Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius och Akademieledamoten Sara Stridsberg lämnar Börshuset i Gamla stan efter Svenska Akademiens sammanträde på torsdagen. Foto: Jonas Ekströmer / TT
Stefan Bergmark.Foto: Arkiv
Per Bergström.Foto: Arkiv
Torbjörn Flygt. Foto: Gunilla Wedding
Gabriella Håkansson. Foto: Claes Hall
Hannah Ohlén.Pressfoto
Immi LundinFoto: Privat
Klara Rasmussen.Foto: Privat
Åsa Maria Kraft.Foto Ola Torkelsson / TT
Niklas Törnlund. Foto: Håkan Jacobsson
Clemens Altgård.Foto: Anna Lindblom

Skånska röster om krisen i Svenska Akademien

Kultur och Nöje Krisen i Svenska Akademien fördjupas och förändras hela tiden. Vi har ställt frågan ”Vad tror du om Svenska Akademiens framtid efter att Sara Danius lämnade som ständig sekreterare?” till elva skånska författare, förläggare, kritiker och litteraturvetare.

Clemens Altgård, författare och kritiker:
”Det som skett är mycket allvarligt och avgjort skadligt när det gäller respekten och förtroendet för Svenska Akademien och därmed också Nobelpriset i litteratur. Genom att avpollettera Sara Danius har det lyckats för Horace Engdahls falang att bryta det nödvändiga förändringsarbete som hade påbörjats. Nu är frågan om Akademien ska återgå till att bli ett mansdominerat sällskap med en osund fixering vid hur livet levdes på 1700-talet. Risken finns att Svenska Akademien cementeras som en i samtiden irrelevant klubb för inbördes beundran.”

Stefan Bergmark, chefredaktör för Opulens:
”Det är svårt att i det här läget sia om framtiden men min magkänsla är att Akademien kommer att överleva. Dess viktiga arbete för det svenska kulturlivet och språket skulle visserligen kunna skötas av en mer demokratisk och transparent organisation och personligen skulle jag gärna se en akademi utan det kungafjäsk som följer med kopplingarna till monarkin. Men traditioners kraft ska inte underskattas och dessutom verkar det finnas prutmån för hur få ledamöter som behövs för att välja in nya ledamöter. För tillfället verkar de mindre progressiva ledamöterna, det vill säga de som knappast applåderade metoo-kampanjen och framför allt inte uthängningen av den så kallade Kulturprofilen, ha övertaget i maktkampen. Men spelet är inte över än. Ska Akademien överleva måste den anpassas till vår tid och det kräver räfst och rättarting.”

Per Bergström, förläggare Rámus förlag och producent för Författarscenen på Malmö Stadsbibliotek:
”Det hela gör mig så illa berörd och är djupt sorgligt på många plan. Inte minst då ett antal personer som levt på att bygga upp en självbild av sitt akademiearbete som omistligt slutligen inte kan se till något annat och bortom sin egen privata sfär. Akademiens arbete och stöd är av yttersta vikt och delar av Rámus introduktion av internationella författarskap hade varit omöjlig utan stöd från Akademien. Efter denna i det närmaste trafficking-liknande uppgörelse känns dock som de sista spåren av förtroende och tillit är bortblåsta och jag har svårt att se hur arbetet ska kunna fortgå med det som Anders Olsson kallar ”en stor och levande akademie”; att Lotta Lottas skulle återvända, och Sara Danius och Kjell Espmark åter ta plats vid samma bord som bland andra Horace Engdahl. Efter Sellingaffären på 1950-talet gjordes en omvälvande reformation av Kungliga Vetenskapsakademien och tiden kan vara kommen för en likartad omvälvning av Svenska Akademien. Kanske på ett liknande sätt som Tyska akademin för språk och diktning som består av hundra medlemmar och sedan har en särskild priskommitté för Büchnerpriset. Det skulle möjligen kunna skapa förutsättning för en stor och levande Akademie med pluralistisk sammansättning och perspektiv. Men för att ha en möjlighet att gå vidare måste man inledningsvis erkänna sina misstag, tillkortakommande och inte minst fördöma sexuella övergrepp, förmås inte det så faller beteendet sannerligen inom ”något som emot heder och ära går”. Efter torsdagens möte känns dock som det varken finns någon heder eller ära att längre gå emot.

Lennart Bromander, litteraturkritiker:
”Visserligen har man ju som utomstående inte hela bilden klar, men det ser onekligen ut som om Sara Danius fallit offer för den tydligen ganska vitt förgrenade vänskapskorruption, som rått kring Katarina Frostenson och hennes beryktade make. Att Horace Engdahl och hans kombattanter lyckats få Sara Danius avsatt skadar förtroendet för Akademien irreparabelt. Förutom att hon har skött den sorgliga affären kring “Kulturprofilen” på ett utmärkt sätt har Sara Danius stått för en försiktig modernisering av Akademiens arbete, som nu verkar raseras, när nu flera av Akademiens bästa krafter känner sig tvingade att hoppa av. Rimligen kommer väl också en sådan positiv kraft som Sara Stridsberg också att följa efter. Kvar blir de konservativa och vänskapskorrupta. Det är mer än tveksamt om sedan några yngre progressivare krafter kommer att vilja inträda i den kretsen. Framtiden för Akademien har väl aldrig sett så mörk ut.”

Torbjörn Flygt, författare och kulturskribent:
”Akademiens anseende är skadskjutet för lång tid framöver. Det kommer att kräva en tidsperiod längre än de nuvarande, kvarvarande ledamöternas tid runt bordet att återskapa. Först krävs en reformering och modernisering som för in Akademien i samtiden, sedan kan återskapandet av dess anseende och ställning påbörjas. Vad gäller Akademiens arbetsförhet beror det mycket på vad som händer den närmaste tiden, med viljan att reformera, och beroende på hur många ledamöter som till slut intar sina stolar. Man bör också ha klart för sig att det vi, allmänheten, sett och läst i media de senaste veckorna bara utgör en skärva, en endimensionell bild av säkert mycket komplexare splittringar och olika motsättningar och synsätt inom Akademien. Det handlar om så mycket mer än enbart Frostenson-problemet, som Olsson kallade det. Men det är det som fått allt att brisera.”

Gabriella Håkansson, författare och kulturskribent:
”Svenska Akademien har blivit så solkad och har misskött sig i så hög grad de senaste veckorna och i ett längre perspektiv handlar det också om att man har mörkat och inte velat tala om det den här krisen egentligen handlar om. Nu är deras förtroende förbrukat fullt ut och jag kan inte se att Akademien i sin nuvarande form kan leva kvar. Jag tror att man behöver vädja till kungen om att be honom upplösa den nuvarande Akademien och tillsätta en grupp som kan nyskapa eller återskapa den. Alltså inte en ny Akademie, inte avskaffa Svenska Akademien utan nyskapa med nya ledamöter och en viss förändring i stadgan också.”

Åsa-Maria Kraft, författare:
”Beslutet att avsätta Sara Danius som ständige sekreterare var obegripligt och permanentar krisen. Nu är läget helt låst. Jag förstår inte hur de ska kunna fortsätta. Personligen vill jag inte att de som sitter där ska fortsätta, efter det beslutet. Jag tycker Nobelstiftelsen ska se över Nobels testamente, eftersom det är ett så exceptionellt läge och se om det inte går att flytta uppdraget med att utse Nobelpristagare till någon annan. Kanske skapa en helt ny organisation för detta, en modern, transparent, med tidsbegränsade förordnanden och bred kompetens.”

Immi Lundin, litteraturvetare och lärare på Författarskolan på Lunds Universitet:
”Allt är just nu helt öppet tror jag. All korruption kan – i värsta fall – sopas under mattan. Eller – i bästa fall – blir trycket utifrån så stort att genomlysning och modernisering av stadgar och ledamotskap blir nödvändigt. Litteraturen behöver Akademien men inte i den fallfärdiga form den framstår nu.”

Hanna Ohlén, redaktionssekreterare på tidskriften Fronesis och förlagsredaktör på Opulens:
”Det är svårt att spekulera i Akademiens framtid eftersom man inte har någon tydlig insyn i hur de faktiskt arbetar. Det som däremot kan sägas är det är en stor förlust för litteratursverige att Sara Danius lämnar.”

Klara Rasmussen, redaktör på Ellerströms förlag:
”Jag ser inte hur Svenska Akademien på ett trovärdigt sätt ska kunna fortsätta sitt arbete nu. Sara Danius tog ett viktigt ansvar som ständig sekreterare, men ett ansvar som tydligen inte hela Akademien var villig att ta. Att Danius och Frostenson offras tolkar jag som en ful skenmanöver för att Akademien inte vill/vågar reda i alla oegentligheter som pågått under lång tid. Sara Danius sätt att ta itu med problemen såg jag som den enda vägen framåt. Nu finns det inte någon sådan väg kvar.”

Niklas Törnlund, författare, musiker och ansvarig för Litteraturbaren i Lund:
”Spontant ser jag två stora utmaningar efter Danius sorgliga sorti. Dels att hämta hem den litterära kompetens – och könsbalans! – som förlorats genom avhoppen. Dels reparera Akademiens anseende genom att tydligt markera en värdegrund som är mer 2018 än 1786 – och sedan gemensamt leva upp till den.”

×