Äntligen bajs!

Av Camilla Lundsten

Lillefanten har fått en potta, men bajset kommer visst inte på beställning. Precis som i sina andra böcker målar Lundsten färgsprakande och fantasifullt. Små korta historier blir eggande när färger och former är så tilltalande.

Lilla bokhyllans innehavare sköter sitt i blöjan än så länge, men gillar ändå att titta på Lillefanten och hans potta. Kan tänka mig att denna blir ännu populärare när han känner igen sig i situationen också!

Boken ges ut av Rabén & Sjögren. Jag har skrivit om Camilla Lundsten tidigare; här!

Om läsande i lilla bokhyllan

Ni kan säkert lista ut att lilla bokhyllan är sprängfull. Det är visserligen – som namnet antyder – inte så stor, men den är stor och fullpackad nog för att folk ska kommentera den när de kommer in i Ebbots rum.

Vad finns det i den? Nedersta hyllorna är företrädesvis fulla med pekböcker. Många av dem är nya, nyköpta, fådda (!) eller recensionsexemplar. Favoriter i den här sektionen är utan konkurrens Ann Forslinds Bäbisböcker. Även Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” och ”Ut och gå” är vältummade. Sedan kommer nog diverse färgglada pekböcker (en gigantisk sådan som en snäll familj i Göteborg skickade till ettårsdagen är särskilt populär!) som delar pallplats med Wirséns ”Vem-böcker”. Nya pekböckerna om några brokiga och en liten skär har också seglat upp på favoritplats.

Över huvud taget gillar lilla bokhyllans innehavare böcker. Han tar sig ständigt (kasande på rumpan) till hyllan – plockar ut alla böcker, väljer sedan en som han kasandes på rumpan tar med sig till mamma eller pappa (den som råkar vara närmast), håller upp och tittar uppfordrande. När vi tar boken sätter han sig till rätta mellan våra ben eller i knät och lyssnar, tittar och pekar.

Det vanligaste ordet är ”däh”, och det följs så klart av ett litet pekfinger. Ofta pekar han faktiskt ut det vi pratar om, men ibland blir det såklart snurrigt. Lampor, bollar och ankor brukar vara det första han pekar ut. Ankor heter ”kah”, och det namnet har även duvorna i parken och skatorna på torget fått.

Och de övre hyllplanen, undrar ni. Där står alla mina gamla barnböcker (någon dag, snart ska jag ägna ett längre blogginlägg till att berätta om några av dem). De flesta passar nog bättre i 3-4-årsåldern och uppåt, men det hindrar så klart inte bokhyllans innehavare från att plocka ner dem och se över dem då och då. Ibland får han upp intresset för en eller annan och då läser vi så klart den, men koncentrationsspannet är inte riktigt så stort att man kommer igenom en hel bilderbok med text på alla sidor.

Själv längtar jag så klart tills vi kan läsa de där böckerna tillsammans, och hoppas innerligt att vi har åtminstone till viss del samma smak. Det vore mysigt. Det viktigaste är så klart att han behåller sin kärlek till böcker, och hittills bådar det ju gott.

Vad tror ni – finns det en koppling mellan att gilla att läsa som riktigt liten och att göra detsamma senare i livet?

Jag – ett mumintroll!

Lilla Bokhyllan’s Result: Mumintrollet
on quiz: Vem är du i Mumindalen?
Lilla My, Mumin eller Snusmumriken?
Du är mest lik Mumintrollet. Han är pålitlig,
snäll, äventyrlig och nyfiken på det mesta, men samtidigt ganska rädd av sig. Han
vågar sällan ge sig ut på äventyr på egen hand. Mumintrollet bor med sin mamma och pappa och han
älskar verkligen att bo i Mumindalen. Han har många vänner som han alltid ställer upp för.
Quiz School Take this quiz & get your result

Måns och Mari – nästan hela året

Måns och Mari från En Bok för Alla

Oj vad jag minns de här böckerna från min barndom! Jag minns samlingsboken men ett brinnande habegär för vi hade inte boken hemma, så antingen fanns den på dagis eller så brukade vi låna den på biblioteket.

Redan innan jag öppnade mina recensionsexemplar hade jag nästan doftande bildminnen framför ögonen. Det är något med Kaj Beckmans stil som verkligen tilltalar mig. Något med det mjuka, realistiska och vardagliga.

Måns och Mari bor med Matti i en liten stuga i en obestämd del av Sverige. Som vuxen tänker jag att Matti nog är deras mamma, men en mamma som också får vara en individ. Som barn minns jag att jag var lite tveksam till hennes roll. Var var Måns och Maris mamma och pappa? Var Matti en snäll tant som tagit hand om dem? Så stark var min bild av kärnfamiljen att jag nog inte reflekterade över att alla inte har både mamma och pappa hemma hos sig.

Tillsammans med Matti – men också ofta på egen hand – upplever Måns och Mari naturens skiftningar, och gör det som barn gör när en ny årstid kommer. Detta att uppleva vårens ankomst, den första snön, påskriset och sandslotten, det tror jag kan både inspirera föräldrar (att ge sig ut och uppleva) och ge barnen struktur på året. Vår – ja just det, då är det påskägg!

Vad som händer på hösten minns jag faktiskt inte. Men det får jag snart veta, när sista boken av de fyra kommer ut!

Födelsedagsbok

Kokola fyller ett år. släkten är på besök, han får tårta, ballonger och presenter.

Precis så är det ju att fylla ett år, och även om texten är på franska så gillar vår ettåring den här boken – som han fick av sin mormor och morfar när vi var i Frankrike – mycket (just textbiten är han inte så kräsen på). Ballongerna är en favorit, och dem minns han ju med glädje från sin egen födelsedag.

Födelsedagsböcker är tydligen en stor grej i Frankrike. Mamma och svägerskan hittade denna hos den lokala tobakshandlaren i Ille-sur-Tet där vi bodde. Där fanns böcker för varje födelsedag upp till 10-12 år, och tanken på att rycka åt sig en bok istället för en plastig leksak när man ska på barnkalas tilltalar mig mycket.

Frågan är ju bara om inte franska barn får många dubbletter av de här böckerna. Har folk dålig fantasi, eller är osäkra på vilka böcker som ett barn i x-åldern gillar, riskerar man ju att få en hög av samma födelsedagsbok. Själv väljer jag nog hellre en favoritbok för att ge bort!

Vad ger du helst bort när du ska på barnkalas?

Nyfiken på nyheter

Här är något av det jag hoppas läsa och blogga om i sommar och höst:

Camilla Lundsten: Äntligen bajs!
Anna Ribbing & Lisa Gunnarsson: Böckerna om Vilma
Ronne Randall & Emma Dodd: Grrr
Eva Susso & Benjamin Chaud: Babo pekar
Alex Schulman & Emma Adbåge: Bajsfesten
Pernilla Stalfelt: Alla barns rätt
Jujja Wieslander & Marit Törnqvist: Du och jag och min lilla cykel
Astrid Lindgren & diverse illustratörer: Antologi: Sagor, hyss & äventyr
Johanna Lindbäck: Saker som aldrig händer

Förlag: Rabén & Sjögren

Månen blev rädd

Av Joar Tiberg (text) & Anna Höglund (bild)

Plötsligt är ingenting roligt längre. Månen vill inte lysa men kan inte gråta. Men kan han lära sig?

Ur Lilla Bokhyllan läser vi mest tvåordsböcker för tillfället, så för mig tar det en stund att ställa om när en barnbok handlar om något mer än att beskriva den ytliga verkligheten runtomkring oss. Jag tänker: Kan ett barn förstå detta? Kan ett barn tycka om detta?

Själv tycker jag mycket om det. Om det mjuka i språket, om månen som känner precis som jag och många omkring mig kännt och känner då och då. Och om de snälla bilderna som fint bryter av mot mycket av det bjärta och överfallande som böcker för riktigt små ofta dignar av.

Jag kan inte svara på om Lilla Bokhyllans innehavare kommer att tycka om detta, men jag hoppas vi kan få en mysig lässtund och ett viktigt samtal om den här boken om några år!

En råtta?

Ibland är saker helt enkelt inte som de ser ut. Så är det i den här boken (?) där råttans nos plötsligt är pingvinens näbb, för att bli – ja vaddå!? – innan den blir apans svans.

Kunde inte motstå den här, och köpte faktiskt flera stycken i olika varianter för att kunna ge bort. Den funkar på alla språk, och det känns som att man kan prata kring de olika djuren under ett ganska långt åldersspann. Kul är den i alla fall!

Så stooooor!

Bäbispingvingen är jättestor. Men hur stor är bäbisen? JÄTTESTOOOR!

Den här boken hittade vi på El Corte Ingles i Barcelona, och valde att köpa den på spanska och inte catalanska, eftersom jag bara pratar det förstnämnda. Eftersom det är Fisher Price antar jag att originalet hur som helst är på något annat språk, och det är knappast orden som är viktiga i den här boken där varje sida är en upprepning för att avslutas med sockersöta ”hur stor är min kärlek till dig” – ja, ni kan gissa svaret.

Min kärlek till språket (ja, den är JÄTTESTOOOR) får sig alltid en liten törn när jag köper böcker med så här oraffinierat innehåll. Men samtidigt håller Lilla bokhyllans innehavare just nu på att lära sig absolut mest om att bläddra, peka och upptäcka. Då är flikböcker oemotståndliga. Inte minst sådana där det finns andra bäbisar!

Den blå boken

Vi var egentligen på jakt efter sådana där solskydd som man sätter i bilfönstret, men väl inne på stormarknaden kunde jag så klart inte låta bli att gå en sväng förbi bokavdelningen. Den visade sig vara överraskande omfattande, och jag fastnade för en liten blå bok.

Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte köpte även den röda, den gröna och den gula, men när jag stod där visste jag ju inte att den lilla bokhyllans innehavare skulle bli så förtjust. Det klarblå, glittriga med en ny känsla under fingertopparna för varje bild verkar tilltala honom, liksom det glada katten som med hjälp av kartongsidornas hål tittar ut ur såväl flygplanet som nästa uppslags lilla stuga.

Själv kan jag inte franska, men jag klarar mig bra på improvisation (har man fått texten översatt för sig en gång glömmer man knappast, det är ju inte några konstigheter direkt)!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×