Inte bara Lindex…

Om nu någon mot förmodan trodde det efter att ha läst mitt förra inlägg.

Bloggaren Blind Höna har jämfört flick- och pojktröjor i samma storlek och kommit fram till att.. ja, flickor uppenbarligen ska visa magen om H&M får bestämma…

För egen del blir jag allra mest beklämd över att det finns flick- och pojkavdelningar över huvud taget. Att affärerna ska bestämma var jag får sätta för kläder på min pojke. Och ja, jag vet att ingen tvingar mig att handla på den ena eller andra avdelningen, men det är ju just så som den senaste debatten visar; pojkkläder ger bättre rörlighet och är dessutom ofta tillverkade av bättre material.

Således får mina barn, oavsett kön, gå runt som levande reklampelare för mörka, tuffa, ofta våldsamma tecknade figurer som affärerna envisas med att sätta på pojkkläderna.

Nu handlar vi iofs oftast inte på de här kedjorna, utan försöker köpa ekologiskt och unisex så ofta det går (det vill säga när det är på rea…) men då har vi plötligt.. tada, en klassfråga. För trots rea kostar de här kläderna betydligt mer!

Mitt eget exempel (ett av många) kommer förresten från KappAhl, som jag till en början tyckte var ganska bra på unisex. Men det var bara i babystorlekar. När jag var där och frågade efter strumpor i höstas fick jag genast frågan om de var till en flicka eller pojke. Strumpor!!!

När jag vägrade svara på det, men förtydligade att de var till en 1,5-åring och därför borde ha halkskydd blev jag genast förd till pojkavdelningen. Flickstrumporna var alla rosa, med volanger, och gjorda i tunna halkiga material. Men det vet vi ju alla att flickor inte ska springa omkring och halka! Dumt av mig.

Gosiga djurboken

Omslagsbild: Gosiga djurbokenAv Stella Baggott (Översättning Susanna Hellsing)

Lilla Bokhyllans innehavare är nog egentligen lite stor för den här boken, men det bryr han sig inte om. Att peka, känna och klappa är alltid kul!

Textmässigt är den .. ingenting. Djuren är beskrivna rakt upp och ner. Ett plus dock för variationen på sista uppslaget där vi får träna färger och komma ihåg vilka djur vi klappat. Jämfört med många andra sådana här böcker är variationen i textur dessutom mer varierad, här finns den blanka fisken och den skrovliga grodan, inte bara den duniga kycklingen och det ulliga fåret.

Ett minus för mig är isbjörnen, som beskrivs som ”luddig” men vars pälsyta mer känns som frigolit. Jag börjar faktiskt fundera om det blivit något fel i den upplaga vi fått, för känslan liknar inget pälsklätt djur jag känner till.

Boken får i alla fall stanna kvar i bokhyllan, och förhoppningsvis blir den en rolig upptäckt för fröet som snart firar halvtid i min mage!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×