Mu­si­kalen om Mor­mons bok är lysande sa­tir

I tors­dags hade mu­si­kalen Book of Mor­mon pre­mi­är i Köpenhamn. I Stockholm har det som kallats år­hund­ra­dets ro­ligaste pjäs (NYT) gått hela sä­songen och fort­sätter ännu någ­ra vec­kor.
I Stock­holms­upp­sätt­ning­en är ko­mi­kern Per Andersson den lysande stjär­nan och den som bär upp första akten. I den andra akten över­tygar sa­tiren mer, riktad mot mor­mon­kyr­kan i syn­ner­het och re­li­gi­oner och allt­för en­si­diga övertygelser i all­män­het.
Mor­mon­kyr­kan ska ha ett er­kän­nan­de för sin re­ak­tion på det som kan tolkas som ett fron­tal­an­grepp på re­li­gi­onen. Istäl­let för att in­leda pro­cesser mot ma­nus­för­fat­ta­re och pro­du­center (vil­ket skulle varit det väntade åt­min­sto­ne i USA) har kyr­kans an­sva­riga ut­nyttjat till­fäl­let att sprida sitt bud­skap, ge­nom flera an­nonser i pro­gram­bladet (lär fö­re­komma över­allt där mu­si­kalen sätts upp) och ge­nom att dela ut den verk­liga Mor­mons bok utan­för tea­tern ef­ter fö­re­ställ­ningens slut. Det tyder på en viss in­sikt i det verk­liga livet utan­för kyr­kan.
I mu­si­kalen ska någ­ra mormonmissionärer värva pro­se­lyter bland aids- och vålds­drab­bade af­ri­kaner i Ugan­da. Då fun­gerar inte bok­stavs­tolk­ningen av Boken. Men när ”än­da­målet får helga me­dlen” (det var visst en an­nan kyr­ka, je­su­iterna, som hävdade det) går det bättre. Och sa­tir fun­gerar, både mot re­li­gi­ösa lä­ror och mot våra egna för­domar.
Nåja, bud­skapet kan­ske inte ska över­tolkas. Lysande un­der­håll­ning är det ändå – både mu­si­ka­liskt och ro­ligt.
Yng­ve Sunesson

Dagens fråga

Ser du fram emot hösten?

Loading ... Loading ...
×