Sonens bokreapremiär – eller valfrihetens baksida

Ni väntar väl med spänning på min bokrearapport? Den kommer här!

2,5-åringens standardsvar är ju ”nej”, så att få honom att uppvisa entusiasm för bokhandelsutflykten lyckades sådär. Väl på väg var han dock rätt peppad, och när vi några dagar senare jagade födelsedagspresent till hans morfar var han riktig bokhandelsexpert och gick gladeligen i tre olika butiker.

Den första, då uppgiften enbart var att välja några böcker till sig själv och en till lillasyster, var Akademibokhandeln på köpcentret Entré. Inte min favvobokhandel på något sätt, men en inom lagom avstånd och med lagom avgränsat reabord (jag hade gjort ett förberedande besök så klart).

Vad hade jag väntat mig? Jag vet faktiskt inte riktigt, men jag var inte helt beredd på vad jag stolt konstaterade var ett bibliotekssyndrom: han ville inte köpa han vill läsa. NUNUNUNUNU! Så det första uppdraget blev att förklara bokhandelns villkor. Efter det kunde vi enas om att utbudet var lite småtrist. Jag plockade bland välkändingar som Max, Billy, Lilla Anna med flera, han lockades av färgsprakeri och flikar. Jag hade verkligen stålsatt mig för att inte klanka på hans val, men vilka böcker han än plockade med blev svaret ”nej” när jag frågade om vi skulle ta hem den bok han för tillfället höll i. Men så hände något:

Jag ska villigt erkänna att jag själv plockade ner den från hyllan. Jag vet ju att han älskar filmen Bilar, så jag tänkte att en bok på temat kan väl inte skada. Framför allt tänkte jag att han ju ändå säger nej till allting. Pucko!

När han väl hade denna ljudsatta avskrift av ett undermåligt filmmanus (Bilar 2) i famnen släppte han inte den. Den var plastad (smart drag, det gick inte att ens tjuvkika på texten) och när jag sa att vi inte kunde läsa den förrän vi betalat och åkt hem fick jag i all hast rafsa ihop några andra böcker han trots sitt nej verkat gilla, skynda mot kassan och bussen. Mitt första ord till maken var ”förlåt”, men som kompensation har det varit jag som läst boken flest av de sjuttioelva gångerna den varit framme i helgen.

Och så var det med det. Jag skriver en hemtenta om ”fin- och fullitteratur” (mina ord, inte lärarens) just nu och jag kan i alla fall vara tacksam för ett bra exempel att utgå från. Återkommer i ämnet!

Bokreatips

Det är ingen fullständig lista, heller ingen lägsta-pris-garanti. Däremot är det några i mitt tycke riktigt bra böcker för barn:

Titel: Vem kommer nu?
Författare: Stina Wirsén
Om boken: Samling med tre Vem-böcker (”Vem är arg?”, ”Vem blöder?” och ”Vems byxor?” )
Förlag: Bonnier Carlsen
Prisexempel: Akademibokhandeln: 69 kronor

Titel: Knacka på
Författare: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Om boken: Klassiker som alla barn måste läsa.
Prisexempel: Adlibris: 35 kronor

Titel: Visor och ramsor i Hellsingland
Författare: Lennart Hellsing
Om boken: Presentvolym med cd. Har räddat många tidiga morgnar hemma hos oss.
Prisexempel: Adlibris: 85 kronor

Titel: Lalo trummar och Binta dansar
Författare: Eva Susso
Förlag: Rabén och Sjögren
Om böckerna: Rytmiska, fina små musikaliska äventyr.
Prisexempel: Bokus: 39 kronor styck

Titel: Arne på förskolan
Författare: Elisabet Broomé
Förlag: Opal
Om boken: Fin fotobok om barns vardag.
Prisexempel: Adlibris: 20 kronor

Titel: Sune med cykel och skrivbok
Författare: Tord Nygren
Förlag: Opal
Om boken: Denna har jag inte läst, men jag gillar Sune vaknar tidigt, så jag tar en chans! Skrivböcker är alltid bra.
Prisexempel: Bokus: 25 kronor

Titel: Gruffalon
Författare: Julia Donaldson
Förlag: Alfabeta
Om boken: Fina rim och fantasieggande bilder.
Prisexempel: Bokus: 49 kronor

Titel: Äntligen regn! och Äntligen kalas!
Författare: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Om böckerna: Fina pekböcker med roliga teman.
Prisexempel: Bokus: 39 kronor styck

Har ni fyndat i år?

Ingrid ska resa

Av Katerina Janouch

Vi känner Ingrid vid det här laget, och när hon ska resa utomlands får vi vad vi förväntar oss.

Mitt första möte med henne var ju inte så lyckat, och att jag fortsatt att läsa om henne är mest en slump.

Delvis får jag väl tillstå att hon har sin charm, och även om jag fortfarande tycker att det uppstyckade språket är lite omotiverat och framför allt stundvis dåligt genomfört (finns logiska luckor i meningsbyggnaden även i denna) har jag inte hittat riktigt så många störningsmoment i senare böcker.

I den här boken åker Ingrid och hennes familj till ej uttalat soligt resmål. Den kom oerhört lämpligt för oss, då vi ju var på Kanarieöarna i slutet på januari. Att läsa om Ingrids resa var en bra förberedelse, och Katerina Janouch lyckas på något sätt pricka in sådant som barn fokuserar på. I det här fallet är det hotellet som Ingrid och min son har ungefär samma syn på: ”Hemma heter hotellet” sa Ebbot efter några dagar på Fuerteventura, och det är om inte ett direkt citat så i alla fall Ingrid-inspirerat.

Jag har inte läst så många böcker om resor för riktigt små barn, men det är klart man jämför med Var ligger utomlands? som jag skrev om för en tid sedan. Även om jag gillade den måste jag nog säga att Ingrid ger de små barnen mer. Ju mer jag har tänkt på Leo och hans funderingar inför stundande resa desto mer börjar jag känna att genomgången av länder och deras befolkning drar åt det alltför stereotypa. Visst kan den fungera som en ingång till en småbarnslektion i geografi, men vill man förbereda barnen för en solsemester är nog Ingrid att föredra.

Har du några andra tips om böcker som passar inför och på resa?

Ett mer allmänt tips från mig är att köpa/låna några nya böcker inför flygturen, och packa in dem som paket. Det är ett perfekt tidsfördriv att först öppna paketet och sedan premiärläsa boken. Har du valt rätt har du dessutom en bok ni båda gillar att läsa på stranden!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Så mycket skit

Rent ut sagt!

Sitter och kollar bokreasajter och kataloger för jobbets räkning och slås av hur mycket dåliga böcker det finns för små barn. Jag inser att bokhandlarna måste sälja en uppsjö av bjärta pekböcker med päls, ljud, pop-up och annat bling-bling. Inte fel med en välgjord sådan bok då och då, men det finns ju så sjuuukt många fina, fantasifulla, viktiga böcker även för små små barn. Det är de pärlorna jag ska försöka plocka ut och tipsa om. Stay tuned!

Förresten, när man kolla på bjärta babyböcker kan man springa på sådant här. Då undrar man värt världen är på väg!

”Hen” i Skånskan

Veckans barnboksspalt, som publiceras i Skånskan idag:

När Kivis högsta önskan går i uppfyllelse är det inte riktigt som hen tänkt sig. En monsterhund är ju ingen tax och det blir en tuff dag för Kivi, som snabbt tänker om i husdjursfrågan.

Jesper Lundqvist och Bettina Johansson har verkligen lyckats skapa en spännande barnbok och min 2,5-åring älskar den. Men medan det är den galna monsterhunden och den charmiga huvudpersonen som väckt hans intresse är det ett tre bokstäver långt ord som attraherat vuxenvärlden. För Kivi nämns som ”hen” och ”henom”, och boken har gett skaparna, och inte minst Olika förlag, stor uppmärksamhet.

När jag någon gång vid sjuttioelfte omläsningen gör sonen uppmärksam på det ovanliga ordet reagerar han inte nämnvärt. Han är upptagen med en av Bettina Johanssons många detaljrika och fantasifulla illustrationer av den allt annat än gulliga hunden. Själv tycker jag ”hen” ligger oväntat naturligt i munnen. Jag brukar förespråka könsneutrala/normbrytande barnböcker och tycker det är bra att ha ett ord som gör det möjligt att ha en huvudperson som är barn först och främst. Om hendebatten kan öppna för en bredare diskussion om stereotyper i barnboksvärlden är det jättebra. Allra bäst tycker jag det är att debatten dras igång med hjälp av en bok som står för sig själv och är värd uppmärksamheten också för sina kvaliteter som just barnbok.

En annan nyutkommen bok som vi gillar hemma just nu är Marianne Dubucs Djurens maskerad (Rabén & sjögren). Precis som tidigare utkomna Framför mitt hus lyckas Dubuc ständigt överraska genom att leda in oss på ett spår och så plötsligt byta fot eller göra helt om. Både Djurens maskerad och Framför mitt hus flörtar med de klassiska sagorna, men också med mer stereotypa pekböcker som radar djur på djur, sak på sak. I den senast utkomna är det just djuren vi utforskar, men vi får tänka till, för bäst som vi känt igen ett lejon har det klätt ut sig – till elefant!

Vill vi veta lite mer om djuren, ja leta fakta under flikar och luckor, så tittar vi i Vilket djur liknar mig? och Vilket djur ska jag bli? (Alfabeta) av Nicola Davies och Marc Boutavant. Den sistnämnda följer djuren från dess tidigaste stadium (yngel, puppa, ägg, ja ni fattar) tills de är fullvuxna och själva fortplantar sig. Luckor är alltid populära, och från föräldraperspektiv är det alltid bra att få hjälp att svara på de frågor som kan uppstå kring vilket ämne det än är som är på tapeten för tillfället. När det gäller fakta om djur kan jag ändå tycka att det är svårt att slå den ”äkta varan”. Att läsa de ljudsatta fotoböckerna Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson) och Vilda djur (Jan Pedersen) med 2,5-åringen är alltid en upplevelse. Vet ni hur en motorcykelgroda låter? Hur berguven hoar? Vi vet, och de här böckerna (från Max Ström förlag) kommer vi att växa med och ha glädje av länge.

Slutligen: Lyckan som uppstod när vi förstod att Emma AdBåge illustrerat tvååringens favoritramsa – ABCD råttan kokar te, i en ny pekbok var inte att ta miste på. Den med Lennart Hellsings ramsa ”Vad ska vi göra” är mycket fin den med!

Har Miffy ingen rygg?

Den lilla kaninen Miffy har ni säkert sett? Jag minns henne från min egen barndom, ungefär på samma sätt som jag minns Hello Kitty. Som produkt alltså, inte som bok.

Frågan är om jag någonsin läste någon Miffybok, jag kan inte minnas det. Däremot läste vi några anda Dick Bruna-klassiker, inte minst Prinsen av Brabant som nog var en av de första böcker min mamma köpte till Ebbot. Den har fina rim, och enkla tydliga bilder, och jag gillar den.

Miffy däremot är jag väldigt kluven till. De böcker jag läst är enkla på gränsen till dumma, och mer än böcker känns de som leksaker. Miffys familj och Miffys hus marknadsförs just som ”lek- och pusselböcker”, och det är väl helt ok. Jag tycker i princip att det är kul när böckerna så att säga hoppar ut i vårt vardagsrum och införlivas i leken. När det gäller de här böckerna har jag dock lite mer att önska. För det första hade jag velat lära känna Miffy lite mer, få en historia och inte bara kortfattade presentationer tillsammans med kartongdockan som alltså går att plocka loss och sätta tillbaka på sidan. Men FRAMFÖR ALLT förstår jag inte varför figurerna inte kan ha baksidor. Har Miffy ingen rygg?

Sådant har jag funderat på under föräldraledigheten. Kanske är det tur att jag börjat jobba…

Uppdatering: Sedan kan man ju fråga sig vad barnen tycker om Miffy (Jo, det är faktiskt för deras skull jag läser – också!). Anledningen att deras åsikter inte kom med i den här recensionen är nog att jag inte riktigt vet. Astrid gillar figurerna, de är ju kontrastrika och tuggvänliga. Ebbot gillar mest tanken på dem. Han plockar fram dem men står sedan lite handfallen och vet inte vad han ska göra med dem. När vi hittar Miffyböcker på biblioteket blir han glad, men när vi läser dem tappar han snabbt intresset.

Vad tycker du om Miffy?

Böckerna är recensionsexemplar från förlaget.

Meh!

För hundra år sedan visade en kompis mig en doptavla som hon beställt till sin son. Jag tyckte den var så himla fin, och har tänkt på den sedan dess (till exempel att den inte alls behöver vara en doptavla utan bara kan vara en födelsetavla om man nu inte tvunget är medlem i kyrkan).

Jag har sett varianter men inte hittat just den illustratör som hon visade (vilket kan ha berott på att jag inte visste vad illustratören i fråga hette).

Nu av en slump hittade jag den. Illustratören är ju en av mina barnboksfavoriter, just nu aktuell med både Kivi och Tisdagskossan. Så det kan vara!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×