Linda Fabricius Hultemark. Foto: Andreas Paulsson
Linda Fabricius Hultemark. Foto: Andreas Paulsson
Chicago på Det Ny Teater var en speciell upplevelse, tycker Linda Fabricius Hultemark. Foto: Miklos Szabo
Chicago på Det Ny Teater var en speciell upplevelse, tycker Linda Fabricius Hultemark. Foto: Miklos Szabo
- Chess är en musikal jag lyssnat mycket på, Björn och Bennys musik är så vacker, tycker Linda Hultemark. Här under repetitionerna på Tivoli i Köpenhamn. Foto: Rumle Skafte
Svenskarna i Love Never Dies i Köpenhamn 2012 - Jenny Aterius Persson, Jonas Holst, Daniel Larsson, Linda Fabricius Hultemark och Sleiman Aoun. Arkivbild
Linda Fabricius Hultemark. Foto: Rumle Skafte

”Duvemåla har färgat mitt liv”

Den 19 januari är det dansk premiär för musikalen Chess på Tivoli i Köpenhamn. I rollerna ses bland andra Stig Rossen som Anatoly Sergievsky och Xenia Lach-Nielsen som Florence Vassy. I ensemblen finns också en musikalartist från Malmö som tog sina första steg på scenen i en annan Björn & Benny-musikal. Linda Fabricius Hultemark spelade ett av barnen i Kristina från Duvemåla.

Linda var sex år när hon och en rad andra barn intog Malmö musikteaters scen tillsammans med Helen Sjöholm, Anders Ekborg, Peter Jöback och alla de andra stjärnorna.
– Den erfarenheten har färgat mitt liv, säger Linda. Jag är stolt över att ha varit med där och många kollegor jag träffat har en ingång genom Duvemåla, de har varit med i den eller rörts av den.

Vi träffas på ett café på Malmö Central en kväll sent i december. Repetitionerna inför premiären i Tivolis konsertsal pågår som bäst och Linda pendlar till och från jobbet varje dag. I Köpenhamn har hon arbetat en hel del sedan hon gick ut Balettakademin i Göteborg 2011. Hon har bland annat medverkat i Love Never Dies, Crazy for You och Chicago på Det Ny Teater. På Malmö Opera har hon varit med i Rebecca och Dr Zjivago där hon varit understudy till stora roller. Linda har också jobbat på Göteborgsoperan och på Tysklands största kryssningsföretag.
– Det ska bli så kul att äntligen få göra Chess, säger Linda Fabricius Hultemark. Det är en musikal jag lyssnat mycket på. Björn och Benny skriver så vacker musik!

För visst känns det speciellt att åter få arbeta med musik av Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Inför premiären på Kristina från Duvemåla 1995 var det hennes mormor som hade sett en annons i tidningen att man sökte barn till uppsättningen.
– Hon visste att jag tyckte om att sjunga. Hon var med mig på audition och det tackar jag henne för i dag.
Det var tre barnlag som turades om att spela musikalen.
– Vi fick titta på varandra och fastän många av oss var små och det var stora och tunga ämnen så blev vi så tagna av historien.

Stämningen på Malmö Musikteater gjorde att Linda fick mersmak på teater.
– Det var en fantastisk upplevelse. Man lärde sig väldigt mycket, både på och utanför scenen och det har jag med mig än idag. Hur man är på en teater, hur man beter sig, hur man väntar på sin tur och förbereder sig. Det var inspirerande att se hur de vuxna jobbade och hur de bjöd på sig själva. Vi gick in i en sagovärld, en verklighet som kom till liv på scenen och det blev jag så tagen av.

Regissören Lars Rudolfsson hade många och långa samtal också med barnen.
– Vi blev väldigt väl omhändertagna och blev bemötta som små vuxna människor, det minns jag var väldigt viktigt för Lars Rudolfsson. Nu tycker jag det är så kul när vi har barn i föreställningen, som vi har i Chess. För mig blir det en speciell upplevelse, det känns som om jag ser mig själv utifrån. Världen är så stor när man är liten och jag tänker att det var med de stora ögonen jag själv upplevde teatern som liten.

Linda Fabricius Hultemark tycker att hennes yrkesval hittills har erbjudit henne många spännande uppdrag.
– I Chicago, som var det jag senast jobbade med på Det Ny Teater, hade jag en fast roll och det var en av mina bästa upplevelser hittills. Vi jobbade med Broadway-teamet som har jobbat med den här musikalen i 20 år över hela världen. Rollerna i Chicago är väldigt intressanta och med två starka kvinnor i huvudrollerna. Ensemblen är jämt fördelad mellan kvinnor och män där alla har en stark karaktär som får sin egen scentid.

Med sig från den 6-åriga Lindas upplevelse har Linda Fabricius Hultemark också känslan av vad hon vill med sitt jobb.
– Jag blir berörd när jag ser en person bli rörd av föreställningen. Som när man ser den äldre publiken titta på en stepp-föreställning och nästan dansa med i stolarna. Man känner att man ger dem positiv energi. Alla har vi en vardag och när man går på teatern eller på en konsert vill man ha en paus. Det är fint att kunna ge de stunderna när folk skrattar eller gråter. Jag känner själv när jag blivit berörd av en föreställning att man bär något med sig. Det är meningen att man ska ge något vidare, så känner jag.

×