Båda händerna på ratten, förmanar Maria Persson sin man Joakim Samuelsson.Foto: Jan Olsson
Med hjälp av Bengt Dietrich kontrollerar Jan Sigurd Åsa Gustafssons tänder (Foto Jan Olsson)
Anna-Lena Brundin och Jan Sigurd är Eslövsrevyns gästartister 2018 (Foto Jan Olsson)
I den färgstarka finalen tackade hela ensemblen premiärpubliken i Eslöv.

Full fart och gasen i botten i Eslövsrev yn

revy
Eslövsrevyn 2018

Medverkande: Anna-Lena Brundin, Jan Sigurd, Anki Swartz, Joakim Wallin, Maria Persson, Emil Ahlqvist, Åke Gustafsson, Johan Samuelsson, Annika Dahlén, Madeleine Dietrich & Bengt Dietrich. Manus: Madeleine Dietrich, Anki Swartz, Johan Samuelsson, Anna Bromee, Kryddan Petersson, Jan Sigurd med flera.

Koreografi: Sophie Kjellshög.

Kapellmästare: Stefan Evaldsson.

Regi: Sven Holm.

Premiär i Medborgarhuset, Eslöv, 12 januari. Spelas till och med 10 februari.
pppp

Eslövsrevyn håller stilen. Årets upplaga är precis lika elegant, tempostark, färgsprakande och rolig som vanligt. Och givetvis innehåller den massor av sång, dans och musik. Just det senare är sedan länge Eslövsrevyns riktigt starka sida, det som gör den lite annorlunda. Dessutom är den på det hela taget tämligen fri från tröttande ”kalsonghumor”, vilket vi tackar särskilt mycket för. Det lilla av den sorten som ändå förekommer är gjort med en sådan finess att vi glatt står ut, och till och med lägger upp ett och annat gapflabb. Den ”omvända” herr-stripteasen, till exempel, som ensemblens fem herrar bjöd på i första akten var sålunda helt oemotståndlig. Den som kunde motstå den borde snarast bege sig till doktorn, om hen nu lyckas med konststycket att få tid hos en sådan.

Kvalitén på showen, för en show är det lika mycket som en traditionell revy, är alltså genomgående hög. De olika numren, korta och effektiva, är valda med omsorg och regissören, Sven Holm, har sett till att allt sitter som det ska. Och han har förmodligen haft ett tämligen lätt jobb, eftersom den ensemble han har fått jobba med är garvad. Såvitt vi kunde se var det exakt samma gäng som förra året. Inte en nykomling så långt ögat räckte, vilket givetvis är ett plus och ett tydligt bevis på att alla trivs och vet var de har varandra. Fast årets gästsolister, Anna-Lena Brundin och Jan Sigurd, är förstås färska i sammanhanget. Åtminstone på scenen i Eslövs Medborgarhus. I övrigt är de knappast några duvungar. Bägge har meritlistor långa som mantalslängder.

Givetvis levde såväl Brundin och Sigurd upp till alla förväntningar. Anna-Lenas mim-dans i ”Picnic på stranden”, ja numret hette så, var lika originellt som fascinerande och Sigges alster ”Middagskonversationen” var en av föreställningens verkliga höjdare. Att den avslutades med en rejäl smocka i riktning mot Postnord gjorde den knappast sämre. Snarare tvärtom. Men som gammal Jan Sigurd-fan hade man önskat sig att Sigge hade fått slå sig ned vid pianot och rivit av något – han är ju en utsökt musikant, som skrev en del av Monica Zetterlunds material. Men man kan ju inte få allt…
Det vi får oss tillgodo i Eslöv är alltså genomgående av hög och jämn klass. Men ändå är det förstås ett och annat som sticker ut lite extra. ”Att gå upp i brygga”, revyns enda riktiga #metoo-inslag, författat av de två senaste årens gästartist Kryddan Petersson, och med Lasse Färnlöfs vackra ledmotiv från filmen ”Att angöra en brygga”, kommer sent att glömmas. Den borde kunna bli en klassiker i branschen! Och så har man ju sina fantastiska finaler. Varje år syr man ihop ett sjusjungande potpurri på slagkraftiga låtar och släpper loss hela ensemblen. I år har man valt att koka ihop en kryddstark och härlig soppa med Björn Skifs musik och texter som gemensam nämnare.

Det påstås att det finns folk som beger sig till Eslöv varje år bara för att se revyfinalen. Det kan man i och för sig mycket väl förstå. Men om man inte anländer förrän det börjar bli dags att dra ner ridån, så missar man allt det andra. Och det vore verkligen ju synd. Så se till att komma i tid!

×