Cupcake och guldig bok, anyone?

Maria tyckte visst som jag, fast för länge sedan! Ju mer jag tänker på den här utgivningen desto konstigare verkar den. Fast sedan tänker jag på det cupcake-ideal som råder och då känns det som att jag är något på spåret. Om man vill ha den där tillrättalagda ytan, den skenbara tryggheten och mammor som är hemma och bakar muffins då är de små gyllene böcker utmärkta hyllvärmare.

Är gammalt verkligen gott?

Eller Allt är inte guld som glimmar.

Bonnier Carlsen ger ut serien En liten gyllene bok och jag har läst två av dem (<—).

Det går ju inte att komma ifrån att de tilltalar ögat. Eller att åtminstone vissa av dem ger fina flashbacks. Jag tyckte till exempel mycket om Alice i Underlandet i Disneys bokversion när jag var liten. Men.. Ja, ni har väl anat att det finns minst ett men?

Jag får nog spalta upp det.

1. När det gäller Alice så har jag antingen slagit ihop film och bok i minnet eller så är den här versionen en kortare än den boken jag hade som barn (den var visserligen i större format men det brukar ju inte behöva betyda så mycket). Handlingen är nämligen helt uppstyckad och jag förstår inte hur någon som inte kan originalberättelsen ska kunna hänga med. Det är bara en radda mycket konstiga händelser. Inte för att originalet är så himla stringent men det här hänger liksom inte alls ihop.

2. Jul på landet är en ny bekantskap för mig, och det är ju lite svårt att läsa en bok som kom ut 1950 för med 2000-talsögon. För varför är det Bob som ska hugga julgran med morfar och Betty som ska pyssla ihop pyntet? Den lantliga julkänslan är väl aldrig fel, men jag kan inte se någon angelägenhet alls i den här boken.

3. Utgåvorna känns inte bra i handen. Det är kanske ett fånigt argument att dra upp i en bokrecension men om man nu ska återuppliva något gammalt, vill man inte då att det ska kännas genuint? Jag får istället en lågbudgetkänsla som är sådär kul.

Sammanfattningsvis känns den här serien ganska trist. Jag kan förstå att Bonnier vill ge föräldrar, och kanske ännu hellre mor- och farföräldrar, chansen att återuppleva sina gamla favoriter men är det rätt? Det finns så fantastiskt många fina böcker (och dåliga böcker för den delen)  som inte längre går att få tag i, då kan man väl välja med lite mer omsorg?

Är det du?

Full bokhylla’s Result: Mamma Mu
on quiz: Vilken litterär busunge är du?
 

Du kan verka lugn och sävlig på ytan, men i själva verket är
du en riktig rebell som vill testa allt. Äventyr är det bästa du vet, framför
allt när du har en riktigt trogen kompis att dela upplevelserna med.

Quiz School Take this quiz & get your result

Dojodags!

Av Karin Salmson (text) och Marcus Brengesjö (illustration)

Har ni träffat Dojo? Han kan vara lite svår att presentera, för vem är Dojo egentligen? En … hund sa någon, eller blobb? Hur som helst en trevlig filur.

När jag fick de här tre sprillans nya böckerna i handen på Bokmässan (Tack Karin på Olika!) var jag minst sagt tveksam. Inte till Dojo som sådan, men till illustrationerna. De är så grälla, så… oformliga. Jag har insett att jag inte är ensam om upplevelsen. Men jag är heller inte ensam (se föregående länk) om att ha fått ändra uppfattning. För när Dojo kom i sonens händer stod det snart klart att det var succé.

Historierna är enkla. Dojo fyller år, bakar kaka, har kalas där alla gäster får varsitt instrument (den här boken tar längst tid att läsa för Ebbot måste gå och plinka lite på vår gitarr och sedan leta reda på sin maraca innan vi kan läsa klart). Dojo letar efter en skatt och får hjälp av Maya (Men vem har gömt skatten?) och så favoriten Dojo gömmer sig. Här får barnet själv vara den smarta som ser att något ju har gömt sig bakom till exempel lampan. Men är det verkligen Dojo?

Som alltid i Olikas böcker är det ”ut-och-in”-principen som gäller. Ut med stereotyperna och in med möjligheterna. En bra princip, och den är så himla bra genomförd. Inga pekpinnar, ingenting övertydligt. Men ändå. Dojo dukar fint (pojkar får duka fint!), Maya är den starka som räddar honom ner från soffan (pojkar får vara höjdrädda!) och så vidare.

Nu finns Dojo dessutom på nätet! Med recept, virkmönster och färgläggsbilder. Kul!

Klicka på bilden för att komma till Dojos hemsida!

Barbapapas stora bok om arbete

Av Annette Tison och Taylor Talus

Den är stor, minst sagt. Och välfylld. Tolv yrken får vi lära oss, men glöm busschaufför, läkare, förskollärare och jornalist. Här är det jobb som bokbindare och pärlfiskare som gäller. Först stör det mig lite, men efter en läsning inser jag att det blir något av en historielektion. Inte fel!

Ebbot är så klart alldeles för liten, men gillar detaljerna, färgerna och – ja det är uppenbart något med de formbara klumparna som är Barbafamiljen som tilltalar barn!

Samling: Sagor, hyss & äventyr

image

Av Astrid Lindgren

Sitter och bläddrar i purfärska Sagor, hyss och äventyr, en samling som förutom självklarheter som Emil och soppskålen innhåller min favorit Allrakäraste syster, fina Pelle flyttar till Komfusenbo och för mig ganska okända Jag vill inte gå och lägga mig.

Först är jag lite tveksam, vi har ju redan flera av de här sagorna. Men med upptäckten att Peter och Petra finns i uppdaterad version med Kristina Digmans fina illustrationen, och efter en omläsning av favoriten Marit Törnqvists skymningsland blir jag vänligare inställd. En samling låter nya läsare upptäcka mindre kända klassiker, ger nya sammanhang åt gamla sagor och dessutom är den ju perfekt att ta med på resan!

Vilma säger Titta!

Text: Anna Ribbing
Illustration: Lisa Gunnarsson

Vem gömmer sig under filten? Lilla bokhyllans innehavare, i skrivandet stund drygt 16 månader gammal, pekar snabbt ut Vilmas fot och så småningom grisens tryne, apas svans och så vidare.

För några månader sedan hade boken varit perfekt, nu tråkar den ut oss båda ganska snabbt. Men för sin typ är den fin. Enkel och vardaglig men alltså också med potential för igenkänning och lite spänning (är det verkligen en gris under filten?) för den yngsta läsaren. Jag ger den nog till en nybörjarläsare eller sparar den om Lilla bokhyllan skulle få ett syskon.

Boken kom ut tidigare i år och det finns även en bok som heter Vilma säger Hej då!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×