Fortfarande olika inför lagen

En femtonårig flicka har av svenska myndigheter familjehemsplacerats hos en äldre ”make” som kallar sig jihadist, avslöjar Nerikes Allehanda.
”Maken” säger att han gör som han vill, eftersom det är ”jihadisterna som bestämmer”. Denne man tycker myndigheterna alltså är lämplig för att ta hand om en femtonåring, som han dessutom har använt våld mot.

När ska utlandsfödda kvinnor och barn ses som lika inför lagen? När ska den synnerligen allvarliga kulturrelativism som innebär att vi tycker det är i sin ordning att utländska män våldför sig på utländska eller utlandsättade barn och kvinnor upphöra? Att kvinnor och flickor mördas under hedersförtryck räcker inte för att vi ska tänka om, det vet vi. Det har hänt ett antal gånger och vi beklagar, men fortsätter att utsätta dem som lever i kontakt med andra kulturer för fara, som om deras människovärde inte är samma som vårt eget.

Det är viktigt att komma ihåg att dessa problem inte saknar lösning: en vän till mig utsattes för hedersrelaterat våld och levde under ständigt hot. Samhället hjälpte henne, precis som det är meningen. Polis och socialtjänst gjorde sitt jobb och i dag lever hon fritt och fri från förtryck. Hedersproblematik har en lösning: att se ett brott som ett brott, oavsett gärningsman och offers etnicitet.

I Sverige bör ett äktenskap med en minderårig och sexuellt omyndig person räknas A: som olagligt, precis som det skulle vara olagligt om en svensk kallade sig gift med en person som inte är byxmyndig och B: som våldtäkt. Diskussionen om samtyckeslagstiftning är intensiv. Barnbrudar kan inte samtycka till varken sex eller äktenskap vid tretton eller fjorton års ålder.

Hedersförtrycket är tragiskt nog fortfarande en blind fläck för svensk jämställdhet. Feministiskt Initiativ hade konferens i Malmö under den gånga helgen. När den nya partiledaren Gita Navabi fick frågan om partiets kulturrelativistiska hållning så svarade hon att det finns hederskultur i Sverige också och att man inte ska hänvisa till kultur, eftersom man då pekar ut vissa kulturer som ”fel”.

Fadime Sahindal skulle nog tyckt annorlunda om hon fått överleva. Jag skulle gärna se att det fanns ett feministiskt parti som vitaliserade debatten. Tyvärr gör dessa tokfranserier det svårt att ta partiets övriga politik på allvar. Vilka glasögon måste man ta på sig för att tycka det är okej att utländska flickor och kvinnor far illa för att man ska kunna säga att man inte ser snett på en annan kultur? Om en kultur tillåter barnäktenskap eller kvinnomisshandel är det hög tid att vi börjar se snett på den.
I fallet med femtonåringen är det myndigheterna som tycker hon ska acceptera att vara sexslav åt en äldre man på grund av ”kulturella skillnader”. Det är obegripligt.

Den gifta flickans jihadistmake menade att han kunde göra som han ville, eftersom ”det är jihadisterna som bestämmer.” Tyvärr har han rätt i det. Så länge vi accepterar att utlandsfödda kränks i Sverige är det jihadisterna som bestämmer.
Så kan vi självklart inte ha det.

Nyhetsbrev

×