På Lilla Kyrkhult utanför Hörby blev det tillökning häromdagen. Kalvningen gick helt planenligt konstaterar Mats Svensson. Foto: Jakob Hydén
Mats Svensson hjälper kon med kalvningen. Foto: Jakob Hydén
Efter det kollar han andningsvägarna... Foto: Jakob Hydén
...innan kon kan få hälsa på sin kalv. Foto: Jakob Hydén
Fritz Svensson hugger i med grepen. Foto: Jakob Hydén
Det finns inte bara kor på Lilla Kyrkhult. Foto: Jakob Hydén
Familjen samlad. Yngste sonen Jack är dock i skolan. Foto: Jakob Hydén
Jima lantbruk AB engagerar hela familjen. Foto: Jakob Hydén
Omtanken om djuren är grunden för verksamheten. Foto: Jakob Hydén
På gården finns mest holstein, men också SRB. Foto: Jakob Hydén

Nytt liv på gården där man vägrar ge upp

På landet Familjen Svensson övervägde att avveckla sin mjölkproduktion. Men kärleken till djuren och jobbet fick dem att välja att fortsätta. Det är ett beslut som de inte ångrar i dag.

Envis, positiv och med en tro på framtiden. Det är vad som krävs för att driva en mjölkgård idag, säger Jill Svensson.
Hon och Mats Svensson tog som sjätte generation över gården Lilla Kyrkhult i Köinge i Hörby kommun efter Mats föräldrar 1998.
– Vi började med 80 mjölkkor plus rekrytering och så hade vi växtodling på 120 hektar plus arrenden, minns Mats Svensson.

2007 byggdes ett nytt stall med tre mjölkrobotar och idag har man 150 mjölkkor. Mest holstein, men även en del SRB.
Men allt har inte alltid varit en dans på rosor för makarna Svensson. För några år sedan var situationen rent av så problematiskt att de på allvar övervägde att helt lägga ned verksamheten.
Slaktbilen var beställd och stod på gården för att hämta djuren.
– Men när jag såg tre av mina favoritkor så började tårarna att trilla. Jag tänkte att: nej, vi ska minsann inte lägga ner. Vi ska fortsätta att kämpa, minns Jill Svensson.

Det beslutet ångrar de inte idag. Även om det många gånger är tufft att vara mjölkproducent.
Men det är egentligen inte det låga mjölkpriset som Jill Svensson ser som det stora hotet för framtiden.
Det är i stället de ofta aggressiva påhopp som riktas mot djurbönder från djurrättsaktivister.
Mats Svensson tar upp en paradox.
– Konsumenterna vill ha det småskaliga, men vi lantbrukare lever ju på de rabatter vi kan få genom att köpa in stora kvantiteter. Utvecklingen driver på för att gårdarna ska bli större och större. Men vi bryr oss fortfarande om djuren även om vi nu har 150 mjölkkor, säger Mats Svensson.

Intresset för djuren och gården har gått vidare till parets barn Heidi, Fritz och Jack som jobbar här alla tre.
– De är anställda, men det tråkiga är att vi inte kan betala dem den lön de är värda, Det är lite speciellt med familjejordbruk. Vi är en familj men när vi jobbar är det jag som är chef. Så tror jag att det måste vara. Sen på kvällen när vi äter tillsammans så är vi en vanlig familj igen, säger Jill Svensson.

Mats Svensson betonar att de aldrig tjatat på barnen om att de ska vara med.
– Man kan inte tvinga någon till att göra det här. Man måste ha ett eget intresse för det.
Men för Fritz Svensson är det en självklarhet att jobba med vad jorden ger.
– En sak är att man vill hjälpa sina föräldrar, men framförallt är det kul. Man har kontakten med djuren och att man är med hela vägen. Man har sått gräset själv, huggit det och gett det som foder till djuren. Det är en helhet.

Det är redan bestämt att dottern Heidi ska ta över gården efter sina föräldrar. Generationsskiftet är väl förberett sedan ett par år tillbaka.
– Ja, jag har alltid velat hålla på med korna, säger Heidi Svensson.– Det var Heidi som bestämde att vi skulle ta in den tredje mjölkroboten. Vi får se om hon vill anställa mig och Mats sen. För när vi väl har lämnat över så blir det hon som bestämmer det, säger Jill Svensson.

Nyhetsbrev

×