Ulf Lundell. Foto: Ulf Lundell

Förförande ordrytm men sunkig kvinnosyn

Bok/recension

BOK
Vardagar
Författare: Ulf Lundell
Förlag: Wahlström & Widstrand

”Alla de dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”. Stig Johanssons dikt kommer osökt till mig när jag läser Ulf Lundells senaste litterära alster Vardagar.
I sexhundra sidor serverar han sitt vardagsliv på Österlen under 2017.

Litterärt alster kallar jag det i brist på bättre benämning. För det är inte helt lätt att klämma in Vardagar i normala genreskrankor. Självbiografisk lyrikprosa är väl det närmaste man kan komma. Ulf Lundell rör sig nämligen vigt mellan prosa och en alldeles egen prosapoesi där alla skrivregler upphört att gälla.
Och det fungerar alldeles utmärkt bra. Lundells känsla för rytm och musik tycks smitta av sig på texten som rullar fram likt mjuka vågor. Det är behagligt lättläst, rent av harmoniskt, men med ett innehåll som är allt annat än lättsamt eller lättsmält. För Lundell slår vilt omkring sig. Gubbittert jabbar han efter högt som lågt. Han delar ut smällar till svenska kändisar, stormar över världens tillstånd, verkar ha ett horn i sidan till det mesta. Ibland är hans missnöje adekvat. Trump är en idiot. Världen är en sorglig plats. Allt går utför. Sverige nermonteras. Javisst.

Och så pratar han om fåglar. Massor av fåglar. I sitt eget fågelmecka på Österlen finns en uppsjö av alla de sorter. Ömsint beskriver han sädesärlans ankomst, tornseglarnas elegans och skatornas kaxighet. Ingen ilska där inte. Men han kliver också riktigt snett, som i sin smygmisogyni. Han följer noga Metoo-kampanjen, håller med om att det är fördjävligt med männens beteenden. Samtidigt ifrågasätter han kvinnorna som inte talat öppet förrän nu, som skapat de manliga genierna.
Han förstår inte, eller vill inte förstå mekanismerna bakom, årtusenden av förtryck, förlöjligande och nedvärderande. Och Ebba Witt Brattström förminskar han till ett ”snirkligt leende som inte vinner sympati vare sig hos män eller unga kvinnor.” Bara några exempel.

Han avfärdar också arrogant dagens litteratursfär som ”En damig bokklubb”. ”Det finns snart ingen manlig tung verklighet kvar därinne i det litterära”, ”litteraturen kommer att tyna bort på Damavdelningen en trappa upp”.
Det här gör Vardagar problematisk, åtminstone för mig. Texten är så intimt kopplad till Ulf Lundell själv. Det är hans vardag som beskrivs. Det är hans tankar som satts på pränt. Det är hans ilska, besvikelse och värderingar som framförs. Med andra ord blir det både Ulf Lundell och hans text som recenseras. Ska man recensera åsikter? Kan man låta bli?

Så summa summarum. Att beundra – Ulf Lundells förmåga att skapa intresse i ett ganska ointressant ämne. Att förföras av – hans språkliga finess och känsla för ordens rytm, och hans konstnärliga och djupt mänskliga trovärdighet. Att förfäras över- hans arrogans, bitterhet och inte minst hans sunkiga kvinnosyn.

BOK
Vardagar
Författare: Ulf Lundell
Förlag: Wahlström & Widstrand

×