Arg på grans­ka­rna och inte på fus­ka­rna

För id­rotts­äls­ka­re borde det vara vik­tigt att täv­lingar, särskilt in­ter­na­tio­nella och på­kos­tade som OS, sker un­der så rätt­vi­sa och schysta omständigheter som möj­ligt. An­nars kan man fråga sig vad man tävlar i: snabb­het el­ler smart me­di­cin­ering.
Upp­drag Gransk­nings ut­gi­va­re Nils Hansson skriver om var­för det är kon­tro­ver­si­ellt att granska dop­ning, som nu senast inom skid­sporten, och att många blir arga när id­rot­ta­re ifrå­ga­sätts.
Äm­net är käns­ligt. Man kan fråga sig var­för. Själv­klart är det inte ro­ligt att få veta att id­rot­ta­re som re­pre­sen­terar Sverige med­ve­tet kan ha ma­ni­pu­lerat sin för­må­ga för att vinna. Många norr­män blev arga över en tidigare gransk­ning av de­ras skid­å­ka­re, men då handlade det om att man för­mod­li­gen upp­levde det som att Sverige ville sätta åt Norge.
Var­för blir folk argare på grans­ka­ren än på fus­ka­ren? Det är trots allt inte grans­ka­ren, utan trä­na­ren som fö­re­slår prestationsökande åt­gärder och id­rotts­männen som går med på dem, som ris­kerar att skada sporten. Det kan inte vara vik­tigast att vinna till var­je pris. Om id­rot­ta­re inte vinner på mer­it och hårt ar­be­te är det inte en sport som man bör lägga pengar på eller sända i TV.
Om svenska skid­å­ka­re visar sig inte vara skyl­diga till nå­gon form av dop­ning och inte an­vänder ast­ma­me­di­cin på ett tvek­samt sätt, som Uppdrag Granskning tittar på, är allt väl och det är bra att vi fick veta att in­get fusk fö­re­kommit.
Martina Jarminder

Dagens fråga

Betalar du tv-licens?

Loading ... Loading ...

Tv

×