Tåget utgår från Brösap och går till S:t Olof.Arkivfoto
Henrik Grimlander är ordöfrande i Museiföreningen Skånska Järnvägar. Foto: Privat

Tidsresa med ångkraft

Utflykt En resa bak i tiden med ånglok, stins och biljettlucka är inte något man kan göra varje dag. Men under sommaren går det att se den skånska landsbygden mellan Brösarp och S:t Olof som mormor och morfar en gång gjorde.

När ångloken började tas ur trafik på 1960-talet dröjde det inte länge förrän eldsjälar runtom i Sverige insåg att vi höll på att förlora något som var värt att bevara. Olika föreningar bildades för att låta ett historiskt arv leva vidare, ett arv som berättade om så mycket mer än bara själva tågen.
– Samhällena byggdes ofta upp kring järnvägen och stationshuset, berättar Henrik Grimlander, ordförande i Museiföreningen Skånska Järnvägar. Folk färdades med häst och vagn på den tiden och järnvägen förbättrade förstås transporten, så det var de stora godsägarna och industrin som betalade för att järnvägen skulle dras till just deras ort.
Loken i sig var också tekniskt banbrytande.
– Det är ett 100 år gammalt hantverk som mer eller mindre alla maskiner efter det utgick ifrån.
Grimlander är en av ett 50-tal frivilliga som hjälper till att driva den förening vars främsta ansikte utåt är det tåg som under sommaren går mellan Brösarp och S:t Olof.
– Det behövs folk till allt möjligt, som att köra loken, fixa banvallar, byta ut slipers och sälja biljetter.

Turen tar 35 minuter och stannar till vid Ravlundabro och Vitaby när folk vill gå på där.
– Det är lagom långt för en barnfamilj och en väldigt vacker tur med utsikt över Hanöbukten och det skånska landskapet. Vi försöker också återskapa så mycket som möjligt av den gamla känslan genom att ha biljettlucka med biljetter av gammalt slag och stins, men det är inte alltid så lätt. Man kan också betala med swish och köpa online. Det gäller att göra en avvägning mellan nutid och historia.
Brösarps stationshus byggdes 1900 när sträckan till Kristianstad öppnades. Året efter öppnade en andra sträcka mellan Brösarp och Ystad. Och Brösarp i sig är faktiskt en ort som inte följde den gängse samhällsutvecklingen.
– Samhället följde inte efter eftersom det var för kuperat. Det var för svårt att bygga helt enkelt, och bebyggelsen stannade kvar vid gästgivargården som fanns innan stationshuset. Det enda som kom till var en livsmedelsaffär, men det är vi tacksamma för idag eftersom det inte finns något modernt runtomkring.

Skånska Järnvägar bildades 1969, men då hade de ingen egen bana. 1971 fick man ta över driften av sträckan mellan Brösarp och Gärsnäs.
– Det finns två föreningar till i Skåne, en i Klippan och en i Kristianstad, men vi är de enda med egen räls. Eftersom järnvägen nationaliserades 1941 är vi faktiskt de som har drivit järnvägen längst av alla nu.
Och det är inte bara barnfamiljer som åker.
– Det går att hyra hela tåget, så det är populärt för bröllop och andra högtidsdagar. Då kan man köra en specialrutt och få guidning.

×