Trio Wolski – Hanna Blomberg, Petter Ferneman och Kristian Wolski.
Trio Wolski–Hanna Blomberg, Petter Ferneman och Kristian Wolski.
Trio Wolski – Hanna Blomberg, Kristian Wolski och Petter Ferneman.
Trio Wolski – Hanna Blomberg, Petter Ferneman och Kristian Wolski.

Trio Wolski färgar folkmusiken

På Folk- och världsmusikgalan i helgen kan Malmöbaserade Trio Wolski bli årets nykomling. Trion, som har folkmusik som bas, släpper också sitt första album i sommar och satsar stort på en gemensam musikframtid.
– Vi försöker mixa mellan musik som ger ren glädje och feeling och musik där man verkligen måste lyssna för att få något tillbaka, berättar Petter Ferneman som spelar dragspel i Trio Wolski.

Trio Wolski om sina instrument:
Hanna Blomberg, fiol: ”Jag började spela fiol när jag var två, mina föräldrar var musiker, men jag har haft en liten krokig väg mot detta. Nu älskar jag att spela fiol och det är ett instrument som passar i många olika sammanhang. Sedan sägs det att fiolen är djävulens instrument, om man väl börjat kan man inte sluta …”
Petter Ferneman, dragspel: ”Jag spelade dragspel i kulturskolan när jag var liten men det dröjde många år innan jag förstod att jag ville göra något vettigt av det. Det är ett instrument som det blir så mycket musik av, man kan spela själv och man har så mycket att ge i alla sammanhang.”
Kristian Wolski, cittern: ” Det är ett ganska ovanligt stränginstrument som är gammalt men moderniserat. Många jämför det med en bouzouki men man har utvecklat det mycket här i Norden. Jag har testat många olika instrument men när jag hittade det här så var känslan bara – där var det! Cittern var min kopp kaffe helt enkelt.”
Trio Wolski om förebilder:
Petter Ferneman: ”Jag är väldigt inne på traditionell värmländsk folkmusik. Många spelmän bor där uppe och det är verkligen en stor inspirationskälla för mig.”
Kristian Wolski: ” Jag är en sådan person som varierar från månad till månad. Just nu är det Bach och innan dess var det en period med traditionell folkmusik och den finns nog alltid med.”
Hanna Blomberg: ”Jag har också olika perioder och är egentligen en allätare. Jag studerade folkmusik i tre år jätteintensivt och då lyssnade jag bara på det och sög i mig allt. Sedan har jag studerat klassisk musik och då sög jag i mig det.”

Hanna Blomberg kommer från Västerås, Petter Ferneman från Mariestad och Kristian Wolski från Köpenhamn. På Musikhögskolan i Malmö – där Hanna studerade klassisk fiol, Petter världsmusik och jazz och Kristian världsmusik och folkmusik – möttes de och förenades i sitt intresse för folkmusik, De spelade tillsammans i olika konstellationer och i början av 2016 blev de Trio Wolski.
– Trots att vi alla har olika inriktningar har vi alla också spelat mycket folkmusik, förklarar Hanna Blomberg.
– Folkmusiken är grunden för Trio Wolskis musik och sedan lägger vi in färger av andra genrer och är bra på att sammanfoga det till något eget, beskriver Petter Ferneman.

Petter Fernemans instrument är dragspel, Hanna Blombergs fiol och Kristian Wolski spelar det lite ovanliga stränginstrumentet cittern. De tre instrumenten kompletterar varandra bra och är en kombination som gör folk nyfikna menar bandet.
– Cittern är underbar ihop med dragspelet, den fyller ut och skapar styrka, och sedan med en fiol på toppen så blir det väldigt bra, beskriver Kristian Wolski.
En ny låt börjar ofta med att någon i bandet kommer med en idé och sedan lägger de andra till sina instrument.
– Vi gör alla arrangemang ihop och när låten är klar vet man inte riktigt vem som har skrivit den, säger Hanna Blomberg.

Trio Wolskis musik är instrumental men bakom alla låtar finns antingen en berättelse eller en speciell känsla.
– Om vi tre har en historia i huvudet så är det mycket lättare att berätta för dem som lyssnar också och därför är det viktigt att vi har samma historia, säger Kristian Wolski.

Kan ni ge exempel på vad några av låtarna handlar om?
– Landsmannapolska till exempel har ingen berättelse, där handlar det om ren spelglädje som vi vill förmedla, säger Petter Ferneman.
– Orange Dog däremot handlar om en orange hund som är glad och springer iväg. Den är nyfiken, det är fart på den och det går fort, fortsätter Kristian Wolski

Sedan starten har Trio Wolski spelat ute mycket, inte minst på olika folkmusikfestivaler.
– Det finns en stor scen med folkmusik och en skara människor som älskar folkmusik, men vi har också många fans som inte är folkmusiker. Det är kul att kunna nå bägge, menar Hanna Blomberg.
– Vi tycker om att spela för folk som lyssnar aktivt, som har fokus, säger Kristian Wolski.
– Men vi har förstås en massa danslåtar också, lägger Hanna Blomberg till.
– Det är lite speciellt för folkmusikgenren att man dels har en solo/konsertrepertoar och dels en dansrepertoar, förklarar Petter Ferneman.
– En typisk spelning har man först en konsert och alla får en lyssningsupplevelse, sedan tar man lite kaffe och så börjar alla dansa och man spelar till. Det är jättemysigt, konstaterar Kristian Wolski.

På lördag, 7 april, är det dags för Folk- och världsmusikgalan i Norrköping där Trio Wolski är nominerade i kategorin årets nykomling.
– Det känns härligt, speciellt som det finns så många som skulle kunna vara aktuella, säger Kristian Wolski.

Varför tror ni att ni blev nominerade?
– Det är svårt att veta men förra sommaren åkte vi på turné och spelade på många stora festivaler i Sverige, vi fick synas och efter det har det hänt mycket, svarar Hanna Blomberg
– Sedan tror jag det är en blandning mellan vår ovanliga sättning och att man hör att det är folkmusik men också att musiken kommer från andra håll. Vi försöker mixa mellan musik som bara ger glädje och feeling och musik där man verkligen måste lyssna för att få något tillbaka. Många olika lyssnare kan hitta något att relatera till, säger Petter Ferneman.
– Det spelar nog också roll att vi jobbar så dynamiskt, fortsätter Hanna Blomberg. Jag tror att man får en väldigt stark känsla av vår musik.

I början av sommaren kommer Trio Wolskis första album ut. De har ägnat hösten åt att spela in och håller nu på och mixar.
– På albumet har vi försökt skapa ett eget universum, berättar Kristian Wolski.
– Vi har både med låtar som vi spelat en tid och låtar som vi skapade under inspelningen, flikar Petter Ferneman in.

Och hur ser framtiden ut?
– Vi är väldigt passionerade och gillar att vara fokuserade och jobba hårt. Vi tror på det vi gör, på att det kan bli fint och bra, och redan nu känner vi att folk börjar se oss och komma ihåg oss, säger Kristian Wolski entusiastiskt.
– Vi har verkligen drivet, säger Hanna Blomberg.
– Och Trio Wolski ska inte vara ett litet sidoprojekt utan ett projekt som är centralt i allas våra musikliv, slår Petter Ferneman fast.

Trio Wolski om sina instrument:
Hanna Blomberg, fiol: ”Jag började spela fiol när jag var två, mina föräldrar var musiker, men jag har haft en liten krokig väg mot detta. Nu älskar jag att spela fiol och det är ett instrument som passar i många olika sammanhang. Sedan sägs det att fiolen är djävulens instrument, om man väl börjat kan man inte sluta …”
Petter Ferneman, dragspel: ”Jag spelade dragspel i kulturskolan när jag var liten men det dröjde många år innan jag förstod att jag ville göra något vettigt av det. Det är ett instrument som det blir så mycket musik av, man kan spela själv och man har så mycket att ge i alla sammanhang.”
Kristian Wolski, cittern: ” Det är ett ganska ovanligt stränginstrument som är gammalt men moderniserat. Många jämför det med en bouzouki men man har utvecklat det mycket här i Norden. Jag har testat många olika instrument men när jag hittade det här så var känslan bara – där var det! Cittern var min kopp kaffe helt enkelt.”
Trio Wolski om förebilder:
Petter Ferneman: ”Jag är väldigt inne på traditionell värmländsk folkmusik. Många spelmän bor där uppe och det är verkligen en stor inspirationskälla för mig.”
Kristian Wolski: ” Jag är en sådan person som varierar från månad till månad. Just nu är det Bach och innan dess var det en period med traditionell folkmusik och den finns nog alltid med.”
Hanna Blomberg: ”Jag har också olika perioder och är egentligen en allätare. Jag studerade folkmusik i tre år jätteintensivt och då lyssnade jag bara på det och sög i mig allt. Sedan har jag studerat klassisk musik och då sög jag i mig det.”

×