Mattias Edvardsson. Foto: carolina andersson

Skicklig intrig som överraskar till slutet

Litteratur/recension

BOK
En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Forum

Hur långt kan man tänka sig att gå för att rädda sina barn ur en svår knipa, närmare bestämt från att hamna i fängelse för mord?
Det är en frågeställning de flesta föräldrar, som tur är, slipper ta ställning till. Men om man tänker efter, skulle man ljuga, fiffla bort bevis, lägga sig i utredningen, hota folk? Dessa svåra spörsmål kretsar Mattias Edvardssons roman, En helt vanlig familj, om.

För det är i ett sådant skräckscenario som Adam och Ulrika hamnar när den nittonåriga dottern Stella anklagas för mord och hamnar i häktet. De är, som titeln antyder, en helt vanlig familj. Låt vara att Adam är präst och Ulrika jurist, så man får väl ändå anse att de är på den övre halvan av statusstegen. Men vanliga är de, och lite svenssontråkiga. Och så händer det otänkbara. Allt raseras. Vänner, kollegor och grannar i villaområdet i Lund tar avstånd. Föräldrarna hamnar i det godtyckliga maskineri som ska skipa rättvisa – rättsväsendet. Detta känns just som ett väsen som tuggar och spottar ut skyldiga som oskyldiga, oskyldiga som skyldiga.

Och trots att juridiken är Ulrikas domän, eller kanske på grund av det, är hon bakbunden och snarast passiv. Adam däremot drivs av ett raseri och en ångest som får honom att överträda alla gränser. Och mitt i allt undrar både läsare och föräldrar om det inte finns en risk att Stella faktiskt är skyldig. Denna mardrömslika berättelse delas upp i tre delar där Adam, Ulrika och Stella får komma till tals. Det blir tre helt olika skildringar av hur verkligheten ser ut. Familjemedlemmarna verkar egentligen inte alls känna varandra. De vill varandra väl, är egentligen bra människor, samhällets stöttepelare, men ändå går det fruktansvärt fel någonstans.
Allt detta stämmer till eftertanke. Hur väl känner och förstår människor varandra egentligen?

Och det är oavbrutet nagelbitande spännande, trots den skenbara bristen på yttre turbulens. Här är det mest i människornas inre det svallar och kokar, och i den väl ansedda familjen döljer sig hemligheter, svek och tillkortakommanden. Den perfekta ytan har sitt pris och nu betalar de.
Det är inte ofta man har ont i magen då man läser en spänningsroman. Ofta ligger plotten långt ifrån ens eget liv och man kan skrämmas så där lite hemtrevligt och lagom. Men här sitter man som i ett skruvstäd av verklig olust. Föräldrarnas ångest smittar. Man blir tokig på de outsagda orden, bristen på kommunikation, bristen på tillit. Samtidigt förstår man de inblandade. De är helt enkelt allt igenom mänskliga, och offer för både sin egen otillräcklighet och för samhällets och rättsväsendets ojämlikhet.

Mattias Edvardsson skriver helt enkelt med ett psykologiskt driv som imponerar. Gestaltningen är så trovärdig att det är som om en nära vän vore med i historien. Intrigen är också så skickligt upplagd att man inte förrän på de sista sidorna får reda på hur allt gick till och då blir man verkligen överraskad på alla plan.
Dessutom får han in en välbehövlig och viktig samhällskritik mot den godtycklighet och flathet som i synnerhet våldsutsatta kvinnor råkar ut för i rättsväsendet. Men mest av allt lämnas man med en oroväckande känsla av hur sårbart livet man byggt upp, är.

BOK
En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Forum

×