Spyflugan Astrid gillar

Av Maria Jönsson

Känner ni spyflugan Astrid? Det gör vi hemma hos mig (och varje gång vi läser om det måste dottern påpeka att hon minsann inte är någon fluga namnförvirringen till trots). Vi har läst om hennes familj och favoritplatser och om när hon och lillkusinen råkade flyga ut i stora världen. Därför blir det både igenkänning och lite av ett steg tillbaka när vi träffar henne i den här pekboksliknande varianten. Här finns ingen berättelse utan snarare en pedagogisk färglära kombinerad med charmen hos den lilla flugan med grön mage. Att få identifiera ”söta bruna saker” som bullar, ”blöta svarta” som hundnosar och så vidare ger läsningen något litet extra. Jag kan som förälder läsa exakt vad som står utan att skriva mitt barn på näsan. Det är en tanke som fler småbarnsboksförfattare kunde ta med sig.

Det är något i Maria Jönssons bilder av både Astrid och hunden Morris som är väldigt avväpnande. Det finns en charm och en lekfullhet som tilltalar men samtidigt inget sockersött. Glädjande nog verkar det redan ligga en ny berättelse om Astrid och hennes bästis Stubbis hos tryckeriet. Det ser jag fram emot!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Titta vi drar in fler miljoner i Astrid Lindgrens namn

Lindgren, A - Titta Pippi - 29688870Jag må dyrka pappret som Astrid Lindgren skrev på, och jag kan inte låta bli att njuta lite av Ingrid Vang Nymans allra tidigaste illustrationer av världens coolaste tjej. Men jag kan ändå inte låta bli att provoceras lite av hur många olika sätt förlagen kan hitta på att sälja samma bilder.

Ännu värre blir det nog i Titta Emil, eftersom böckerna om 50-åringen getts ut i så många olika varianter att inte en enda av bilderna känns ny. Och bilder är vad det är. Rakt upp och ner.

 

Nutte Nervös

Mélanie Watt

Mycket kan skrämma en liten ekorre, och Nutte Nervös är som namnet antyder en försiktig typ. Nutte lägger upp scheman för sin dag, planerar för allt som kan gå fel, och får som väntat rätt tråkigt. När det väl händer något ”farligt” upptäcker Nutte två saker – sin förmåga att glidflyga (Nutte är tydligen en flygekorre) och att farligt kan vara spännande. Någon revolutionerande förändring av sin uppstyrda vardag innebär upptäckten inte men kanske kan Nutte lära sig att slappna av så småningom.

Den här boken borde ligga på både vuxen- och barnpsykmottagningar, för oron över allt i vår föränderliga vardag som vi inte kan påverka är såväl mänsklig som vanlig. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om boken riktar sig till små barn eller snarare till deras nojiga föräldrar. Boken är enkel, lika noggrant uppstaplad som Nuttes vardagsschema. Det gör den lite svår att högläsa, tycker jag, men sonen verkar inte reagera.

För mig är den stora frågan: är det här en bok för alla – med risk för att väcka oro hos dem som inte vanligen känner den – eller riktar den sig till dem med samma sinnelag som Nutte Nervös? Och om det sistnämnda gäller, betyder det att nojor och nervositet är så allmängiltig att förlaget anser det lönsamt? Så måste det vara. Vilket i sig gör mig lite orolig. Och nojig över vilka nojor jag överför till mina barn.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Lilla Lena är sportstjärna

Av Åsa Karsin

Jag skrev om Lilla Lena när hon först dök upp, och det har hunnit bli några böcker sedan dess. Jag gillar – föga förvånande för den som känner mig – att Karsin låter Lena vara både frisör, polis och sportstjärna och gillar också hur långhåriga kompisen Svenne liksom Lena håller sig ifrån könsmässiga stereotyper. Jag gillar hur det i denna liksom flera av de andra böckerna kommer fram rädslor, ilska och tjurighet på ett bra och naturligt sätt. Det är inte i alla böcker barn tillåts vara just som barn är (eller.. eeh, förmänskligade grisar i det här fallet men ni fattar vad jag menar).

Det enda jag egentligen inte gillar med den här boken är detta ständiga ”lilla”. VARFÖR behöver Lena förminskas på det sättet? Och varför kan hon inte bara få ha ett namn som alla andra barn? Och hur liten är hon egentligen? Vad jag kan förstå är hon varken ovanligt kort eller yngre än kompisen. Inte ens hennes lillebror som är med i någon bok får ju ett förminskande prefix. Tur att en kan hoppa över ord när en läser för sina barn!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Hej då kanin!

Boel Werner

Frågan är om det är förälder eller barn som känner mest igen sig i den här boken. Mamman vill sova, men det är Berit som ska göra det. Tror ni hon gör det? Tror ni filten och nappen och kaninen finns kvar i vagnen när mamma vill vända?

Jag gillar böcker med vardagstema. Med en blinkning till mig som förälder, men där barnet går vinnande ur striden. Boel Werners Berit är både i bild och ord en riktig bäbis, uttrycksfull i minspel och utan gulligheter eller romantisering. Att mamma dessutom hålögd får sova till slut tilltalar den här utmattade föräldern.

Gonatt!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

P.S Här kan du provläsa första boken om Berit, Hej då mössan!

Gästinlägg: Tips för nybörjaren

Detta är ett gästinlägg från en bloggkollega, som har lite bättre koll på lätt-att-läsa-böcker än jag:

Bäst för 6-7 åringen just nu

När det gäller att få ett barn att komma igång med sin läsning så tycker jag att man ska ta till alla knep som finns! Det spelar inte så stor roll vad de läser i början – bara de läser. Det betyder att det viktigaste är att hitta något som barnet tycker verkar intressant.

Låt den som gillar fotboll läsa om fotboll, låt den som gillar monster läsa om monster och låt den som gillar hästar läsa om hästar. Vill barnen läsa Bamse eller Tom&Jerry eller andra serietidningar? Utmärkt! Allt de läser i denna ålder hjälper dem mot att bli en framtida läsare, och som jag ser det är det helt fel tid att försöka få dem att läsa böcker av en viss sort eller av den vuxna upplevd hög kvalitet. Jag tipsar här nedan om olika sorters böcker som jag tror kan passa lite olika barn.

I kategori ”Extra lätt att läsa” är det ca en mening per sida + bild och all text är skriven i versaler. Nästa kategori ”Lätt att läsa” har också bilder på varje sida, men ca 4-5 meningar per sida och vanlig versalgemen text. Efter det finns vanliga enkla kapitelböcker för 6-9 år men jag har valt att inte ta med dem här eftersom jag koncentrerar mig på stadiet innan man kommit igång.

 

Extra lätt att läsa – några tips

KATTAS UNGAR – handlar om det spännande ämnet en katt som får ungar.

SIMSKOLAN – handlar om hur det känns när andra lär sig simma snabbare och om hur en riktig kompis är.

Lätt att läsa

KASPER gör mål – om att få bli en del i gemenskapen med ett fotbollslag och att inte bli utskälld fast man misslyckas att markera någon som gör mål. Avslutas dessutom med en faktadel med fakta om fotbollsträning.

STOREBRORSAN – om att ha en storebror som bryr sig om en och om att hålla ihop inför föräldrarna när den ene råkat klanta sig.

Liten är bäst(en del i serien Riddarskolan) – Om Egon och hans vänner som är barn i en riddarborg på riddartiden och när de lyckas avgöra en tävling trots att de är barn och andra laget inte har några barn i sitt lag. Men skrattar bäst som skrattar sist!

Häxläxa – Om två barn som misstänker att en tant som bor i närheten är en häxa. För att samla bevis börjar de följa efter henne …

Märta rider vilse – Om att gå på ridskola, lite fakta om hästar, om att rida ute och råka rida vilse…

Min vän Boris(del 1 i serien om familjen Monstersson) – Om hur det är att ha en kompis som är lite annorlunda. Boris och hela hans familj är monster, men de är trevliga ändå.

Jonte och Flugan – Om hur det kan gå till när en fluga får för sig att förfölja en. Vad gör man?!?

Vinn ett börja-läsa paket

Avslutningvis så har jag två tips till:
1) Tjata inte på barnet angående läsning, det går oftast sämre då.
2) Just nu lottar jag ut fyra av böckerna från tipsen ovan i ett ”Börja läsa”-paket på min blogg Boktjuven (KATTAS UNGAR, SIMSKOLAN, Kasper gör mål och Storebrorsan). Gå in här för att delta.

Lycka till med läsuppmuntringen önskar Boktjuven Ingerun

Gå och simma, om du inte kan rimma

Har du tänkt på att nästan alla bra barnböcker på rim är översatta av Lennart Hellsing? Det kanske inte är något du tänker på till vardags, men jag ska säga dig att det är värt att fundera på en liten stund. För barnlitteraturens grand old man är just gammal, och jag oroar mig lite för hur det ska gå med rimkonsten när han försvinner.

Få barnboksförfattare lyckas nämligen få till det på rim är jag rädd, och ändå envisas många med att försöka. Är det så bara en lär-dig-färgernas-namn-bok med allas älskling Molly mus (Lucy Cousins, Natur och Kultur) eller en enkel flikbok med uttjatade Mumintrollet (Titta in hos Mumintrollet, Rabén & Sjögren) så ska det banne mig vara på taffligt rim. ”Snälla Muminmamman har dukat fram fika. Men vad gömmer sig i köket? Vågar du kika?” Jo tack, jag vet att rytm och ramsor tilltalar de minsta, men stammande och stakande föräldrar som med allt större desperation försöker få till det gör ingen glad.

Ibland gör det mig lite ledsen att böcker som annars skulle varit riktigt fina tvunget ska tvingas in i en form där de inte passar. Jag har tidigare nämnt böckerna om Jösta och Johan (Sagolikt förlag) som med sin goda tanke i mitt tycke ändå faller platta på grund av versmåttet. Lika besviken blev jag när jag slog upp boken Meja åker ambulans av Torsten Larsson och Christina Lindkvist (Dataläraren förlag) och insåg att de färgsprakande bilderna med en alldeles egen känsla sällskapar med verser som inte håller måttet. Tanken – att lyfta upp en vardaglig olyckshändelse – är så god. Den ger både olycksdrabbade en chans att bearbeta och föräldrar och pedagoger en möjlighet att lära ut och förebygga. Om berättandet bara hade fått vara enkelt. ”Gör det inte så svårt för dig – och mig” hade jag velat ryta till den välmenande författaren som just tvingat mig att läsa meningen ”Framme på akuten väntar mamma på Meja/”Visste du att jag var här” hörs då Meja säga”. Om det inte låtit så nedlåtande hade jag sagt ”gör om, gör rätt” för det här är verkligen en bok som jag och sonen velat läsa. Den om Meja som kommer för nära ljuset och räddas av en snabbtänkt förskollärare och duktig ambulanspersonal. Det behövs ingen Lennart Hellsing, för en bok behöver inte rimma.

När Hellsing är inblandad får den dock gärna göra det. Som i Kvastresan (Av Julia Donaldson och Axel Scheffler, Alfabeta) som nyligen getts ut på nytt i slittåligt kartongformat. Visst är det lätt att vricka tungan, men det är det värt när det är på meningar som ”En hög mörk och taggig/befjädrad lurvig björn/ med fyra grymma huvuden/ och vingar som en örn”. Donaldson och Scheffler vet också precis hur de ska göra sagan lagom läskig, både i ord och bild. (Här kan du dock läsa om en liten detalj i den här boken som jag inte kan komma över)

Utan rim, men lagom läskig och fyndig nog att väcka den här mammans förtjusning är Gapa stort av Jens Peter de Pedro och Lotta Geffenblad (Bonnier Carlsen). Vampyrer och krokodiler blir liksom inte lika skrämmande när man ur tandläkarperspektiv tittat ner i svalget på dem. Perfekt present till den som just varit på sitt första tandläkarbesök. Lika rolig – om inte roligare – är samma duos Vad äter du monster? Kolla in den, det är en order från mig och barnen!

 Denna text publicerades i Skånska Dagbladets pappersversion 2013-05-04

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×