Den eko­no­miska till­växten kan ligga bak­om kli­mat­för­änd­ringarna som miss­tänks orsaka bland an­nat fler översvämningar. Foto: TT

Stän­dig eko­no­misk till­växt är en fan­ta­si

Syf­tet med po­li­tik är att för­bättra män­ni­skors väl­må­en­de. Det är en trend vi kan se un­der hela 1900-talet.
I stor ut­sträck­ning har det handlat om grund­läg­gan­de väl­färd, av typen skola, vård och om­sorg. Vi har strävat ef­ter att få mer tid att dis­po­nera över själva. Tid för fa­miljen, vänner och fö­re­nings­en­ga­ge­mang. Kort sagt: fri­tid. Vi har gått från tolv till åtta tim­mars ar­bets­dag, och strävat ef­ter att ar­beta mind­re och mind­re.
Men nå­gon­stans stannade ut­veck­lingen och vände om.

Ett vik­tigt verk­tyg för att för­bättra män­ni­skors väl­må­en­de har varit och är ekonomin, och his­to­riskt un­der 1900-talet har ekonomin an­vänts i det­ta syf­te. Se­dan 1990-talet har det ändrats och po­li­ti­ken be­drivs nu med syf­tet att män­ni­skan ska för­bättra ekonomins väl­må­en­de.
Ekonomin är idag inte ett verk­tyg för män­ni­skans väl­må­en­de, snarare är män­ni­skan ett verk­tyg för ekonomin.

I en kom­pa­ra­tiv kon­sum­tions­ekonomi driven av stän­dig till­växt krävs det att vi var­je år pro­du­cerar mer och kon­su­merar mer.

Vid skapan­det av var­je pro­dukt, var­je gång pengar ge­ne­reras och vo­lymen av ekonomin ökar, ökar ock­så ut­släppen. Ut­släpp som har en fruk­tans­värd in­ver­kan på mil­jön och kli­matet.
Vem som helst kan se att stän­dig eko­no­misk till­växt är en fan­ta­si. Vi har inte oänd­ligt med re­surser, vil­ket in­ne­bär att vi inte stän­digt kan pro­du­cera och öka pro­duk­tionen samt kon­su­mera och öka kon­sum­tionen.
När ekonomin ökar är det en eko­lo­gisk kost­nad vi blir tvungna att be­ta­la, för bak­om var­je kro­na, euro och dol­lar gömmer sig ett osyn­ligt ut­släpp, en eko­lo­gisk kost­nad.
Ekosystem ef­ter ekosystem rubbas och sätts ur spel i jakt ef­ter ökad till­växt och pro­fit.

När vi an­vänder ekonomin på rätt sätt finns det möj­lig­heter att åstad­komma fan­tas­tiska saker. De mil­jon­tals män­ni­skor som lever sina liv i fat­tig­dom, som hade kun­nat tas ur fat­tig­domen och ges chansen till bättre liv, de hindras av strä­van ef­ter eko­no­misk till­växt efter­som de är längst ner på to­tem­på­len och så­le­des sist att få ta del av en växande ekonomi. Men ock­så för att det är de som har det sämst i dag som kommer att drabbas hårdast av kli­mat­för­änd­ringarna och mil­jö­för­stö­rel­sen.
Vill vi på all­var ta män­ni­skor ur fat­tig­dom och öka män­ni­skors väl­må­en­de kan vi an­vända ekonomin som verk­tyg, men inte till­växt, och män­ni­skor får inte an­vändas som me­del för till­växt.

Ett av de största pro­blemen vi har idag i dis­kus­sionen om till­växt är att vi lik­ställer till­växt med väl­må­en­de och se­dan mä­ter det i BNP. Det­ta är väl­digt pro­ble­ma­tiskt och in­ne­bär att till­växt blir ef­ter­strä­vans­värt och mil­jön får lida.
Men om vi kopplar isär be­greppet till­växt från väl­må­en­de och ser det som två skilda fe­no­men upp­täcker vi plöts­ligt det ab­surda i att mäta väl­må­en­de i BNP. Om vi an­vänder BNP för att mäta till­växt, var­för skulle vi då ock­så an­vända det för att mäta väl­må­en­de?
Vi be­höver allt­så an­vända oss av andra mät­me­toder. Om vi inte mä­ter väl­må­en­de i BNP blir till­växt helt plöts­ligt inte så in­tres­sant läng­re.

Efter­som be­folk­ningen ökar och vi har be­hov av re­form­ut­rym­me sinar det plöts­ligt i stats­kas­san om ekonomin slutar växa.
För att kom­pen­sera för det­ta är vi allt­så i be­hov av en ny för­del­nings­po­li­tik. En för­del­nings­po­li­tik som be­skattar ägande av ka­pi­tal myc­ket mer och ar­be­te myc­ket mind­re. Det­ta ock­så efter­som mänsk­ligt ar­be­te kommer att minska dras­tiskt fram­över, till följd av au­to­ma­ti­se­ring.
Men efter­som vi kommer att vara i be­hov av att eko­no­miskt bi­be­hålla väl­färd och väl­må­en­de måste vi allt­så börja be­skatta själva pro­duk­tionen, el­ler om­sätt­ningen, ett fö­re­tag gör.

På så vis – till­sam­mans med att vi slutar med ut­vin­ning av fos­sila bräns­len och änd­liga re­surser, ar­be­tar mind­re, pro­du­cerar mind­re och kon­su­merar mind­re – har vi allt­så möj­lig­heten att ställa om ekonomin till en eko­lo­giskt håll­bar ekonomi.
Men då måste vi om­vär­dera hur vi mä­ter väl­må­en­de och väl­färd.

Dagens fråga

Vilken festival går du helst på i sommar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×