Ylva Kjellsdotter. Illustration: Tora Carserud

Lundells nya ett flödande dokument

Biblioteket tipsar

En gång i veckan hela sommaren delar bibliotekarierna på Hässleholms bibliotek med sig av tips om bra sommarläsning.

Först ut är Ylva Kjellsdotter.

Sedan jag läste Ulf Lundell första gången någon gång på nittiotalet har jag inte missat något han gett ut. Han har en otrolig kraft i sättet han skriver. Det bara flödar på och man flyter lätt och motståndslöst genom hans böcker. Så också i nyutkomna Vardagar. Det är en salig blandning av dagboksanteckningar, lyriska betraktelser och reflektioner samt helt vanlig prosa. Precis som titeln antyder är det ett års vardagar han beskriver. Han lever ensam och analyserar allting alldeles för mycket, som man ju gör i sin ensamhet. Han tänker tillbaka på dumheter han sagt och gjort, vänder och vrider på precis allt.
Det hade kunnat vara tjatigt, men istället är det en helt underbar – och väldigt rolig – blandning av litet och stort. Texten driver en framåt och det är omöjligt att lägga ifrån sig boken. Dessutom är den ett fantastiskt dokument över sin samtid. Vardagar är det bästa Lundell skrivit på flera år.

Linda är femton år och bor med sina före detta hippieföräldrar ute i skogen. Hon har inga vänner i skolan och relationen till föräldrarna är svajig. När det flyttar in en liten familj i huset bredvid söker hon sig genast till dem. Hon blir barnvakt till familjens fyraårige pojke och nästlar sig in i deras liv. Efterhand märker hon att det är något som inte stämmer. Lindas längtan efter att bli accepterad och leva i en riktig familj gör att det inte känns självklart att berätta om den vanvård hon bevittnat. Emily Fridlund har i Vargarnas historia skrivit en rörande och fin berättelse om en ung persons tankar, ensamhet, längtan och rädsla.

Julie Parsons är en ny bekantskap för min del, men jag tänker definitivt återkomma till henne. En sista söndag är en spännande historia som utspelar sig i en liten kuststad utanför Dublin, en miljö som till synes är sömnigt fridfull. Mcloughlin, före detta polisinspektör, flyttar in bredvid ett hus i vilket en omtyckt och populär domare mördas brutalt. Mcloughlin kan naturligtvis inte låta bli att nysta i fallet.
Berättelsen är fylld av utpressning, våld, familjehemligheter och ännu öppna sår efter IRA:s verksamhet. Motsättningarna som har präglat folket är fortfarande mycket närvarande. Personteckningarna känns levande och trovärdiga vilket får en obehaglig och våldsam historia att på något sätt ändå kännas ganska trevlig.
Minus dock för översättaren som har lite problem med pronomenformerna men det kan man ju ha överseende med när originalet är så briljant.

×