Dansbandet Rolandz med Robert Gustavssons alter ego Roland Järverup i mitten inför Melodifestivalens fjärde deltävling i Örnsköldsvik.Foto: Fredrik Sandberg /TT

Rolandz tippas gå vidare i Mello i kväll

Mariette och Felix Sandman är tippade att gå direkt till final från kvällens fjärde och sista deltävling i årets Melodifestival, men under veckan har dansbandet Rolandz börjat knappa in på favoriterna. Komikern Robert Gustavsson har gått helt in i rollen som den kämpande dansbandsmusikern. I kväll är det Roland Järverup med sina musiker som står på scen i Örnsköldsvik.

Roland Järverup är en karaktär som först dök upp som ensam gruppresenär i Killinggängets film Torsk på Tallinn 1999. 2008 var Rolandz med i Dansbandskampen och de har också varit ute på dansbandsturné flera gånger. Nu gör bandet debut i Melodifestivalen.
När vi ringer upp Robert Gustavssons presstalesman är det alltså inte komikern som tar över mobilen utan hans alter ego.

Hur är det att vara i Melodifestivalcirkusen?
– Oh, det är omtumlande. Det som är så härligt är att vi har gått upp i vikt allihop i bandet eftersom vi har fått mat. Vi har fått smörgås och till och med varmrätt en gång. Bert Karlsson brukar ge oss en tub resorb, han tycker maten är för dyr. Så det här känns som sjunde himlen, säger Roland Järverup.
I Rolandz historia ingår en tuff startperiod, men i Övik har de det bra och har till och med fått hotellrum.
– Men det fanns bara fyra kvar. Jag sover i bussen och det är jag van vid, jag känner mig hemma och trygg. Trygghet är inte att underskatta, säger Roland Järverup.

Fuldans heter låten av Fredrik Kempe, David Kreuger och Robert Gustavsson som bandet framför.

Ska ni demonstrera fuldans på scenen på egen hand eller har ni fått hjälp av en koreograf?
– Nej det går inte att koreografera fuldans. Fuldans är det som uppstår spontant när folk som inte kan dansa gör det. Det viktiga är att alla får med sig budskapet att det är ok att dansa oavsett vad folk omkring säger. Man brukar säga att alla kan sjunga och det är ju inte sant. Det kan ju störa, tänk om man sitter och deklarerar och någon börjar sjunga I natt är jag din väldigt surt i örat. Det blir ju väldigt irriterande. Men om någon tyst dansar I natt är jag din, då blir det bara glädje och energi.

Jag har lagt märke till att du byter dialekt när du sjunger?
– Ja, när jag står på scenen är jag som en annan människa. Här uppe sjunger jag ibland på norrländska. Jag kan också sjunga på skånska ibland, men det är svårt med diftongerna. Det är nästan bara Lasse Stefanz som klarar det.

Hur viktigt är det för dig att gå vidare till final eller andra chansen?
– För mig är det nog bara att få vara här. Jag minns när Thorleifs var med och jag satt på kudden framför tv och tittade med stora ögon. Eller när Christer Sjögren sjöng I love Europe, då tryckte jag näsan mot tv-rutan så det blev en blöt fläck. Jag ville stå där bredvid honom. Jag tror jag måste nypa mig själv på lördag innan jag går in på scenen. Jag kommer inte att tro att det är sant.

Vad är det sista du gör innan du går in på scenen från logen på lördag? Eller har ni förresten fått en loge?
– Ja någon slags utrymme har vi fått. De har inte sagt vilken typ. Om det finns möjlighet så går jag och kissar innan jag går in. Annars får man hålla sig. Och så hoppas jag att mina nerver håller. Jag har tagit med en bild på mamma för att lugna mig och kanske kan jag ringa henne. Hon är ganska sträng, hon kommer att säga att jag bara ska leverera och då får jag göra det.

Men du Roland, vilken är din egen favorit bland tidigare bidrag i Mello?
– Oj, det finns många. Björn Skifs Michelangelo är den bästa låten genom tiderna. Och så Forbes legendariska låt Beatles, den är en jättebra danslåt, den brukar vi spela ute. Det gick ju inte så bra för dem, de kom sist. Men det kan man också bli känd för, säger Roland Järverup.

×