"Det var ingen tvekan om att jag skulle göra en film till", säger regissören Gabriela Pichler som vann fyra Guldbaggar 2013 för sin debutfilm Äta sova dö. Filmen nominerades också till Sveriges Oscarsbidrag i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film. Nu är Gabriela Pichler aktuell med film nummer två – Amatörer. Foto: Ralph Bretzer
Foto: Ralph Bretzer
Aida och Dana (Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter) i en scen ur Amatörer. Foto: Triart film Pressbild
Pressbild
Foto: Ralph Bretzer
Foto: Ralph Bretzer

”Jag tror alla kan hitta sin favoritkaraktär i Amatörer”

När den lilla orten Lafors får chansen att locka till sig en tysk lågpriskedja bestämmer sig ledningen för att satsa fullt ut och göra en kommunfilm. Men vem ska göra den? Amatörerna eller proffsen? I Gabriela Pichlers nya film Amatörer handlar det om vem som har makten över bilden av samhället och Sverige.

Amatörer Manus: Jonas Hassen Khemiri, Gabriela Pichler Regi: Gabriela Pichler Skådespelare: Zahraa Aldoujaili, Yara Aliadotter, Fredrik Dahl med flera
Filmen premiärvisades som invigningsfilm på Göteborgs filmfestival där den vann Dragon Award som Bästa nordiska film.
Amatörer har svensk biopremiär fredag 16/3
Amatörer visas också på barn- och ungdomsfilmfestivale Buff i Malmö, onsdag 21/3 och torsdag 22/3. På Buff är filmen också nominerad tillUnga filmjuryns pris och svenska kyrkans pris.
Gabriela Pichler om …
… språk: ”Min mamma är från Bosnien. Jag pratar bosniska på barnnivå, men samtidigt är det ett självförtroende som är kopplat till det språket som är dåligt. Pappa är från Österrike och i skolåren var det tydligt vilket språk man tyckte hade bäst status. Och sedan försvann hemspråksundervisningen helt.”
… det viktiga med film: ”När frågan i filmen dyker upp varför det är så viktigt för Aida att filma, det är ju bara en film? Då nästan förkroppsligar det vad jag känner. När vi satt och slet och jobbade ännu en sen natt och klippte den scenen blir den så meta på så många plan. Det finns en övertygelse att det är viktigt att det blir gjort. Så kunde jag också känna. Mitt sätt att påverka mitt samhälle blev genom kameran. Genom kameran blev jag modigare. Jag vågade träffa människor jag aldrig hade vågat ta kontakt med annars. Jag blev insatt i politiska frågor på ett annat sätt. I mitt fall och i Aidas är det kameran som gjort oss till medvetna personer.”
… att bli erkänd och omfamnad av etablissemanget: ”Det är en privilegierad situation man befinner sig i, att bli omfamnad och att komma in i ett stödsystem. Det går inte att ha kakan och äta den. Jag har känt att jag också gjort en klassresa som jag måste förhålla mig till, att inte längre vara en underdog utan en som blir lyssnad på. Men jag tänker som så att man vill inte heller bli den där gamla punkaren som fortfarande sparkar bakut trots att den befinner sig i en situation där den har både makt och privilegier. Så det gäller att omfamna det, påverka så mycket som möjligt och bereda väg för nya generation, så att man både får göra de filmer man vill, men också att det blir lättare för andra som har samma bakgrund som jag eller som har känt sig i periferin.”
…om debutfilm kontra uppföljare: ”Debutfilmer är så tacksamma, man har gått och ruvat ett helt liv och plötsligt får man chansen, Man vänder sig ut och in. Det finns ofta en oslipad energi i debutfilmer, som jag tror jag också hade. Jag kunde prata om de sakerna som var viktiga för mig. Men en regissör ska också kunna utvecklas och gräva djupare. Till det här projektet har jag försökt fila upp humorn ett varv till, men ändå göra en film som är svårare att genomföra.”

Debutlångfilmen Äta sova dö blev en succé. Den fick fyra guldbaggar och flera internationella priser, däribland publikpriset i Venedig.
Nu är det dags för uppföljaren.
– Den ökända film nummer två … säger Gabriela Pichler med ett okynnigt leende.
Regissören som delvis växte upp i Örkelljunga, men numera har sin bas i Göteborg, har kommit på besök till redaktionen i Malmö för att prata om Amatörer. Hon kommer direkt från SVT i Västra hamnen, där hon blivit intervjuad av Fredrik Önnevall för programmet Sverige. Nu slår hon sig ner i en fåtölj i vårt samtalskrypin. Att prata om Amatörer är något hon kommer att få göra mycket framöver – och något hon uppenbarligen njuter av. För själv känner hon egentligen ingen ”film-två-skräck”.
– Nej, det är mest att alla har frågat mig om det. Jag känner bara att om jag får göra de filmer jag vill göra så är jag nöjd.
Äta sova dö har krattat i manegen för framtida arbete.
– Det var ingen tvekan om jag skulle få göra en film till och jag fick fria händer att jobba enligt min metod, säger Gabriela.

Amatörer utspelar sig i den fiktiva orten Lafors, ett typiskt svenskt brukssamhälle som behöver en nystart. När kommunledningen får veta att den tyska lågpriskedjan Superbilly har planer på att etablera sig i Sverige och att Lafors kommun är en av orterna man tittar på går man igång fullt ut. En kommunfilm för att presentera det bästa med Lafors ska man göra. Tyvärr finns det ingen budget, varför kommuntjänstemannen Musse (Fredrik Dahl) kommer på idén att engagera eleverna i ortens skola. Två av dem, Aida (Zahraa Aldoujaili) och Dana (Yara Aliadotter) ger sig ut med sina mobiler och försöker fånga den sanna bilden av Lafors.
I manusarbetet har Gabriela Pichler samarbetat med författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri.
– Vi skulle först jobba efter hans pjäs Invasion, men sedan lämnade vi den och började från scratch. Pjäsen handlar bland annat om vem som har makten över scenen och ordet. Nu ville vi i stället undersöka vem som har makten över bilden, bilden av ett samhälle, av Sverige.

I samma veva fastnade Gabriela Pichler för kommunfilmer. Hon såg en mängd sådana och förvånades över hur lika de var.
– Det blev en bra utgångspunkt för en humoristisk film som kan säga något om något större.
Lafors finns inte, men finns överallt i Sverige – och i hela Europa.
– Ja, jag tror att det finns stor igenkänning i den lilla orten som haft en identitet i tung industri eller varit en bruksort, eller haft en identitet kopplad till en arbetsplats som sedan flyttar utomlands. I vår värld som är väldigt globaliserad kan många orter vara tvungna att på en sekund få anpassa sig när företag flyttar från en dag till en annan. Kolla på Bjuv …

Precis som i Äta sova dö har Gabriela Pichler i stor utsträckning arbetat med människor som inte är skådespelare.
– Det är ett stort jobb som mitt castingteam har gjort. Det är inte folk som söker sig till en utan det är en uppsökande verksamhet. Man får övertala folk att vi ser ett värde i dem och deras expertkunskap.
I Svenljunga, där stora delar av filmen spelades in, var det kommuntjänstemannen Fredrik Dahl som visade filmteamet runt.
– Han visade sig vara en väldigt rolig människa. ”Men herregud”, tänkte jag. ”Det här är ju en huvudrollskandidat”. Men det sa jag inte då.

Vad sa han när du frågade?
– Han var helt chockad. Han fick ringa runt till sin familj och kolla vad de tyckte.
Fredrik Dahl gör alltså rollen som Musse, kommuntjänstemannen som gör allt för Lafors. Att låta folk göra roller som liknar det de gör i vardagslivet har många fördelar.
– Å andra sidan jobbade vi mycket känslomässigt med andra saker. Att våga spela full till exempel, som Fredrik Dahl gör i en scen. De flesta skådespelare kan redan sådana saker, men måste researcha på annat plan.

Att hitta Dana och Aida var också ett stort arbete.
– När vi väl hade de sista provfilmningarna på unga personer som var aktuella satte vi ihop Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter. Jag tror det tog 30 sekunder så hade de high fives över bordet. De har verkligen funnit varandra. De var så duktiga och väldigt modiga.

Är det några av rollfigurerna som det finns lite Gabriela Pichler i?
– I både Musse och Aida. Och jag tror mycket i känslan med anpassning, hur anpassningsbar man är. När min familj flyttade till Örkelljunga från en förort i Stockholm så bytte jag dialekt. Jag ville att vi skull äta vanlig mat i stället för utländsk mat. Gör man en sådan utplåning av sig själv så följer det med en hela livet. Jag växlar fortfarande i dialekt.
Musse, vars mamma har hamnat på äldreboende och återgått till sitt ursprungsspråk, tamil, kan inte längre förstå och prata med henne.
– Att ha anpassat sig så mycket för andras skull drabbar bara en själv. Men Aida och Dana förutsätter att de ska ta plats, att alla får vara med och att det de har att säga är viktigt. Jag gillar bilden av att de flyger fram på sin moppe.

Hur känns det inför premiären?
– Det känns pirrigt. Nu vill man att folk tar sig ut och tittar på filmen. Och om det är scener som är pinsamma och belyser små konflikter så är det gjort med mycket humor. Det är ofta genom att skratta åt någonting som man avdramatiserar det. Jag tror alla kan hitta sin favoritkaraktär, det är ju ett mikrokosmos.

Vad ska du göra efter premiären?
– Jag kommer att fara runt med filmen både i Sverige och utomlands. Och man vet ju aldrig vilken resa filmen får, säger Gabriela Pichler.

Amatörer Manus: Jonas Hassen Khemiri, Gabriela Pichler Regi: Gabriela Pichler Skådespelare: Zahraa Aldoujaili, Yara Aliadotter, Fredrik Dahl med flera
Filmen premiärvisades som invigningsfilm på Göteborgs filmfestival där den vann Dragon Award som Bästa nordiska film.
Amatörer har svensk biopremiär fredag 16/3
Amatörer visas också på barn- och ungdomsfilmfestivale Buff i Malmö, onsdag 21/3 och torsdag 22/3. På Buff är filmen också nominerad tillUnga filmjuryns pris och svenska kyrkans pris.
Gabriela Pichler om …
… språk: ”Min mamma är från Bosnien. Jag pratar bosniska på barnnivå, men samtidigt är det ett självförtroende som är kopplat till det språket som är dåligt. Pappa är från Österrike och i skolåren var det tydligt vilket språk man tyckte hade bäst status. Och sedan försvann hemspråksundervisningen helt.”
… det viktiga med film: ”När frågan i filmen dyker upp varför det är så viktigt för Aida att filma, det är ju bara en film? Då nästan förkroppsligar det vad jag känner. När vi satt och slet och jobbade ännu en sen natt och klippte den scenen blir den så meta på så många plan. Det finns en övertygelse att det är viktigt att det blir gjort. Så kunde jag också känna. Mitt sätt att påverka mitt samhälle blev genom kameran. Genom kameran blev jag modigare. Jag vågade träffa människor jag aldrig hade vågat ta kontakt med annars. Jag blev insatt i politiska frågor på ett annat sätt. I mitt fall och i Aidas är det kameran som gjort oss till medvetna personer.”
… att bli erkänd och omfamnad av etablissemanget: ”Det är en privilegierad situation man befinner sig i, att bli omfamnad och att komma in i ett stödsystem. Det går inte att ha kakan och äta den. Jag har känt att jag också gjort en klassresa som jag måste förhålla mig till, att inte längre vara en underdog utan en som blir lyssnad på. Men jag tänker som så att man vill inte heller bli den där gamla punkaren som fortfarande sparkar bakut trots att den befinner sig i en situation där den har både makt och privilegier. Så det gäller att omfamna det, påverka så mycket som möjligt och bereda väg för nya generation, så att man både får göra de filmer man vill, men också att det blir lättare för andra som har samma bakgrund som jag eller som har känt sig i periferin.”
…om debutfilm kontra uppföljare: ”Debutfilmer är så tacksamma, man har gått och ruvat ett helt liv och plötsligt får man chansen, Man vänder sig ut och in. Det finns ofta en oslipad energi i debutfilmer, som jag tror jag också hade. Jag kunde prata om de sakerna som var viktiga för mig. Men en regissör ska också kunna utvecklas och gräva djupare. Till det här projektet har jag försökt fila upp humorn ett varv till, men ändå göra en film som är svårare att genomföra.”

×