Stefan Holmström bor i samma hus som hans föräldrar köpte i centrala Lund 1954. Foto: Håkan Jacobsson
Stefan Holmström bor i samma hus som hans föräldrar köpte i centrala Lund 1954. Foto: Håkan Jacobsson
Stefan Holmström är jämngammal med biståndsorganisationen IM, som hans föräldrar startade. Foto: Håkan Jacobsson
Stefan Holmström. Foto: Håkan Jacobsson
Stefan Holmström. Foto: Håkan Jacobsson

Tvekade att ta vården om föräldrarnas skötebarn

BISTÅNDSBAS. Stefan Holmström var bara några månader gammal när hans föräldrar startade det som sedan blev biståndsorganisationen IM, Individuell Människohjälp. Sedermera blev han dess högste chef.

Namn: Stefan Holmström
Yrke: Pensionär, jur kand, tidigare generalsekreterare för biståndsorganisationen IM.
Familj: Sambo
Bor: Gathus i Lund, delar med syskon ett hus i Arild, byggt av hans farföräldrar.
Övrigt: Engagerad i Qandil, en hjälporganisation som verkar i Kurdistan.
Aktuell; Fyller 80 år den 23 februari.

Man kan tycka att det var självklart att Stefan Holmström – eller, för all del, något av hans fem yngre syskon – skulle skolas in i ledningen för IM. Det tyckte inte han själv.
Han bodde i Jönköping, där han hade påbörjat en karriär som jurist, när IM:s personalsekreterare ringde och sade att de behövde förstärka sitt kontor med juridisk expertis.
– Jag tänkte ganska länge, jag hade stor beslutsvånda. Det här med att gå in i föräldrarnas verksamhet …
Men nu tyckte han inte heller att det var så himla kul på länsstyrelsen i Jönköping, där han var just då.

Så han flyttade tillbaka till Lund, inte för att bli chef, utan för att handlägga ärenden:
– Det var omväxlande och intressant, roligare än att jobba på länsstyrelsen.
Det var andra gången han flyttade till Lund, och första gången hade han inte heller sett fram emot det.

Han föddes i staden, men var bara något år gammal när familjen flyttade till Linköping, där hans far fått anställning som lärare.
1954 beslöt föräldrarna att familjen skulle flytta till Lund igen.
– Jag var 16 år. Det var inte alls roligt att flytta i den åldern. Jag hade många kompisar, höll på mycket i sjöscouterna.
Familjen lyckades få tag i ett hus i centrum, ett hus som August Strindberg bott i en tid och ett hus Stefan Holmström fortfarande bebor.

Det var 1968 han började arbeta för IM. 1980 blev han dess generalsekreterare, alltså dess högste chef, ansvarig inför styrelsen.
Han var bara sju månader gammal när hans mamma Britta och pappa Folke startade det som senare skulle bli IM. Den började som Praghjälpen, eftersom den första insatsen var att hjälpa judar som flytt Nazityskland till Prag, där de hade det svårt – Britta Holmström hade kommit i kontakt med dem när hon följde med sin man, som skulle föreläsa. Hon tog initiativet till en hjälpaktion.
Det var ganska dramatiskt, har Stefan Holmström fått veta. Föräldrarna skulle resa ner med två andra personer, men de lämnade sena besked om att de inte kunde följa med. Så sonen lämnades hos bekanta, som lovade:
– Skulle ni inte komma hem igen ska vi adoptera honom.

Men hem kom de ju. Och Stefan Holmström kom i mångt och mycket att växa upp tillsammans med organisationen, som länge sköttes från hemmet.
Ganska snart bytte den namn till IM, men det stod först för Inomeuropeisk Mission, berättar Stefan Holmström:
– Vi hade precis haft ett världskrig i Europa – ska vi då ut och missionera i Afrika? tyckte mamma.
Nej, europeerna hade en egen dörr att sopa rent framför först, tyckte hon.
– Det handlade om att återupprätta människovärdet, säger han om det arbete som IM bedrev i bland annat Polen och Österrike direkt efter kriget.
Verksamheten växte och förändrades och utvidgades efter hand.
– 1966 bytte vi namn till Individuell Människohjälp, när vi började jobba i arabvärlden.
Stefan Holmström arbetade för IM i 35 år. När han lämnade den var den något helt annat än hans föräldrar hade föreställt sig när de startade:
– De hade ju inte tänkt starta en stor biståndsorganisation.
Stefan Holmström har fortfarande uppdrag i IM:s valberedning.

Sedan han slutade arbeta i organisationen har han haft andra engagemang. Han satt i styrelsen för Svenska Afghanistankommittén; numera är han engagerad i Qandil, en organisation som verkar i Kurdistan.
– Vi bygger infrastruktur för flyktingar. Vi har byggt flyktingläger i norra delen av Irak, det som brukar kallas Irakiska Kurdistan.
När vi träffar Stefan Holmström har han just varit på gymmet. Han är mån om att hålla sig i form.
– Min pappas farbror var Svenska gymnastikförbundets generalsekreterare. Då var jag väl ganska kutryggig, och när han hälsade på en gång sade han till mina föräldrar ”Men pojken har så dålig hållning – ni får skicka honom på hållningsgymnastik!”.
”Nej!” tänkte unge Holmström inom sig – någon hållningsgymnastik ville han inte veta av.

Men det där med hållningen rättade till sig.
– Jag blev sjöscout, där fick jag ro och simma mycket. Åkte skidor på vintern.
Han växte upp inte långt från sjön Roxen.
– Där hade jag sett skridskosegling på avstånd.

Vid ett tillfälle på 70-talet fick han hoppa in en tid och arbeta på Vrigstadhemmet, som IM driver i Småland. Där väcktes idén om att testa det där med skridskosegling.
– Jag gick på stadsbiblioteket och lånade en bok om hur man gör skridskosegel. Jag hade en god vän som var segelmakare och bad honom skära upp våderna som behövdes. Sedan sydde jag ihop seglet själv; det fanns många symaskiner på Vrigstadhemmet.
Det där var tydligen hans melodi – för 41 år sedan startade han Skånes Isseglingsklubb.
– Vi är ungefär 1050 medlemmar nu, upplyser han.

Men mest åker han skridskor utan segel, även om han hämmas en del av sviterna efter en trafikolycka för ett par år sedan; i en kollision med en bil for han av sin cykel.
– I fredags åkte vi på Ringsjön och Sätoftasjön. Där är bra; det finns stockholmare som åker hit för att åka skridsko.
Är det inte farligt?
– Det kan vara farligt, om man inte vet vad man gör.

Stefan Holmström gläder sig åt att allt fler unga upptäcker tjusningen med att åka långfärdsskridsko.
– Det är ju härligt att vara ute, är hans förklaring. Om man haft bra föräldrar som tagit ut en i skog och mark så inser man att det är mycket bättre än att sitta inne.

Namn: Stefan Holmström
Yrke: Pensionär, jur kand, tidigare generalsekreterare för biståndsorganisationen IM.
Familj: Sambo
Bor: Gathus i Lund, delar med syskon ett hus i Arild, byggt av hans farföräldrar.
Övrigt: Engagerad i Qandil, en hjälporganisation som verkar i Kurdistan.
Aktuell; Fyller 80 år den 23 februari.

Nyhetsbrev

×