Det sköts skarpt ock­så förr

Den 17 juli 1995 kö­rde en mo­tor­cy­kel av vägen på E4:an sö­der om Mar­ka­ryd på väg mot Helsingborg. Det kun­de blivit bara en no­tis i tid­ningarna men det blev större.
Det var det kri­mi­nella mo­tor­cy­kel­gänget Ban­di­dos Sve­ri­ge­pres­i­dent som satt på mo­tor­cy­keln. Han blev skjuten i ryggen med ett stort an­tal skott. Ett gick ge­nom skydds­västen och dödade honom.
Miss­tan­karna gick av na­tur­liga skäl mot kon­kur­rent­klubben Hells An­gels, men nå­gon mör­da­re greps ald­rig. Un­der någ­ra år i mitten av 1990-talet på­gick ett blo­digt krig mel­lan de båda mo­tor­cy­kel­gängen, båda med rötterna i USA och med täta kon­takter mel­lan klubbar i alla de nor­diska länderna.
Hämnd­ak­tioner gjordes. Bland an­nat be­sköts Hells An­gels klubb­lo­kal i Katt­arp utan­för Helsingborg. Den nu­va­ran­de äga­ren av huset har kvar bar­disken och fö­re­visar gär­na kul­hålen i den när hon har konst­ut­ställ­ningar där.

Un­der det här ”kriget” dödades minst elva med­lemmar i de båda klubbarna i Sverige, Danmark och Norge. Även oskyl­diga åskå­da­re dödades. Stäm­ningarna hos all­män­heten var upp­rörd. Po­lisen var makt­lös efter­som det säl­lan var nå­gon som ville vittna om vad som hänt.
Så små­ning­om för­stod båda MC-klubbarnas led­ningar att det var de­struk­tivt att slåss istäl­let för att dela upp mark­naderna för de olika brotts­pro­jekten, och pre­si­denterna för Hells An­gels och Ban­di­dos slöt fred i di­rekt­sänd dansk tv.

Det kan vara värt att minnas skjut­ningarna mel­lan kri­mi­nella gäng för 20-25 år se­dan med tan­ke på de senaste årens allt fler skjut­ningar, ibland i gatu­mil­jö.
Ock­så nu handlar det of­tast om upp­gö­rel­ser mel­lan olika kri­mi­nella grupper i re­vir­strider om vem som ska kon­trol­lera knark­för­sälj­ning, be­skyd­dar­verk­sam­het el­ler andra ”pro­jekt”. Ibland är mo­tiven mer pri­vata men har ändå ofta sam­band med den kri­mi­nella ak­ti­vi­teten.
Un­der för­ra året sköts 42 män­ni­skor till döds i Sverige. De flesta blev of­fer för gäng­re­la­te­rat våld.
Re­ak­tionerna från all­män­heten och från rätts­sy­stemet är lik­ar­tade i dag jäm­för med för 20 år se­dan. Det finns en na­tur­lig upp­rörd­het över lik­gil­tig­heten in­för för­spillda liv, det finns en van­makt mot de slu­tna grupperna vil­ket gör det svårt att få fram vitt­nes­upp­gifter och det finns en stark mo­ti­va­ti­on hos po­lisen att för­söka få stopp på skjut­ningarna och att gripa dem som be­gått brott.
Nu är va­pen­till­gången större och fler olika grupper har till­gång till och är be­redda att an­vända de död­liga va­pnen. Det har gjort att pro­blemet är större och på­verkar fler.

På 1990-talet dis­ku­terades för­bud mot kri­mi­nella or­ga­ni­sa­tioner men det an­s­es strida mot grund­lagens or­gan­i­sa­tions­fri­het. För dagens gäng skulle det ändå inte fun­gera. Där finns inga med­lems­re­gis­ter el­ler be­ta­las någ­ra med­lems­av­gifter.
Där­emot kan straff­skärp­ningen för grovt va­pen­in­ne­hav till minst två år, vil­ket in­ne­bär att den som på­träffas med skjut­va­pen kan häktas, be­tyda en del för po­lisens ar­be­te.
Dess­utom bör po­lisen för­söka på­verka de brotts­ak­tiva att inse, som MC-gängen på 1990-talet, att gäng­krig inte är till för­del för nå­gon. Det kan­ske kan bi­dra till att skjut­ningarna blir mind­re van­liga.

Dagens fråga

Cyklar du till jobbet?

Loading ... Loading ...

Tv

×