Efter lång tids väntan knyts nu trådarna ihop i Carlos Ruis Zafóns fyra böcker långa serie om familje Sempere och de bortglömda böckernas gravkammare. Foto: David Ramos/Albert Bonniers förlag

Pusselbitarna faller på plats för Zafón

recension

Författare: Carlos Ruiz Zafón
Översatt av: Yvonne Blank och Elisabeth Helms
Förlag: Albert Bonniers Förlag

I sex år fick vi vänta på Andarnas labyrint, den fjärde och sista delen i Ruiz Zafóns serie om De bortglömda böckernas gravkammare och familjen Sempere i Barcelona, men nu är den äntligen här. Serien inleddes med Vindens skugga, som försäljningsmässigt varit den största succén i Spanien i modern tid, och fortsattes av Ängelns lek och Himlens fånge.
De fyra böckerna kan läsas fristående och i vilken ordning som helst. De fungerar var och en som en ingång till en labyrint av berättelser och de olika berättelserna går in i varandra. I Andarnas labyrint knyter författaren samman alla trådarna i den magiska bokvärld han skapat.

Här ger säkerhetstjänsten den egensinniga Alicia i uppdrag att ta reda på vad som hänt Mauricio Valls, en av Francos ministrar, som försvunnit. Han har ett dunkelt förflutet som chef på det ökända Montjuicfängelset i Barcelona.
Har hans förflutna hunnit ikapp honom? Han har i sin ägo den mytomspunna och förbjudna boken Andarnas labyrint, som får Alicia att minnas smärtsamma händelser i sin egen historia. Boken leder henne in i Barcelonas dunkla skuggvärld och till antikvariatet Sempere & Söner.
De svar som hon får där sätter hennes eget liv på spel men hotar också de människor som hon älskar mest. Alicia beskrivs som en blandning av Kameliadamen och den onda drottningen i Snövit.

Bakgrunden till berättelsen är de hundratals barn som blev bortrövade från sina föräldrar, oftast politiska fångar, som under de första åren efter inbördeskriget försvann i Barcelonas fängelser, där de blivit mördade för att sudda ut spåren. Francoregimen förföljde de förlorande republikanerna efter kriget och tvingade dem till tystnad.
Ett av diktatorns största brott var att han la beslag på ett helt folks minne och historia. Folket berövades friheten men förlorade aldrig självaktningen. Enligt Ruiz Zafón måste vi förstå historien för att förstå dagens samhälle. Utan dåtid, ingen nutid och inte heller någon framtid.

Andarnas labyrint är en ny sprakande föreställning, där ingredienser från deckaren, äventyrs- och skräckromanen men även från den banala veckotidningsföljetongen blandas med varandra till något alldeles eget. Ruiz Zafón har en ohämmad fantasi utan gränser som kombineras med en enorm lekfullhet och inte minst spänning. Barcelona är inte bara en kuliss eller miljö i romanen utan huvudrollsinnehavare.
Det finns två Barcelona – ett Barcelona som allmänheten och turisterna känner till och ett underjordiskt, mystiskt och spännande som bara Ruiz Zafón känner till. Andarnas labyrint är – liksom de tre andra i serien – en bok för bokälskare. Ruiz Zafón har inspirerats av Lewis Carrolls Alice i Spegellandet, där Alicia uppkallats efter just Carrolls huvudperson. I böckernas värld finns inga gränser.

Två andra favoritförfattare för honom är Charles Dickens och Benito Pérez Galdós. Så som Dickens skildrade 1800-talets London och Pérez Galdós 1800-talets Madrid, så vill Ruiz Zafón skildra 1900-talets Barcelona. Barcelona beskrivs som en förhäxad, labyrintisk stad, som kryper in under skinnet på en och sedan aldrig släpper taget. Alla fyra romanerna i serien är topografisk väldigt exakta, varför det går att följa hur huvudpersonerna rör sig i staden med hjälp av en stadskarta över Barcelona. Däremot letar läsaren förgäves efter De bortglömda böckernas gravkammare och antikvariatet Sempere & Söner.

Andarnas labyrint handlar om det godas kamp mot det onda men också om det sköna och det fula, om ljus och mörker och om kärlek, godhet och hat. På sitt sätt är det också en existentiell roman. Vad är det som ligger bortom människan och livet? Världen kan kännas absurd och absurditeten är verklighetens sanna väsen med en ständig glidning mellan verklighet och fantasi, som ibland drar åt det groteska.
Intrigen i Andarnas labyrint är ytterst komplicerad, men romanen är ändå lättillgänglig tack vare att språket är konkret och väldigt rakt på sak. Det högt uppdrivna berättartempot och intensiteten i skeendet gör att knappt 800 sidor aldrig blir för många.

Efter hela seriens 2156 sidor har alla pusselbitar till sist fallit på plats. Om du som läsare är på väg till Barcelona, läs åtminstone Vindens skugga och Andarnas labyrint som förberedelse, vilket garanterat ger ytterligare en dimension åt ditt besök.

Författare: Carlos Ruiz Zafón
Översatt av: Yvonne Blank och Elisabeth Helms
Förlag: Albert Bonniers Förlag

×