Käthe Ivarsson hittade ett manuskript hon börjat på för tjugo år sedan – det pockade på att bli färdigt. Foto: Håkan Jacobsson
Käthe Ivarsson hittade ett manuskript hon börjat på för tjugo år sedan – det pockade på att bli färdigt. Foto: Håkan Jacobsson
Käthe Ivarsson både läser och skriver mycket. Foto: Håkan Jacobsson
Käthe Ivarsson både läser och skriver mycket. Foto: Håkan Jacobsson
Käthe Ivarsson. Foto: Håkan Jacobsson

Boken ville bli färdig

BERÖR. – Jag får höra av människor som läst boken och säger ”Det handlar om mig!” – tyvärr, får man ju säga.
Tyvärr, för romanen som Käthe Ivarsson har skrivit handlar om människor som far illa.

Namn: Käthe Ivarsson
Ålder: 53 år
Yrke: Arbetar med barn och ungdomar, är KBT-terapeut.
Familj: maken Bosse, tre utflugna söner, ett barnbarn.
Bor: Gård strax utanför Ystad.
Övrigt: Skriver mycket, är utbildad yoga- och meditationsledare.
Fritid: Läser mycket, har tre hundar och båt i småbåtshamnen i Ystad.

Boken, som kom ut i höstas, har hon gett titeln ”I varje liten del vill jag inte likna dig”, Den handlar om hur tre generationer kvinnors liv styrs av en misshandlande man.
– Berättelsen är inte plockad från någons liv. Det är en fiktiv berättelse, för att berätta om liv som faktiskt finns.
– Men alla känslor och trauman kommer ju ändå ur mitt liv eller ur saker jag fått höra, om hur det känns att vara misshandlad av sin man, eller att vara mamma till en dotter som blir misshandlad.
Käthe Ivarsson har i många år arbetat med barn och ungdomar, ofta socialt utsatta, och har lyssnat till många berättelser om upplevelser som ingen borde behöva gå igenom.

– Men det är ingen som kan känna igen just sin egen historia i boken, försäkrar hon.
Men situationerna kan de känna igen.
– Det finns de som skriver till mig och säger ”detta handlar om mig!”.
När Käthe Ivarsson härom veckan var på Ystad bibliotek för att berätta om sin bok kom det en bra bit över 160 personer, säger hon och berättar att hon skulle varit själaglad om det kommit 25.
– Det var nästan en skräckupplevelse.

Hon tog till ett faktiskt ganska beprövat knep: hon tog på sig sina datorglasögon, så såg hon bara de som satt närmast tydligt.
Och efteråt var det så många som ville prata med henne att hon inte kunde ta sig från scenen till bokbordet, där hon skulle sitta och signera sålda böcker.
Det här var alltså en ovan situation för henne. ”I varje liten del vill jag inte likna dig” är den första bok hon fått i tryck.
– Jag har alltid skrivit, åtminstone sedan mellanstadiet. Jag har sparat allt. Jag har låder med texter överallt.
– Jag har alltid skrivit sagor till barnen.

Nu sedan barnen har flyttat ut har hon dessutom kunnat unna sig lyxen av ett eget skrivrum.
Hennes bok utspelar sig på den fiktiva orten Sjöstad, som hon beskriver som en blandning av Sjöbo och Ystad.
Det var i Sjöbo hon växte upp. Drömmen då var att bli polis.
– Jag tror att det har med mina erfarenheter att göra. Jag ville möta människor som hade det svårt och vara en resurs där.
Men en hjärnhinneinflammation i unga år gjorde att hörseln är så pass nedsatt att hon inte var aktuell för det yrket.

Så efter gymnasiet stack hon till Kalifornien på ett knappt år, var au pair i Beverly Hills i mitten på 1980-talet.
– Mamman var svenska. Det var inte kända människor jag arbetade hos, men jag träffade många kändisar.
Hon ville fortfarande jobba med människor, funderade på att läsa sociologi, psykologi och besläktade ämnen. Men det fick vänta.
– Jag träffade Bo och fick barn nästan med detsamma – vi flyttade ihop när jag var i femte månaden. Så skaffade vi tre barn på tre år.

30 år gammal började hon på Komvux och fortsatte sedan på universitetet, psykologi, pedagogik.
Och så gick hon en författarkurs. – 800 sökande, 16 kom in.
Det blev tre år på universitetet.
– Jag visste att jag inte kunde studera längre; jag hade ju familj. Men det var svårt; jag älskade att plugga – man får ju läsa jättemycket och skriva jättemycket.

Hon fick jobb på en resursskola i Tomelilla och arbetade sedan i tolv år på Ystads kommun, där hon jobbade med ungdomar och byggde upp Ungdomens hus.
– Nu arbetar jag med unga arbetslösa, i ett samarbete mellan kommunen och arbetsförmedlingen.
Hon berättar att det handlar om att hitta vägar in på arbetsmarknaden, och att det för det mesta kräver individuella lösningar:
– Vi jobbar mycket med praktik.

Hon inte bara skriver mycket, hon läser också:
– Jag har alltid flera böcker på gång. Det ligger högar med böcker överallt. Jag håller koll på lite olika sajter och försöker hitta sådant som inte ligger på topplistorna – men jag läser gärna dem också.
Aktuella just nu är Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout och Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead.
Käthe Ivarsson har mött mycket misär i sitt arbete, men förefaller vara en i grunden gladlynt person.

– Det är klart att man påverkas av sina möten. Jag kan ibland känna någon form av förtvivlan, för att jag tycker att vi kan bättre än så här, vi vuxna.
Hon känner dock inte att verkligheten hon möter nöter på henne:
– Men jag möter andra som upplever att det tar dem hårt.
Kanske är skrivandet en hjälp. Hon skriver på sin hemsida att hon började skriva på det som skulle bli den nu aktuella boken redan för nästan tjugo år sedan, på skrivarutbildningen på universitet,

2015 tog hon fram texten igen – hon sparar som sagt allt – kopplade den till erfarenheter hon haft under de gångna åren och kom fram till att där fanns en roman som ville bli skriven.
Hon gav ut den på Förlagshuset Siljans Måsar, också med adress Ystad.
– Nu skriver jag på två berättelser till. En i romanform och en kortare berättelse.

Namn: Käthe Ivarsson
Ålder: 53 år
Yrke: Arbetar med barn och ungdomar, är KBT-terapeut.
Familj: maken Bosse, tre utflugna söner, ett barnbarn.
Bor: Gård strax utanför Ystad.
Övrigt: Skriver mycket, är utbildad yoga- och meditationsledare.
Fritid: Läser mycket, har tre hundar och båt i småbåtshamnen i Ystad.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×