Ina Rosvall från Malmö debuterar med romanen Harungen. Foto: Gunilla Wedding
Ina Rosvall. Foto: Gunilla Wedding
Ina Rosvall. Foto: Gunilla Wedding
Harungen.

”Det här är tankar som är värda att tänka”

Litteratur Ett laboratorium på den skånska slätten där djurs medvetande undersöks och deras hjärnaktiviteter samlas i en mima. Ett vanligt familjeliv med man och två döttrar i Malmö. Huvudpersonen i Ina Rosvalls debutroman Harungen rör sig mellan vardag och framtidsforskning och drömmer om att överskrida gränser.
– Jag behövde min text för att kunna tänka kring de här sakerna, förklarar Ina Rosvall tillkomsten av Harungen.

Ina Rosvall
Född: 1988 i Malmö
Bakgrund: Uppvuxen och bosatt i Malmö. Har gått Skurups skrivarlinje och psykologutbildningen på Lunds universitet. Arbetar som psykolog inom primärvården.
Familj: Man och barn
Aktuell: Med debutromanen Harungen som kommer ut på Albert Bonniers förlag 16 januari.
Ina Rosvalls tips till andra med författardrömmar:
”Det är viktigt att man försöker ha ett nätverk med andra som skriver, att man skriver tillsammans och har deadlines tillsammans. Sedan måste man jobba på att inte skämmas. Jag själv slänger aldrig saker jag skrivit, även om jag tycker att det är dåligt så tänker jag att jag i alla fall skrev något. Jag kunde också har gjort ingenting. Det har varit ganska avgörande för mig. Och sedan är det viktigt att försöka att få det att inte handla om att ge ut en bok på ett stort förlag, man kan inte mäta texters värde i det.”
Ina Rosvall om …
… hon låtit någon annan läsa Harungen under arbetet med den: ”Min kompis Emmy har hjälpt mig jättemycket och sedan har jag en skrivarcirkel med några vänner. De har läst i omgångar och hjälpt mig mycket. Jag tror absolut inte att det hade gått annars.”
… det var självklart att Harungen skulle utspelas i Malmö/Skåne-miljö: ”Ja, för att det är praktiskt. Jag har alltid bott här och älskar Malmö väldigt mycket men är också dålig på att uppfatta miljöer och är en sådan som lätt går vilse så det var lite bekvämlighet.”
… det krävde mycket research att skriva Harungen: ”Jag är psykolog och man läser en hel del om neurologi och hjärnan i grundutbildningen och jag tyckte det var så kul. Det trodde jag inte från början men det är så komplext och hjärnan är verkligen skärningspunkten mellan det subjektiva och fysiska. Sedan stämmer inte allt jag skriver förstås men det är ändå grundat på vad jag kan om neurologi.”
… om det är annat i yrkesrollen som psykolog som hon har användning av som författare: ”En sak som jag tycker väldigt mycket om med mitt jobb som psykolog är att man försöker att komma in i andras världar, att man får tillgång till många världar och sedan bär dem med sig. Det är lite likt romanen och att skriva.”
… vad hon hoppas att Harungen ska ge läsarna: ”Jag hoppas att man börjar tänka på saker man kanske inte tänkt så mycket på förut, på de här ganska stora frågorna. Jag tycker att Harungen är ganska existentiell.”

Ina Rosvall är 29 år, psykolog och nybliven mamma. Från och med 16 januari kan hon också titulera sig författare då debutromanen Harungen kommer ut.
Vi träffas på ett kafé i Malmö, staden där Ina är född, uppvuxen och fortfarande bosatt, för att prata författardrömmar och skrivande och börjar från början. För Ina Rosvall började det nämligen tidigt.
– Jag har alltid skrivit från det att jag lärde mig skriva. Och också alltid läst mycket, typ Barabbas när jag var nio, säger hon med ett skratt och lägger till:
– Att skriva en bok har varit en jättestor dröm för mig.

Ina Rosvall skrev framförallt dikter och hon skrev på allt hon kom åt – kvitton, Ikealappar och naturligtvis på telefonen. När hon var 20 år skickade hon en diktsamling till ett antal förlag.
– Jag blev jätteledsen när den inte blev något men jag känner också så många som skriver och vet hur himla svårt det är att bli utgiven. När Harungen sedan antogs blev jag verkligen chockad. Det känns så overkligt att det händer.

Harungen är inte en diktsamling utan en nätt roman på 154 sidor. Bokens huvudperson, en kvinna i 40-års åldern, lever ett vanligt, lyckligt familjeliv med mannen Tyko, tonårsdottern Lone och dagisminstingen Alice. Varje dag tar hon bussen till arbetet på ett laboratorium någonstans ute på den skånska slätten. Här luktar det stall och sjukhus och man gör experiment med olika djurs medvetande och överför sedan deras hjärnaktiviteter till en gemensam mima – en vattenfylld maskin som förändras ju mer den fylls på.
När huvudpersonen hittar en harunge och tar den till jobbet börjar förverkligandet av hennes egna drömmar om något annat, om att sudda ut gränser mellan kropp och medvetande och om att ta del av andras medvetanden.

Harungen rör sig i ett gränsland mellan realism och science fiction och Ina Rosvall tror att en av anledningarna till att den fångade förlagets intresse är att det är en ovanlig berättelse. Och kanske också för att hon inte alls tänkte sig att ge ut den när hon skrev den.
– Jag tänkte att den var för konstig men jag fortsatte att skriva för att det var teman som intresserade mig. Vad är ett medvetande? Vad gör kroppen med medvetandet? Hur är det att vara i en annan kropp? Det gick inte att tänka på de här sakerna en längre stund privat, jag behövde min text för att kunna tänka färdigt de här tankarna.
– Sedan ville jag också att min huvudperson skulle vara en vanlig normallycklig person så att man inte skulle läsa det som att hon blir intresserad av miman för att hon är olycklig utan för att det här är tankar som är värda att tänka. Det är ingen verklighetsflykt utan mer en nyfikenhet och längtan till något annat.

Att hennes första utgivna bok blev en roman förvånar Ina Rosvall en aning men samtidigt började även den som dikter där hon experimenterade med att skriva ur olika djurs perspektiv.
– Det var ett sätt för mig att rensa huvudet och jag tyckte att det var kul för att det var så svårt, förklarar hon. När jag skriver försöker jag att arbeta mycket med att inte känna skam. Även om jag gör konstiga saker som skulle kunna vara pinsamma, som att skriva som ett djur, försöker jag göra det ordentligt och ta det på allvar. Det handlar lite om att försöka lämna sig själv i skrivandet.
Ina Rosvall använde framförallt sin fantasi när hon skrev ur djurperspektiv men läste också på om olika djur.
– Sedan hörde jag ett reportage på vetenskapsradion om att man i framtiden skulle kunna tanka upp sitt medvetande som i en molntjänst så att man inte dör, berättar hon. Den tanken fastnade och jag funderade en hel del kring vad man är då och om de här upptankade medvetandena skulle kunna kommunicera med varandra. Så det var en kombination av djurdikterna och det här reportaget som så småningom blev Harungen, eller miman, kan man säga.

Miman i Ina Rosvalls roman för naturligtvis tankarna till miman i Harry Martinsons rymdepos Aniara och det är en medveten koppling.
– Man kan säga att det är en hommage till Harry Martinson även om jag inte läst så mycket av det han skrivit. Aniara fanns i bokhyllan hemma hos min mormor som bodde i Stockholm och jag läste lite i den varje gång jag var på besök. Vad jag tycker om med Aniara är blandningen mellan ganska enkel poesi och de här stora temana. Jag tycker om ambitionen med den, att den var så himla annorlunda från mycket annat jag hade läst och att man vågade tänka tanken och drömma om saker som inte bara handlar om det rent privata. Sedan dog min mormor och nu har jag försökt läsa ut Aniara men inte lyckats, det var något med att jag tyckte det var fint att den fick vara kvar där hos henne.

Att hon nu har fått en bok utgiven tror Ina Rosvall kommer att påverka hennes fortsatta skrivande mycket.
– Jag tror att det kommer att göra att jag skriver mer, säger hon. Jag har redan märkt skillnad. Det är lättare för mig att motivera att jag väljer bort något för att skriva och jag känner också att andra respekterar det på ett annat sätt och att jag själv tar det på större allvar.
Sedan ett par månader tillbaka är Ina Rosvall mammaledig med sitt första barn och skrivandet har inte kommit i gång ordentligt. Men tankar kring nästa bok, som också ska bli en roman, har hon redan och hon har också börjat skriva dikter kring dess tema.
– Jag ska försöka skriva om barn. Det blir lite samma motiv som det var med Harungen, vad som är annorlunda med barns medvetande, avslöjar hon. Boken ska ha en handling som rör sig runt en grupp barn i låg- mellanstadieålder och så ska jag utforska vad man tänker och känner när man inte uppfattar saker som man gör nu som vuxen. Jag tänker att när man är mindre vet man egentligen inte mindre, men man vet något annat.

Ina Rosvall
Född: 1988 i Malmö
Bakgrund: Uppvuxen och bosatt i Malmö. Har gått Skurups skrivarlinje och psykologutbildningen på Lunds universitet. Arbetar som psykolog inom primärvården.
Familj: Man och barn
Aktuell: Med debutromanen Harungen som kommer ut på Albert Bonniers förlag 16 januari.
Ina Rosvalls tips till andra med författardrömmar:
”Det är viktigt att man försöker ha ett nätverk med andra som skriver, att man skriver tillsammans och har deadlines tillsammans. Sedan måste man jobba på att inte skämmas. Jag själv slänger aldrig saker jag skrivit, även om jag tycker att det är dåligt så tänker jag att jag i alla fall skrev något. Jag kunde också har gjort ingenting. Det har varit ganska avgörande för mig. Och sedan är det viktigt att försöka att få det att inte handla om att ge ut en bok på ett stort förlag, man kan inte mäta texters värde i det.”
Ina Rosvall om …
… hon låtit någon annan läsa Harungen under arbetet med den: ”Min kompis Emmy har hjälpt mig jättemycket och sedan har jag en skrivarcirkel med några vänner. De har läst i omgångar och hjälpt mig mycket. Jag tror absolut inte att det hade gått annars.”
… det var självklart att Harungen skulle utspelas i Malmö/Skåne-miljö: ”Ja, för att det är praktiskt. Jag har alltid bott här och älskar Malmö väldigt mycket men är också dålig på att uppfatta miljöer och är en sådan som lätt går vilse så det var lite bekvämlighet.”
… det krävde mycket research att skriva Harungen: ”Jag är psykolog och man läser en hel del om neurologi och hjärnan i grundutbildningen och jag tyckte det var så kul. Det trodde jag inte från början men det är så komplext och hjärnan är verkligen skärningspunkten mellan det subjektiva och fysiska. Sedan stämmer inte allt jag skriver förstås men det är ändå grundat på vad jag kan om neurologi.”
… om det är annat i yrkesrollen som psykolog som hon har användning av som författare: ”En sak som jag tycker väldigt mycket om med mitt jobb som psykolog är att man försöker att komma in i andras världar, att man får tillgång till många världar och sedan bär dem med sig. Det är lite likt romanen och att skriva.”
… vad hon hoppas att Harungen ska ge läsarna: ”Jag hoppas att man börjar tänka på saker man kanske inte tänkt så mycket på förut, på de här ganska stora frågorna. Jag tycker att Harungen är ganska existentiell.”

×