Ett ofrånkomligt beslut av MFF

Det var förstås ett ofrånkomligt beslut. Att sparka Magnus Pehrsson, alltså. Förlusten mot Trelleborgs FF blev droppen, men egentligen var det bara ytterligare ett av flera djupa bottennapp som var och ett för sig skulle ha kunnat vara nog för att fatta ett sådant beslut. De allra värsta: Förlusten hemma mot ett svagt IFK Göteborg i ett prestigefullt klassikermöte. Och plattmatchen i cupfinalen mot Djurgården, en titel som hela föreningen längtat efter att äntligen vinna.

Vid båda dessa tillfällen hade ingen protesterat om klubben sparkat sin tränare. Faktum är att en alert och handlingskraftig klubbledning i princip borde ha gjort det före cupfinalen, för att i möjligaste mån rädda den där titeln.
Efter TFF-derbyt fanns det ingen som helst återvändo. Att förlora mot allsvenska jumbon cementerade bilden av svenska mästarlaget som ett lag i fritt fall. Ett fotbollslag på väg rakt in i ett svart hål. Det fanns inget alternativ.
Något måste göras för att skapa förändring och ny energi.
Efter TFF-förlusten var det inte längre ett proaktivt beslut av en handlingskraftig klubbledning utan en uppgiven nödlösning av en klubb som inte tycks ha en aning om var problemet ligger, men ändå till slut måste agera på grund av trycket utifrån.
Det var ett ofrånkomligt beslut, men i det här skedet inger det tyvärr knappast förtroende.

Jag kan instämma i bilden av Magnus Pehrsson som en teoretiker som gått vilse bland sin statistik och sina idéer, som inte tycks ha den rätta känslan för att bryta mönster och förändra eller gjuta mod och jävlar anamma i sina spelare.
Men samtidigt kan det mycket väl också vara så att han egentligen har rätt, att hans teorier stämmer och att spelarna gör rätt saker – men att han helt enkelt har ett för dåligt spelarmaterial för att vinna matcher med den spelfilosofi han eftersträvar.
Nu ska den som värvat ihop 2018 års upplaga av MFF, Daniel Andersson, ta över rodret framöver. Det känns inte jättetryggt.
Att sportchefen, som ersatt stjärnor som Anders Christiansen, Jo Inge Berget och Anton Tinnerholm med spelare som mer eller mindre inte håller måttet i ett mästarlag, nu utan någon som helst egen erfarenhet av att träna ett topplag – ännu mindre ett krislag – ska försöka segla det sjunkande skeppet i hamn, jag vet inte om jag tror särskilt mycket på det.
Jag hade nog hoppats på en mer djupgående självrannsakan i klubben än så.

Men vem vet, ibland kan bara faktumet att det sker en förändring och att någonting händer, som rör runt i grytan rejält, skapa den dynamik som behövs för att ändra riktning på trendkurvan. Åtminstone på kort sikt.
Det är klart att alla som vill se ett starkt och framgångsrikt Malmö FF nu håller alla tummar som finns för att ”Danne” ska lyckas hitta nycklarna till ett effektivare och vinnande spel.
Jag tvivlar, men jag önskar Malmö FF all lycka med den här förändringen.

×