Henrik Venant i studion - med en yngre upplaga av sig själv tittande fram över axeln. Foto: Håkan Jacobsson
Henrik Venant säger att han känner ett stort ansvar när han tonsätter stora poeters texter. Foto: Håkan Jacobsson
Henrik Venant berättar att hans pappa gick på hans konserter upp till 85 års ålder. Foto: Håkan Jacobsson
Henrik Venant berättar att hans pappa gick på hans konserter upp till 85 års ålder. Foto: Håkan Jacobsson
Henrik Venant. Foto: Håkan Jacobsson

Från punkscenen till svenska lyriker

Personligt Det är ett av de där märkliga sammanträffandena; Det var inte förrän Henrik Venant de senaste åren börjat tonsätta Hjalmar Gullbergs dikter som han fick reda på att hans far hade översatt Gullberg till ryska.

Namn: Henrik Venant
Yrke: Musiker, skivbolagsägare, nattarbetande undersköterska.
Familj: Sambo, två hemmavarande tonårsbarn, fyra vuxna barn, fyra barnbarn.
Bor: Villa i Hjärup.
Aktuell: Fyller 60 år den 5 mars.
På gång: En skiva med TT Reuter, en skiva med hans tonsättningar av Hjalmar Gullberg. ”Sedan sätter jag igång med skivor med Boye och Fröding, och det blir väl Ferlin efter det”.
Övrigt: Har på senare tid börjat vissla på scenen och har fått en vurm för tvärflöjt.

Men att fadern var intresserad av lyrik var ingen nyhet för honom:
– Pappa läste mycket poesi; det var han som inspirerade mig att läsa poesi.
Och kanske att skriva. Henrik Venant var på 70- och 80-talen förgrundsfigur i Lunds musikliv och framförde sina texter i band som TT Reuter, Underjordiska Lyxorkestern och Pojken med grodan i pannan.
Det där var en musikscen han på flera sätt själv var med om att skapa. Som musiker, som låtskrivare, som konsertarrangör, som skivproducent.

Men epitetet punkikon, som han ibland kallas, känner han sig inte riktigt hemma i, åtminstone inte när det gäller musikstilen:
– Punk spelade vi ju egentligen bara 1976-1978.
Men visst kan han fortfarande identifiera sig som punkare i sin allmänna inställning till musik och artisteri.
Även om Henrik Venant är starkt förknippad med Lund så flyttade han inte dit förrän det var dags att börja skolan.

– Jag föddes i Uppsala. Mina föräldrar var reseledare, så från åtta månaders ålder var jag mest utomlands, främst kring Medelhavet.
Han och kompisar började göra musik tillsammans.
– Men här fanns ju ingenstans att spela. Det var ett slags proggvälde i Lund. Jazzrock och progg var vad som gällde. Vi gillade ju bra progg – vi älskade band som Gunder Hägg och Blå tåget – men det fanns inte i Lund.
– Det hände att vi försökte kuppa på någon nation, men då blev vi snabbt nedslängda från scenen.

Så de hyrde ställen, exempelvis på något bibliotek, för vad uthyrarna trodde var en musikstund.
– Det blev, typ, en spelning på varje ställe – något så gräsligt ville de inte ha där mer.
Men mer, det ville publiken ha.
– De hungrade ju efter något annat.

Det här var något år innan punken slog igenom i England.
– Vi hade influenser som MC5, Velvet Underground, The Stooges, Hawkwind.
Henrik Venant prenumererade på engelska musiktidningar.
– Sommaren 1976 läste jag att den första punkfestivalen hade ägt rum. Med band som Sham 69, Sex Pistols, Damned. De sade att de hade samma influenser som vi.
Och, menar han, hans band Totalkramp spelade faktiskt punk innan de visste att begreppet fanns.

– Fast vi var ju inte särskilt bra, det får jag erkänna.
Henrik Venant var nyfiken på det nya.
– Jag var över i London hur ofta som helst, träffade banden och tog influenser med hem.
Punkbandet New Bondage kom till, och det var i stort sett samma personer som 1978 bildade TT Reuter, De upplöstes 1981, men dess medlemmar stötte under de följande åren på varandra i olika konstellationer.
– Peter Strauss och jag spelar fortfarande tillsammans.

TT Reuter finns igen.
– Vi har just spelat in TT Reuters senaste skiva, som vi ska ge ut så fort vi kan.
På skivan hörs gitarristen Peter Puders, en av originalmedlemmarna. Han hann vara med på inspelningarna innan han dog i september.
– Han skulle vara mycket nöjd. Det är med stolthet vi kan visa upp hans fantastiska gitarrspel.
Henrik Venant är sorgsen över att han på kort tid fått uppleva hur flera personer som samtidigt var både vänner, kollegor och inspiratörer har gått bort. Som Freddie Wadling och Olle Ljungström.

De senaste åren har han ägnat mycket tid åt att tonsätta texter av kända svenska – eller ska vi säga svenskspråkiga – poeter. Karin Boye, Edith Södergran, Nils Ferlin.
– Jag har till och med tonsatt Bellman.
Men allra mest har det handlat om Hjalmar Gullberg.

– Någon i Hjalmar Gullbergsällskapet tyckte att mina texter klingade bra tillsammans med Gullbergs. Det var ju oerhört smickrande – jag blev tillfrågad om jag ville hålla ett föredrag om Gullberg och blev ombedd att tonsätta några av hans dikter.
Men, säger han, det restes protester mot att en artist med hans profil skulle anlitas i ett sådant sammanhang. Så det blev inget.
– Då sade vi att vi gör det själva.

Så nu uppträder Henrik Venant, gitarristen Peter Polfeldt och skriftställaren Jonas Thornell med tonsättningar av Gullberg och andra svenskspråkiga poeter. De har startat Hjalmar Gullberg-Institutet och ned hjälp av bidrag från bland andra Svenska Akademien har de fått möjlighet att föra ut sitt arbete. Bland annat har de uppträtt flera gånger i Svenska kyrkan utomlands, till exempel i Paris, Reykjavik och New York. Henrik Venant berättar att han dessutom gjort några spelningar i Central Park i New York, med svenska poeters texter, på svenska.

– Jag klickade med Hjalmar Gullberg, helt enkelt. Han har sagt att alla hans texter är gjorda för att sjungas – han sjöng dem för sig själv när han skrev den.
Han säger att Ferlins texter också är lätta att arbeta med, medan det är svårare med exempelvis Karin Boye.
– Jag har tonsatt ungefär 250 dikter av Hjalmar Gullberg, 79-80 av Fröding, ett 50-tal av Boye, 20-30 av Ferlin och så lite av Södergran, Ekelöf och andra.
Ändå har han alltså tid att skriva eget.
– Jag är ändå mer produktiv än de flesta.

Han tror att det kan vara sättet han skriver på. Sitter och leker med gitarren mest hela tiden, och liksom lurar fram det han har i bakhuvudet, allt det där man går och tänker på.
Skriver du om annat nu än förr?
– Det är inget jag tänker på, men det är klart att jag gör – jag är ju en annan nu än när jag var 20.
– Fast mina texter då var kanske på något sätt både flummigare och rakare, på samma gång. Det är mer genomtänkt nu, varje ord har en innebörd.
– Texterna tar längre tid att skriva i dag – jag är mer mån om substansen, samtidigt som jag förstås inte vill tappa spontaniteten.

Från allra första början skrev han låttexter på engelska – för det var ju liksom så man gjorde – men ganska snart gick han över till modersmålet, nästan helt.
– Jag lyssnade ju mycket på Pugh, John Holm, Cornelis, Taube – det lät ju så himla bra, så varför inte försöka själv?
– För hur bra man än är på engelska, så är man ändå mer uttrycksfull på svenska. Har man något att säga, vilket man ju inbillar sig att man har ibland, så är det roligare att kunna uttrycka det på svenska.

Vi för samtalet med Henrik Venant i hans studio hemma i villakällaren i Hjärup. Till och med här nere syns tecken på en annan passion – han gillar att odla – bland instrument och apparater står krukor med chiliplantor i vardande.
Att använda i matlagning; här håller han sin mamma högt, inspirerande på samma sätt som hans pappa när det gäller poesi.

Det här med att bo i ett villaområde i Hjärup är kanske inte direkt rock’n’roll, säger han.
– Men jag trivs ju ganska bra här, det vore förmätet att klaga. Det är en trygg miljö, och det betyder mycket när man har barn.

Namn: Henrik Venant
Yrke: Musiker, skivbolagsägare, nattarbetande undersköterska.
Familj: Sambo, två hemmavarande tonårsbarn, fyra vuxna barn, fyra barnbarn.
Bor: Villa i Hjärup.
Aktuell: Fyller 60 år den 5 mars.
På gång: En skiva med TT Reuter, en skiva med hans tonsättningar av Hjalmar Gullberg. ”Sedan sätter jag igång med skivor med Boye och Fröding, och det blir väl Ferlin efter det”.
Övrigt: Har på senare tid börjat vissla på scenen och har fått en vurm för tvärflöjt.

Dagens fråga

Följer du fotbolls-VM?

Loading ... Loading ...
×