Efter femton år som frikyrkopastor blev Torbjörn Ram präst i Svenska kyrkan. Foto: Håkan Jacobsson
Efter femton år som frikyrkopastor blev Torbjörn Ram präst i Svenska kyrkan. Foto: Håkan Jacobsson
Efter femton år som frikyrkopastor blev Torbjörn Ram präst i Svenska kyrkan. Foto: Håkan Jacobsson
Efter femton år som frikyrkopastor blev Torbjörn Ram präst i Svenska kyrkan. Foto: Håkan Jacobsson
Torbjörn Ram. Foto: Håkan Jacobsson

Viktigt att ha både rötter och vingar

ANDLIGHET. Att både ha rötter och vingar – det är liknelsen Torbjörn Ram tar till när han vill beskriva andlighet. Efter femton år som pastor i Missionskyrkan blev han i somras präst i Svenska kyrkan.

Namn: Torbjörn Ram
Yrke: Präst i svenska kyrkan, arbetar i Höörs församling.
Familj: Fru, tre söner.
Bor: Kävlinge
Övrigt: Har börjat köpa vinylskivor, ”det är något med formen, att hålla i dem, känna lukten”.
Aktuell: Fyller 50 år den 15 januari.

Han beskriver inte steget från frikyrkan till Svenska kyrkan som speciellt dramatiskt:
– Livet är fullt med små steg. Man lyssnar, utvecklas, invecklas – plötsligt är man någon annanstans.
– Jag kände att den frihet som frikyrkan kämpade för redan hade kommit, säger han och menar att han nu snarast kände behovet av en grund och att den lutheranska kyrkan, med sin femhundraåriga tillvaro, erbjöd just en sådan.
– Och så var jag kanske lite trött på att bestämma allt själv – efter all frihet jag känt kunde jag längta efter att få lyda.

Nu var Svenska kyrkan inget främmande för honom.
– Jag är uppvuxen inom den, har flera präster i släkten på fars sida, jag är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan.
Men när han blivit konfirmerad 1983 och ville fördjupa sig i frågor som rörde tro och andlighet, då kände han att kyrkan i småländska Tranås, där han växte upp, inte hade någon väg att erbjuda.
– En kompis tog mig med till baptistkyrkan – och där fanns frikyrkan med sin gemenskap.

Han gick en utbildning till pastor på Teologiska Högskolan i Stockholm.
Han hade gjort militärtjänsten i Älvdalen i Dalarna och nu fick han jobb där, som föreståndare för soldathemmet. Med på resan var Åsa, som han träffat på högskolan och som också studerat till pastor.
Efter fem år i Dalarna sökte de sig söderut.
– Det fanns en tjänst i Missionskyrkan i Lund. Först var jag inte alls sugen, men jag var ju ändå utbildad teolog.
Så han sökte tjänsten och fick den.

– Det var en väldig kontrast mot lilla Älvdalen.
– Jag trivdes väldigt bra där. Jag hade mycket tid att fundera på det här med teologi.
I Lund fick han bland annat uppgiften att vara studentpräst.
– Det var ett väldigt spännande och utmanande uppdrag att arbeta nära de unga som ska ta vid.

– Jag tror att det var Amos Oz som skrev att det finns tre frågor som unga människor i århundraden har vetat svaret på: Var ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Vad händer med mig när jag dör?
– Det var förstås en begränsning, men också en trygghet.
För de allra senaste generationerna har svaren inte varit lika självklara.
– De frågorna är viktiga att fundera på, om man vill hitta sig själv. Unga i dag kan uppleva en tomhet, ett irrande, när man inte har en roll att gå direkt in i.
– Vi är så noga med att betona friheten. Men man måste också vara grundad någonstans – först då kan man verkligen flyga.

Torbjörn Ram var också aktiv i Lunds kristna råd, ett samarbetsorgan för de olika kristna samfunden i staden, och var en tid dess ordförande.
– Ekumenik är viktigt. Om man inser lite av Guds storhet måste man vara ekumen – Gud ryms inte i bara ett enda samfund. Man är skyldig att lyssna in hur andra tänker.
Till slut bytte han alltså samfund – innan dess hade för övrigt Missionskyrkan, baptisterna och metodisterna gått samman i Equmeniakyrkan. En utveckling som han såg som helt naturlig. Olika samarbeten hade redan funnits länge.

Hans fru är fortfarande frikyrkopastor. Har hon haft synpunkter på övergången till Svenska kyrkan?
– Nej, vi har inga större bråk – inte om det, svarar han och ler brett.
Sedan några månader har Torbjörn Ram plats som pastorsadjunkt i Höörs församling; han beskriver det som ungefär motsvarande den AT-tjänstgöring som läkare måste genomgå.
– Jag har ju jobbat som pastor i femton år innan. Vad jag inte behärskar är det liturgiska språket – det är jag inte van vid.
– Liturgisk sång är inget jag sysslat med innan. Det tycker jag om, den är vilsam och vacker i sitt sammanhang. Och här finns tre fantastiska musiker som stöttar mig.

Han säger att musik i alla dess former är en viktig del av hans tillvaro. Allra helst ska den upplevas live, just när den skapas.
– Jag kan fortfarande få gåshud av musik.
I höstas var han i Köpenhamn och såg de mogna herrarna i Rolling Stones uppträda.
– Jag blev faktiskt djupt rörd av den upplevelsen, fick ett sådant hopp inför ålderdomen.

Nu ska Torbjörn Ram fylla femtio, och han har dubbla känslor.
– Det är lite jobbigt att se sig själv som femtioåring – det känns lite overkligt, lite gammalt.
– När jag var 30 fanns inte livets ändlighet – det gör den nu.
– Men jag kan å andra sidan se mig själv som en sorts försonad varelse. Livet är inte en tävling längre. Jag kan mitt jobb och kan kommunicera det jag vill säga. På gymmet har jag slutat tävla med mig själv och kan bara ha trevligt med de andra i gruppen.

Trevligt tycker han också att det är att arbeta i Höör.
– Jag trivs jättebra här.
Möjligen är det lite avigt att pendla dit från hemmet i Kävlinge – där valde familjen att bosätta sig när de flyttade ner från Älvdalen, eftersom det blev för dyrt i Lund.
Något kalas blir där inte på födelsedagen – han tänker vänta med det till framåt våren.

Namn: Torbjörn Ram
Yrke: Präst i svenska kyrkan, arbetar i Höörs församling.
Familj: Fru, tre söner.
Bor: Kävlinge
Övrigt: Har börjat köpa vinylskivor, ”det är något med formen, att hålla i dem, känna lukten”.
Aktuell: Fyller 50 år den 15 januari.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×