda vidare till diskussion och ifrågasättande av stereotypa könsroller!
Lena Andersson, förläggare på Berghs förlag

 

Det känns inte riktigt rättvist att jag fortsätter att raljera här, för jag tycker att jag redan igår gjorde klart vad jag anser om ”ombytta roller” (de befäster att det finns roller och är därför lika skadliga som ursprungsrollerna), och jag kan tillägga att detta är den första bok av Camilla Kuhn som jag läser.
Faktum är att jag uppskattar nästan allt i den här boken utom storyn (en detalj som dock är svår att förbise). Illustrationerna är barnsligt uttrycksfulla och det finns en vardaglig dramatik som jag hade gillat om handlingen inte varit så urbota dum.
Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×