Döden i barnböcker del 2: Den finaste skatten

Av Erika Hedman

Marta minns farfar. Hon minns honom så tydligt att han dyker upp där i sommaren, och bjuder på skattjakt precis som vanligt. Och skatten, den är nog egentligen farfars minne. För att ha haft en sådan person i sitt liv är värdefullt långt efter att hen försvunnit.

Det blir nästan tema döden den här veckan, men den här boken har jag faktiskt inte läst för sonen ännu. Jag vill inte väcka tankarna på döden för tidigt, gissar att de kommer snart ändå, men återigen är det här en riktigt fin bok att ha på lager när det är dags.

Fotografierna i den här boken är fantastiska, äventyret i sig spännande. Över detta ligger en sorg som blir hanterbar. Som får leva parallellt med minnena. Lyckliga Marta som fått ha en sådan fin farfar. Och lyckliga farmor som får ha Marta intill sig i sin sorg.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Gästrecension: Ensamma hunden

Wirsén, C - Alma och Egon: Ensamma  hunden - 29686661 av Carin Wirsén och Karin Holmström

Gästrecensenter är: Gustaf Holmer, 7 år, bokslukare och spelfantom, lillebror Otto Holmer, 5 år och retsticka samt pappa Markus Holmer, 41 år, allsysslare. Här kommer deras recension:

 

”Boken är bajs” Det utbrister femåringen spontant när han hör att vi ska skriva vad vi tycker om boken. Men denna bok är allt annat än bajs, faktum är att den berör, vilken barn har inte längtat efter en egen hund? Och vad gör man när man hittat en vid busshållplatsen? Får man behålla den? Kanske ägaren är dum?
En lagom bok att läsa vid läggningen och ett extra plus för att dialogen i boken sker i form av pratbubblor, vilket gör att barnen hela tiden vet VEM som säger vad.

 

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Familjen Holmer anmälde intresse för att gästrecensera efter detta inlägg, är du intresserad så håll utkik i bloggen framöver!

Boktips i svåra tider: Mormors sjal

Lind, Å - Mormors sjal - 29684186Av Åsa Lind & Johanna Hellgren

Den här boken grävde sonen fram ur recensionshöger i lördags, och jag gjorde något jag inte brukar – läste den för honom utan att titta igenom den först. Den kom ut i höstas och jag tror att anledningen att jag inte läst den ännu är just att jag misstänkte att den var tung. Att jag sköt på framtiden att behöva diskutera döden. Just denna lördagsfrukost var jag ovaksam och där satt vi. Med döden i knät. Och diskussionen uteblev. För sonen bara godtog den, lika naturligt som barnen i boken.

Platsen är mormors lägenhet, släkt och vänner och två kusiner som tänker bra ihop. Först i slutet vet vi att det är ett minne, en tillbakablick, för nu är mormor död. Mormor som försvarade barnens rätt att gå undan och fundera, vars sjal dolde dem från vuxenvärldens kaffekoppar och småprat som skyler från viktiga känslor.

Illustrationerna i den här boken är på prick, fångar känslan, och sviker aldrig barnets öga. Påminner en hel del om systrarna Adbåge, vilket är ett gott betyg. Texten är poetisk, men enkel, och utan att krångla till det krångligaste som finns.

Mina barn har ännu inte mött döden i annat än gravstenar över för dem okända släktingar. Jag hoppas naturligtvis att det får vara så ett bra tag framöver, men den dag döden drabbar oss kommer jag att plocka fram den här boken.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

 

Tiger och Bi

Av Fay Fleur & Eleonor Darling-Mussé

Ni vet de där historierna om stora stöddiga figurer som missbedömer små smarta? Det här är en sådan.

Tiger är stor, snygg och stöddig. Bi är liten, söt och naiv (och helt utan känsla för när hen är oönskad). Gissa kön på nyss nämnda djur.

Grejen är att det här är en söt historia. Sagan som sådan – om den lilla som med list övervinner den stora – är en klassiker. Den finns i bibeln, den finns i myter, den finns i Bamsetidningar. Här är den vackert illustrerad och jag som just sett Berättelsen om Pi på bio känner mig nästan tillbakaskickad i biosalongen. Texten däremot känns lite styltig, kanske är det vid översättningen det gått snett, och att som i presentationstexten hos bokhandlarna marknadsföra den som perfekt för nybörjarläsare tycker jag är fel. När jag läser för snart-fyraåringen förenklar jag och skriver om, så att historien får ett språk som passar sin enkla uppbyggnad.

Och sedan är det den där förutsägbara könsstereotypen. Den som även djurriket belastas av (i alla fall i sagovärlden) och som gör att det finns barn som ganska långt upp i åldrarna tror att alla hundar är av hankön och alla katter av det motsatta. Den gör mig fruktansvärt trött.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget Akvamarin.

Jag ska få lästid!

Förra årets succé upprepas. I år lite vårligare och för min del utan smärtorna hos den som håller på att sluta amma. Det kan alltså bara bli underbart. Och framför allt kommer jag ju att få tid att läsa (när jag inte snackar böcker med en massa andra bokbloggare och andra läsintresserade). Funderar på att få in en punkt om barnlitteratur på programmet!

Gästrecensenter sökes

Det ramlade in en massa lättlästa böcker, och nu undrar jag om det finns bloggläsare med barn i rätt ålder som vill recensera dem? Det krävs ingen lång text, bara ett motiverat omdöme, gärna ur både barn- och vuxenperspektiv.

Hör av dig till mig på eva.emmelin@skd.se om du är intresserad. Ange gärna hur gammal den yngsta recensenten är, samt intresseområde. Böckerna i den här högen kan delas in i tre kategorier: djur (en hästbok, en hundbok), pirater och lite läskigt. Glöm inte att också skriva din postadress så jag kan skicka en bok. Någon ersättning för recensionen utgår inte, men ni får naturligtvis behålla boken!

Uppdatering: Nu är böckerna slut, kika in regelbundet så kommer det nya chanser!

 

 

Ett apptips

Att läsa är ju rätt förknippat med att skriva, så jag tänkte tipsa om en app som varit väldigt populär hemma hos oss. En app som jag dessutom känner stärker finmotoriken och borde förenkla skrivprocessen.

Den heter LetterSchool och går ut på att du genom att följa ett givet mönster skriver/ritar en bokstav. I första läget är det lätt, sedan blir det svårare och i sista läget måste i princip skriva bokstaven själv.

Det är inte så enkelt för den som inte kan det, och självklart kräver det också en viss skärmteknik, men 3,5-åringen klarar det bra. Det kan bli en del gnäll om bulliga bokstäver som B och liknande, men å andra sidan har han två sådana bulliga bokstäver i sitt namn, och jag vete katten om han hade kunnat skriva dem så bra om det inte var för denna app.

Pappas Appar, som ju är den enskilt bästa recensenten av barnappar, påpekar hur tråkigt det är att den inte är anpassad för svenska förhållanden. Det är så klart synd, och hade utvecklaren fixat det hade betyget gått i taket och igenom. För ändå får den högsta betyg – även av mig – och den utnämndes av samma sajt till en av 2012 års bästa. Appen kostar 22 kronor och finns tyvärr bara för plattor och telefoner som börjar på ”i”.

Att inte stressa fram

Ibland kommer jag på mig själv med att längta tills barnen är sisådär 7-8 år och man kan läsa böcker som man själv får ut lite mer av för dem. Nog för att jag älskar barnböcker för alla åldrar, men tänk att läsa Harry Potter med sonen, det låter helt fantastisk. Självklart kan jag läsa ungdomsböcker utan barnen som alibi (och gör det ibland) men det är just diskussionerna kring dem jag kan se fram emot.

I julklapp fick sonen Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind av sin syssling. Den är ny för mig, och de första kapitlen är riktigt lovande. Dock tror jag att vi lägger den åt sidan och återvänder om ett halvår eller så, för just nu är det lite för få bilder för att 3,5-åringen ska orka upprätthålla intresset. Återigen påminner jag mig själv: ”stressa inte”. Det går bra. Ibland.

En favoritförfattare i deckarhyllan har förresten kommit ut med en bok för unga. Den är jag väldigt nyfiken på. Läs bloggarkollegan Helenas recension av den här.

Min vän räven och jag

Av Jill Moursund

Om bussen åker iväg med mamma är det bra att ha en hemlig vän. Även om vännen är räv och lurar iväg en på vådlig tur till dagis på egen hand.

Nånstans skaver det att läsa om mamman som stressar och sticker. Och nog sitter hjärtat i halsgropen vid blotta tanken att ett eget barn skulle ge sig av på egen vandring i stan. Det finns något väldigt troskyldigt i hur huvudpersonen – ”jag” – helt förlitar sig på räven som fått liv och klivit av hennes tröja, men också något oändligt sorgligt i hennes brist på ilska över att bli övergiven.

Jill Moursund har fångat barns sätt att finna sig i nästan vad som helst, och framför allt hitta strategier för att klara av tuffa situationer. De speciella illustrationerna, med fotoansiktet som nästan får boken att kännas dokumentär (och mig att bli ännu mer förbannad på mamman), känns boken fräsch, och hamnar bredvid Pija Lindenbaums fina När Åkes mamma glömde bort på (den imaginära) hyllan för böcker om utarbetade nutidsföräldrar.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×