Lindex och bäbisarna

Kommer ni ihåg hur jag upprördes över Lindex indelning av babykläder? Nu verkar de ha ändrat på det för under kategorin Baby finns numera:

Så bra!! Man vill ju hoppas att det är vi konsumenter som gjort skillnad. Nästa steg är att även kläder för större barn delas upp på samma mycket vettigare sätt!

Ebbot och Magda

I fredags skickade fina Lena Arro en bok till oss. Vad glad Ebbot blev!

Tack Lena!

Böckerna om Magda och Loppsockan handlar om ett litet barns vardag. Om bästa vännen som är en Loppsocka och vad som händer när till exempel den nya lillebroren vill ha Loppsockan som sin snuttis. Jag tycker mycket om den här typen av vardagsböcker, som inte tvunget problematiserar utan låter saker vara som de är. Livsviktigt för den här genren är så klart att illustratören har något särskilt, och det har Sara Gimbergsson definitivt!

Tillsammans lyckas Arro och Gimbergsson bjuda på igenkänning men också låta läsarna fundera lite själva. Särskilt fint tycker jag det är att Magda och Anton uppenbart är adopterade, men det nämns inte. Det är helt enkelt inte en stor grej, och det är skönt. En sak jag noterar är att Loppsockan i första boken är en ”han”, medan någon könsbenämning inte nämns i bok nummer två. Jag som fick böckerna i mina händer i fel ordning väljer att läsa ”Loppsockan” istället för ”han” även i första boken. En Loppsocka behöver kanske inte vara mer än så?

Loppsockan och ett gulligt svar

På ”allmän” begäran kommer en bild på den Emmelinska varianten på en loppsocka. Den här har turkosblå ögon och tovigt gult hår, fast det syns visst lite dåligt på bilden. Ska se om jag kan få till en med Lilla bokhyllans innehavare och Loppsockan tillsammans så småningom!

Tyvärr verkar det inte som att boken går att köpa. Jag har varit ute på både Bokbörsen och Antikvariat.net utan lycka. Ja till och med på Tradera. Återstår att leta på fysiska antikvariat, eller möjligtvis våga sig på att besvära författaren ytterligare. Fick nämligen precis ett snabbt och fint svar:

Hej Eva och Ebbot!
Vad roligt att ni gillar Loppsockan, det gör jag också. Sara Gimbergsson och jag hade väldigt kul när vi gjorde böckerna, särskilt den första eftersom ingen riktigt visste hur en loppsocka skulle se ut, inte ens jag som hade hittat på honom. Jag tycker att Sara lyckades fantastiskt bra med att ge honom liv!
 
Tyvärr säger förlaget att efterfrågan är för liten för att de ska kunna trycka en ny upplaga. Synd, men som så ofta annars är det pengarna som styr.
Hoppas att du hittar boken någonstans, annars får du höra av dig igen, så ska jag leta i gömmorna, jag har säkert några ex liggande. Klart att Ebbot ska ha en egen ” Magda och Loppsockan ”!
Bästa hälsningar
Lena

Loppsocka sökes

Skrev just ett brev till författaren till många fina barnböcker Lena Arro:

Hej Lena!
Jag vill berätta att sedan min son, Ebbot 16 månader, upptäckte Magda, Anton och framför allt Loppsockan härom dagen så vill han inte läsa något annat. Han hämtar den hela tiden!
Nu har jag sytt honom en egen loppsocka, och också letat efter bok nummer 1 på internet. Den verkar inte gå att köpa? Vad tråkigt! Vet du om den kommer att tryckas på nytt?
 
Undrar
Eva

Busiga Bebben fixar allt

Av Thomas Svensson

Känner ni Busiga Bebben? Jag gör det egentligen inte, har bara läst pixiboken Busiga Bebben spelar fotboll. Den har jag å andra sidan läst vääääldigt många gånger. Kombinationen bäbis och boll funkar bra här hemma, om man säger så.

Det var alltså med nyfikenhet jag närmade mig senaste bebbe-boken. Den är ju skriven för något äldre barn, men Lilla bokhyllans innehavare verkade ändå ganska förtjust.

Busiga bebben är en härlig figur, tycker jag. Ett barn på barns sätt, utan krusiduller. I den här boken står hennes farfar i fokus och jag vänder väl mig något mot att han är en så.. ja vad ska man säga.. typisk farfar. Han bygger och fixar och i bakgrunden bjuder mormor på kakor. Svårt att säga något om könsrollerna när det rör den äldre generationen, men det BEHÖVER ju faktiskt inte vara så. Särskilt inte som jag uppfattade det i mitt tidigare bebbe-möte som att Thomas Svensson åtminstone försöker vända lite uppochner på begreppen.

I övrigt är det just avsaknaden på krusiduller som gör att Busiga Bebben fixar allt inte vinner hela mitt hjärta. Jag läser gärna mer om henne, men det känns inte som att jag kommer att välja dessa böcker framför andra.

Tjohoo!

Jag trodde jag gjort en riktig tabbe. Men ibland får man tydligen en andra chans!

Jag såg den lilla pärlan Mumintrollet går vilse i en bokaffär i Umeå i somras. Just då hade jag köpt så himla många böcker till Lilla bokhyllan, så jag kunde liksom inte med att köpa en till. Jag får den känslan ibland, att jag tycker för mycket om att köpa böcker. Att det är fult. Så, jag köpte den alltså inte.

Och sedan! Vad möts jag av för besked när jag tänkt tillräckligt länge på den där fina fina muminboken? Utgått ur sortimentet? Slut? Va!?! Jag trodde inte det var sant.

Men idag när jag var på Åhléns i ett helt annat ärende tiltades världen tillbaka till normalläge igen. Där fanns den, ett övergivet exemplar som så klart hör hemma i Lilla bokhyllan. Hur kunde jag tänka något annat?

P.S Mejlade förresten förlaget och frågade VARFÖR denna fina bok inte finns att köpa. Fick snabbt svar (Tack!) från Karin Kiesbye: Tyvärr går den inte att trycka till pga flikarna etc. Så nu vet vi!

Böcker som är svåra att läsa högt

På temat böcker på rim började fundera på andra böcker som är svåra att läsa högt.

Pekböcker har ju sina begränsningar, och kräver både energi och fantasi när man läser dem för hundrade gången. Några som jag faktiskt inte klarar av är helt oväntat favoriten Wirséns två böcker för de yngsta som kom i våras.

De heter Hej! och Oj!, och har som vanligt när det gäller wirsenskan fantastiska bilder. Men till skillnad från både Vem-böckerna och En liten skär-böckerna (som ju förresten ofta är på rim) så ligger texten i de här pekböckerna inte alls bra i min mun. Jag vet att maken har samma problem.

En anledning är de många rösterna, som alla säger samma sak. 5-6 personer som alla säger ”Hej” på samma uppslag gör det svårt att läsa naturligt. Särskilt för mig som är kass på att härma dialekter – något som annars kunde varit lösningen.

Har ni exempel på böcker som ni inte tycker om att läsa högt?

Bokhunger har förresten nyligen skrivit om ”Oj”. Läs hennes åsikt här!

Lilla bokhyllan är Lilla Gubben

Lilla bokhyllan’s Result: Lilla Gubben
on quiz: Vem är du mest lik av Pippi och hennes vänner?

Du är mest lik Lilla Gubben. Du är lugn och harmonisk och
väldigt snäll. Du står stadigt när stormen viner. Dina vänner vet att du är att
lita på. Du är inte så intresserad av materiella ting som kläder och prydnader.
Det viktiga i livet är att man mår bra inombords. Du är kanske vegetarian eller
på annat sätt medveten om vad du stoppar i dig.
Du ser dig själv som en andlig person.

 

Quiz School Take this quiz & get your result

Rim & reson

Har just nattat knatten och läst Den vilda bebiresan för honom. Vilken njutning det är att läsa på rim när det är välskrivet. När meningarna hänger ihop, rytmen stämmer och rimmen bara är en liten del av texten. Då älskar jag att läsa på rim.

MEN, det finns inget värre än när en dåligt skriven text utger sig för att rimma. Då är det, tycker jag, hundra gånger bättre med en lite menlös dålig text. Då kan man åtminstone rädda det som räddas kan med hjälp av tonfall och lite teater. Ibland verkar det som att barnboksförfattare skriver på rim bara för att. Kanske är det förläggarna som förläst sig på forskning om rim och ramsor och tror att lite hjärta-smärta, mig-dig, ju-nu och vad annat uschligt man kan hitta på ska göra dålig text till bra barnlitteratur.

Dåliga rim sabbar allt. Tycker ni inte?

Jag har förresten skrivit om dåliga rim, och kassa texter förut.

Prinsen av Brabant

Av Dick Bruna

Min mamma kom med det här tillskottet till Lilla bokhyllan härom dagen. Hon hade köpt den av igenkänning, men när vi sedan läste den kunde varken hon eller jag komma ihåg att den funnits i min hylla. Samtidigt är den märkligt bekant.

Funderar på om det fanns ett utdrag ur den i någon samlingsbok (Min Skattkammare?) för det är vissa bilder jag känner igen särskilt. Någon som vet?

Hur som helst handlar Prinsen av Brabant om en prins som har så tråkigt. Han får inte göra vad han vill, inte bullra. Först när han träffar Emma, en flicka av folket, blir han lycklig. Men i Brunas värld finns inget av svenska folkets bröllopshausse – här lämnar prinsen sin tron för att få leva som han vill.

Undrar om Vickan läste den här när hon var liten. Eller vad som hänt om hon gjort det!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×