Monica Strömbeck har ett stort samhällsintresse, kanske har hon ärvt det, för hon är släkt med riksdagsmannen Nils Månsson i Skumparp. Men hon har aldrig haft planer på att gå in i politiken. Hon har trivts bra som tjänsteman. 47 år blev det på Sjöbo kommun. Foto: Caroline Stenbäck
när jag började var det hypermodernt att ha en skrivmaskin med skruvkula och senare raderband, datorer och internet. fantastisk utveckling. mycket mer tidseffektivt. fyra internetuppkopplingar i slutet på 80-talet. en politiker tyckte att det räcke.
Monica Strömbeck går i pension efter 47 år på Sjöbo kommun. Foto: Caroline Stenbäck
– Det har varit roligt att få ha en större roll och få vara en del i utvecklingen av kommunen, säger Monica Strömberg som den sista mars slutar på Sjöbo kommun efter 47 år.Foto: Caroline Stenbäck

”Jag har hela tiden velat göra kommunen lite bättre”

Sjöbo Monica Strömbeck, 65, har jobbat på Sjöbo kommun i 47 år. Före jul tackades hon av med en middag för nästan hundra gäster. Men i januari stod det klart att hon inte kan släppas iväg riktigt än utan hon behövs på tekniska förvaltningen under våren och inför valet i höst.
– Men sen är det dags att bli pensionär på riktigt, säger hon med ett stort leende.

Hon slutade sin gamla tjänst som utvecklingsstrateg den siste december. Men efter det har hon spenderat timmar och åter timmar på att rensa upp på kontoret och kommunhusets vind som varit fyllda med pärmar med dokument från fem decennier. Mycket har sparats till arkivet för eftervärlden, men ett tjugotal sopsäckar har också slängts.
– Jag vill inte lämna några osorterade högar till min efterträdare.
I september i fjor ägde 65-årsdagen rum och det firades innan jul med en resa till Gran Canaria med familjen. Men under sin långa karriär på kommunen har det inte blivit så mycket ledighet för Monica Strömbeck. Därför blev hon vid årsskiftet tvungen att ta ut sparad semester fram till pensioneringen den 31 mars.
– Jag har alltid trivts väldigt bra med mitt jobb, jag har genom åren haft goda samtal med både arbetskamrater, politiker och allmänheten, och därför inte känt behov av att ta så mycket semester. Jag gillar när det är full fart.

Hon har ofta jobbat över när andra har gått hem. Inte ens när hon blev sjukskriven för bröstcancer sju-åtta månader 1992 kunde hon hålla sig ifrån jobbet.
– Jag var borta några dagar vid operationen och cellgiftsbehandlingen. Det var en jobbig tid, jag visste ju inte om jag skulle överleva och min yngsta dotter var bara fem år då. Men jag tyckte inte om att bara gå hemma.
Hon erkänner också att hon vill vara bra på det hon gör. Hon gillar inte att lämna saker åt slumpen. Det är kanske därför hon har lyckats klättra på sin arbetsplats.

19 år gammal började hon på kommunkansliet på Gamla torg som kontorselev. Hon minns fortfarande dagen. Hon hade valt en kortkort kjol som var supermodernt just då.
– Den var verkligen kort, man kunde inte böja sig framåt för då visade man hela ändan … En äldre anställd tyckte inte att man kunde vara klädd på det sättet om man jobbade på kommunen, men hon fick vänja sig för så var ju modet, säger Monica Strömbeck.

Hon berättar att det vid den tiden, 1971, jobbade nio personer i huset (idag är det cirka 120 personer, reds. anm.). Vid kommunsammanslagningen 1974 tillkom fler och kommunhuset byggdes ut och utökades med Cernes hörna som förvärvats. Då och fram till slutet av 1980-talet hade Monica Strömbeck bland annat hand om kommunposten. Och hon fick ta emot mängder med samtal och brev från folk som klagade på färdtjänsten, obligatorisk sophämtning på landsbygden och sommarstugeägare klagade på att de inte fick ha värme inomhus på vintern. Men kommunsammanslagningen beskriver hon som en storm.
– Då hade bensinransoneringen även införts och trots att det var länsstyrelsen som hade ansvaret blev vi nedringda av pendlare som behövde hjälp med ansökningsblanketter för att få extra bensin. Och just då fungerade inte heller kopieringsapparaterna, det hade kommit murbruk i dem när kommunhuset byggdes om.

Monica Strömbeck fick ta emot samtalen, lyssna, anteckna och föra klagomålen vidare.
– Man måste ha respekt för folk, de har ju en anledning till varför de är arga. Men jag har också alltid haft lätt för att prata med folk.
Kollektivtrafik, infrastruktur, mark- och exploateringsfrågor, skolbussar, befolkningsstatistik, val och folkomröstningar är några av de områden som hon haft hand om.
– Det har varit roligt att få ha en större roll och få vara en del i utvecklingen av kommunen.

Vad är du mest nöjd med?
– Kollektivtrafiken, att vi fått Skåneexpressbussarna och tätare trafik. Att jag lyckats få rätt så mycket statsbidrag till byggandet av bussgatan, hållplatser i centrum och pendlarparkeringar. Det har även varit en förmån att jobba med bostadsprojektet Viljan här i centrum. Järnvägsområdet såg väldigt tråkigt ut på 1990-talet.

Däremot kommer hon inte hinna få vara med och inviga Simrishamnsbanan, som hon jobbat kämpat för i många år.
– Kollektivtrafiken är väldigt viktig för Sjöbo som är en pendlingskommun och tåg hade betytt mycket. Att kunna ta sig till Malmö och Lund på en halvtimme hade varit en stor skillnad. Det finns en järnvägsplan och det ligger mark reserverad för järnvägen, men man får respektera att det handlar om stora pengar och att det finns andra projekt som är mer prioriterade.
– Men i och med att det ser ut att dröja innan vi får tåg till Sjöbo är det extra viktigt att vi försöker få till snabb busstrafik så snart som möjligt. Även byarna ute på landsbygden måste också fä bättre kollektivtrafik, det är extra viktigt om vi vill ha en levande landsbygd.

Hur kommer det sig att du stannat kvar på kommunen alla dessa år?
– Jag har haft förmånen att jobba med många olika saker. Hade jag gjort samma sak i 47 år hade jag nog tyckt att det varit väldigt enformigt. Då hade jag inte stannat kvar. Men jag gillar utmaningar och man har väl sett att jag haft lite mer kapacitet, vilket jag skulle säga är Rogers (Roger Larsson, kommundirektör, reds. anm.) förtjänst som har förmågan att se att människor kan utvecklas.

Monica Strömbeck är själv uppvuxen i kommunen och har stannat kvar även privat. Att bidra till att hjälpa kommuninvånare, föreningar och företagare har därför varit hennes drivkraft.
– Jag har hela tiden velat göra kommunen lite bättre och se efter kommunens själ och behov.
Även om i december avtackades av kollegor, politiker, företagare och andra personer hon haft kontakt med, och lämnat sitt kontor på kommunhuset, ska hon inte sluta – än. Nu under våren jobbar hon en dag i veckan på tekniska förvaltningen på Ommavägen där hon hjälper till med mark- och exploateringsfrågor. Och fram till hösten håller hon i trådarna till valet.
Men som 65-åring ser hon fram emot en ny fas i livet och medger att det faktiskt ska bli ganska skönt att lämna arbetslivet bakom sig.
– Jag har hunnit vänja mig vid tanken på att sluta. Det ska bli skönt att få disponera min tid själv – och att inte behöva ställa väckarklockan! Jag är kvällsmänniska och nu kan jag snart ligga och läsa böcker sent in på nätterna. Dottern tycker också att det är fantastiskt att jag kan hoppa in och passa barnbarnen. Jag ser också fram emot att vara mer i naturen och så ska släktens sommarstuga skötas.

Tekniska förvaltningen ska under våren anställa en person som sköter mark- och exploateringsfrågor och kommunledningsförvaltningen ska nu i februari anställa en person som ska ha hand om kollektivtrafik och infrastruktur.

Dagens fråga

Ser du fram emot hösten?

Loading ... Loading ...
×