Linn Appelgren är hemma efter fyra månader vid Himalayas fot. Foto: Håkan Jacobsson
Linn Appelgren är hemma efter fyra månader vid Himalayas fot. Foto: Håkan Jacobsson
Indien är fullt av starka färger. Lite av det fick Linn Appelgren med sig hem. Foto: Håkan Jacobsson
Linn Appelgren. Foto: Håkan Jacobsson
Linn Appelgren är hemma efter fyra månader vid Himalayas fot. Foto: Håkan Jacobsson

Hemma efter fyra månader vid Himalayas fot

RESER. Knappt har Linn Appelgren kommit hem från sin praktikperiod i Indien förrän det är dags att ge sig av igen, för två års studier i Holland.

Namn: Linn Appelgren
Ålder: 26 år
Yrke: Studerande
Familj: Mor, far, storebror.
Bor: Dalby
Aktuell: Har just kommit åter från fyra månaders praktik med landsbygdsutveckling i Indien.

Det var i början på september som Linn Appelgren och fyra andra satte sig på planet till Indien för fyra månaders praktik. Hon skulle praktisera i fyra månader hos ATI, en indisk miljö- och utvecklingsorganisation som arbetar med olika jordbruks- och bevarandeprojekt i delstaten Uttarakhand vid foten av Himalaya.
Linn Appelgren har tre år vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna, utanför Uppsala, bakom sig. Där har hon studerat just landsbygdsutveckling.

Nu väntar två år i Holland, i Wageningen utanför Arnhem, där hon ska studera naturresursförvaltning. Inte bara för att pojkvännen finns i Holland – de träffades när de samtidigt råkade göra praktik i Taiwan – utan utbildningen i Wageningen är känd för sin höga kvalitet, berättar hon.

Tidningen träffar Linn Appelgren i föräldrahemmet i Dalby, där hon vuxit upp. Om ett par dagar ska hon bege sig till Uppland för att tömma sin studentlägenhet.
– Jag har inget boende klart i Holland, säger hon och berättar att hon hoppas på en egen lägenhet.
– Jag vill inte ha ett studentrum – jag har bott på korridor i tre år i Uppsala. Jag känner mig lite för gammal för det nu.

Naturintresset har hon sedan hon var liten.
– Hela familjen har ett stort intresse för djur.
När hon gick ut gymnasiet var hon dock inte klar över om det var det intresset som skulle få styra yrkesvalet. Hon arbetade på kafé och backpackade med en kompis i Australien ett par månader.
– Sedan jobbade av och till på en förskola i Dalby och i hemtjänsten.
– Jag jobbade på hotell på Teneriffa en vinter och sedan blev jag reseledare på Gran Canaria och senare i Egypten.

Våren 2014 kom hon hem igen.
En gammal kompis hade börjat läsa på Ultuna, och Linn Appelgren kollade upp lite närmare vad som erbjöds där. Hon fångades av landsbygdsutveckling, det kändes som ett bredare perspektiv än exempelvis agronomutbildning.
Det handlar om landsbygden i ett stort perspektiv, om hur man ska kunna tillgodose ofta motstridiga intressen. Hur man ska få jordbruk och skogsbruk att fungera sida vid sida och tillsammans med turism, samtidigt som man tar hänsyn till naturskydd och tar vara på hotade naturtyper. Om hur man hanterar olika former av exploatering.
– Det är väl inte många som får arbete i den privata sektorn, säger hon. De flesta får jobb på ställen som LRF, länsstyrelser, kommuner. Nästan alla kommuner i dag har en landsbygdsutvecklare anställd.

Redan för flera år sedan fick hon kontakt med organisationen IM, Individuell Människohjälp. genom en av sin mors väninnor, vars bror var engagerad där.
– Förrförra året fick jag ett ryck och kontaktade honom igen.
Han tipsade om möjligheten till praktik i Indien. Hon sökte, kallades till intervju och blev antagen.
Linn Appelgren och en av de andra fyra praktikanterna skulle till norra Indien, till delstaten Uttarakhand, vid Himalayas fot. Där skulle de arbeta för IM:s inhemska systerorganisation ATI, Appropriate Technology India. De arbetar med frågor som rör jordbruksutveckling, miljö och biologisk mångfald och med att stärka kvinnors möjligheter till försörjning i bergsbyar i södra Himalaya.

– Organisationen startades med fokus på bevarande – där var ett ganska hårt tryck på gamla ekskogar.
– Nu sysslar man främst med jordbruksutveckling, att hitta alternativa inkomstkällor inom jordbruket – det är ganska hårt brukade jordar.
Hon berättar att det bland annat kan handla om biodling och silkesproduktion, hela kedjan från larvstadiet till färdigt tyg.
Linn Appelgren säger också att man behöver ta tag i den omfattande nedskräpningen.

– Vi var väldigt mycket ute i fält och träffade människor, gjorde intervjuer och skrev rapporter. Vi försökte komma med förslag till hur man kunde utveckla verksamheten.
Till sin hjälp hade de tolkar – men de hade det heller inte alltid så lätt, eftersom många av de bofasta inte ens talar hindi, utan bara det lokala språket garhwali.
– Vi var ganska isolerade, vi hade tio timmar på slingriga vägar till närmsta stad.

Svenskar som besökt Indien brukar prata om kulturchocken, och den upplevde Linn Appelgren också.
– Det var jättejobbigt att vara på plats. Men jag känner att jag har lärt mig så himla mycket. Det har varit otroligt givande, gett mycket perspektiv.
Den inhemska maten tog lite tid att anpassa sig till.
– Nästan ingenting var som vi var vana från hemma. En del var så extremt starkt att det knappt gick att äta, även våra indiska kollegor kunde ha det svårt ibland.
– Men det verkar som att man vänjer sig, bygger upp en tolerans. Innan jag åkte hem reste jag runt med min pojkvän i tio dagar och han reagerade ganska kraftigt på viss mat, som inte jag tyckte var så farligt stark.

Hemkomsten blev jobbigare än hon tänkt sig, för hon hade med sig en magsjuka som krävde sjukhusvistelse.
I villkoren för praktiken ingår att hon ska hålla ett antal föredrag om sin vistelse:
– IM vill att folk ska få veta vart pengarna går, säger Linn Appelgren, som redan hunnit framträda i Dalby och i Helsingborg.

Indien återvänder hon gärna till.
– Vi fick ett så fint bemötande av alla människor, så mycket vänlighet överallt.

Namn: Linn Appelgren
Ålder: 26 år
Yrke: Studerande
Familj: Mor, far, storebror.
Bor: Dalby
Aktuell: Har just kommit åter från fyra månaders praktik med landsbygdsutveckling i Indien.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×