Donald ”Donne” Laitila tillbringa mycket tid i studion när han väl inte är ute på vägarna och turnerar med sitt band Donnez. Foto: Robert Rolf
Om man bor på Järnvägsgatan i Perstorp så är det klart att studion ska heta Railway Studio. Foto: Robert Rolf
Donald Laitila i Donnez

Donne låter musiken tala

Sångförbud för sångaren, ny trummis och saxofon i bandet igen.
Det har hänt mycket i Donnez det senaste året, men soundet är det samma.

Fem snabba till Donald ”Donne” Laitila i Donnez: 1. Vilken är den största fördomen kring dansbandsmusik?
– Att det är mesigt. Sen är det rätt roligt att de som säger det mycket väl kan lyssna på Lasse Stefanz. Det händer att jag går runt här i Perstorp och så hör man dansbandsmusik från trädgårdarna. Många gillar att spela det när de sitter och festar lite och det är inget att skämmas för.
2. Donnez, Lasse Stefanz och Sannex. Hur kan det vara att så många av de största dansbanden kommer från Skåne?
– Jag vet inte om det är lite av kulturen här. Förr var det Värmland som dominerade, men nu är vi många från Skåne trots att här inte är så många dansställen kvar. För egen del har Lasse Stefanz och Danne Stråhed alltid varit stora inspirationskällor.
3. Hur låter den perfekta danslåten?
– Jag är av den sorten att det ska vara traditionell dansmusik, det ska vara lätt att tralla med. En del band försöker med nya sound, men jag tror det kan vara farligt. Varför gå runt åkern när man kan gå rakt fram. En del klagar på att all dansbandsmusik låter likadant, men så är det inom många andre genres också. Vår bästa låt är nog ”Nu vill jag dansa”, den har streamats 1,6 miljoner gånger och det är bra för att vara dansband.
4. Finns det något som ni ännu inte gjort som du gärna vill göra?
– Mello hade varit roligt. För något år sedan var vi oerhört nära, men Owe Thörnqvist fick platsen istället. Det var så nära att de bad oss åka till Gävle och spela in låten och det var sent en kväll, så det kändes lite snopet när vi inte fick platsen. Vi har låten kvar, men jag vet inte om det är den låten vi ska vara med med. Vi vill inte ställa upp bara för att vi ska, det ska vara rätt låt och kännas rätt för att vi ska vara med.
5. Vad gör du en ledig dag?
– Det kanske inte syns, men jag försöker träna antingen på gym eller så springer jag. Jag är ju van från det att jag spelade fotboll att träna två gånger om dagen. Sen blir det inte lika mycket träning som jag vill, det är lite svårt att få med de andra när vi ligger ute. Därför tycker jag det är viktigt att vi packar själva för det blir en form av träning.

Våren, och nästan högsommaren, har kommit på riktigt och med den är det också högsäsong för dansbanden, och det är inget undantag för Perstorpsbandet Donnez som växt ut till att ha blivit ett av Sveriges hetaste band. Och när de nu ger sig ut på vägarna gör de det med en ny platta ”Grabben från landet” i ryggen, en platta som var bokad i 2 500 exemplar när den släpptes för någon vecka sedan.
– Det är faktiskt den platta som är mest bokad. 2 500 ex låter kanske inte så mycket, men i dagens läge är det det. Och på bara en vecka har den streamats 100 000 gånger och det är riktigt bra för att vara dansband, säger Donald ”Donne” Laitila som är den ende ursprungsmedlemmen som är kvar i bandet.

Sedan förra plattan som släpptes i fjol så har det hänt en hel del i bandet. Dels så har bandet tagit in en saxofon igen och sen så har trummisen Andy Ekenmo tagit över sången, och det har sin förklaring.
– Han sjöng väl ungefär hälften av låtarna innan, men när jag inte fick sjunga längre så skickade vi fram honom för han är otroligt duktig. Sen att vi plockade in saxen igen beror på att den traditionella publiken vill ha det, och det passar oss, säger Donne.

Vad beror det på att du inte får sjunga längre?
– På grund av stress så har jag drabbats av muskelspänningar i halsen som gör att jag ibland har svårt för att prata och sjunga, det tar bara stopp och då går det så klart inte att köra en hel kväll. Det har blivit mycket, mycket bättre men det är inte bra ännu och det får ta den tid det tar, och nu känner jag ingen press att bli frisk från det.

Men även om Donnez bytt sångare och plockat in saxofon igen så ska publiken känna igen dem på den nya plattan.
– Jag skulle vilja säga att det är samma sound som innan även om vi utvecklat det lite. Det gör man automatiskt när det kommer in någon ny i bandet. Sen ska man inte ändra för mycket och börja leta nya vägar för då tror jag man är illa ute och man tappar sin trogna publik, säger Donne.

Era två senaste plattor har blivit Grammisnominerade, har ni känt någon press att denna plattan också ska bli nominerad?
– Nej, det vill jag inte säga även om det alltid är roligt att få en Grammisnominering, att bara vara med i diskussionen är stort. Sen tycker jag personligen att den här plattan är bättre än de andra, men man vet aldrig vad juryn tycker.
Skulle det inte bli någon Grammis kan de kanske trösta sig med Guldklaven, dansbandens egna stora pris som delas ut under dansbandsveckan i Malung. Donnez har varit nominerade som Årets dansband de tre senaste åren, men ännu inte nått ända fram.

– Klart att det hade varit roligt att vinna även om Grammis är större. Men vi är på plats för det är en chans att träffa våra kollegor, säger Donne som har fullt upp även när han inte spelar med Donnez.
– Jag har ju studion här hemma och jag jobbar en hel del där. Det är en del band som kommit och spelat in och det är roligt att jag kan ha den biten också för det är ju med musik som jag vill jobba.

Fem snabba till Donald ”Donne” Laitila i Donnez: 1. Vilken är den största fördomen kring dansbandsmusik?
– Att det är mesigt. Sen är det rätt roligt att de som säger det mycket väl kan lyssna på Lasse Stefanz. Det händer att jag går runt här i Perstorp och så hör man dansbandsmusik från trädgårdarna. Många gillar att spela det när de sitter och festar lite och det är inget att skämmas för.
2. Donnez, Lasse Stefanz och Sannex. Hur kan det vara att så många av de största dansbanden kommer från Skåne?
– Jag vet inte om det är lite av kulturen här. Förr var det Värmland som dominerade, men nu är vi många från Skåne trots att här inte är så många dansställen kvar. För egen del har Lasse Stefanz och Danne Stråhed alltid varit stora inspirationskällor.
3. Hur låter den perfekta danslåten?
– Jag är av den sorten att det ska vara traditionell dansmusik, det ska vara lätt att tralla med. En del band försöker med nya sound, men jag tror det kan vara farligt. Varför gå runt åkern när man kan gå rakt fram. En del klagar på att all dansbandsmusik låter likadant, men så är det inom många andre genres också. Vår bästa låt är nog ”Nu vill jag dansa”, den har streamats 1,6 miljoner gånger och det är bra för att vara dansband.
4. Finns det något som ni ännu inte gjort som du gärna vill göra?
– Mello hade varit roligt. För något år sedan var vi oerhört nära, men Owe Thörnqvist fick platsen istället. Det var så nära att de bad oss åka till Gävle och spela in låten och det var sent en kväll, så det kändes lite snopet när vi inte fick platsen. Vi har låten kvar, men jag vet inte om det är den låten vi ska vara med med. Vi vill inte ställa upp bara för att vi ska, det ska vara rätt låt och kännas rätt för att vi ska vara med.
5. Vad gör du en ledig dag?
– Det kanske inte syns, men jag försöker träna antingen på gym eller så springer jag. Jag är ju van från det att jag spelade fotboll att träna två gånger om dagen. Sen blir det inte lika mycket träning som jag vill, det är lite svårt att få med de andra när vi ligger ute. Därför tycker jag det är viktigt att vi packar själva för det blir en form av träning.

×