För­svara all­tid asyl­rätten

Efter­som jag är en i det nä­rmaste prag­ma­tisk fun­da­men­ta­list har jag inte svårt för att in­stämma i myc­ket av det fi­nans­mi­nis­ter Magdalena Andersson (S) ut­tryckte i en Dagens Nyheter-in­ter­vju någ­ra dagar före dop­pa­re­da­gen.
Fi­nans­mi­nis­tern för­kla­rade själv­kri­tiskt och öp­pen­hjär­tigt att in­teg­ra­tionen inte har fun­gerat till­räck­ligt bra och att det tog all­de­les för lång tid för rege­ringen och Socialdemokraterna att läg­ga om kursen.
Även om jag tyc­ker att hon plågar sig själv mer än nöd­vän­digt – trots allt har det gått gans­ka bra både för landet och för fler­talet in­vå­na­re un­der senare år – har hon en vik­tig po­äng; po­li­ti­ken måste stän­digt an­passas ef­ter verk­lig­heten och för­änd­ringar i vår om­värld.

Det är i längden svårt för Sverige att ha en helt an­nan asyl- och in­teg­ra­tions­po­li­tik än länderna i vår när­het. När kriget i Sy­ri­en gjorde att mil­jon­tals män­ni­skor sökte skydd i Europa blev det up­pen­bart att länderna måste hjälpas åt.
Vidare kon­sta­terade Magdalena Andersson i sam­ma in­ter­vju att det är bättre för flyk­tingar att söka sig till andra länder än till Sverige. Ett uttalande som fick en del le­dar­skri­benter och andra att sätta glöggen i vrång­stru­pen.
Jag tyc­ker inte alls att det är ett märk­ligt re­so­ne­mang. Det är lika lo­giskt som att ny­an­lända bör välja andra kom­muner än Malmö och Les­se­bo och Sö­der­täl­je för att snabbare hitta bo­stad och jobb.
Mot den här bak­grunden har jag allt­så lite svårt för­stå en del av den kri­tik som DN-in­ter­vjun har orsakat. Hennes grund­re­so­ne­mang är en var­i­ant på ett väl­känt so­ci­al­de­mo­kra­tiskt tema. En fun­gerande po­li­tik måste vara folk­ligt för­ankrad och för­ankrad i verk­lig­heten. Det be­hövs både hjär­ta och hjär­na i po­li­ti­ken.
En idea­lis­tisk po­li­tik utan verk­lig­hets­för­ank­ring kommer förr el­ler senare att krasch­landa.
Ett sam­häl­le som saknar vi­sioner och ide­al kommer ock­så att gå vil­se.

Där­för håller jag inte med när fi­nans­mi­nis­tern i DN-in­ter­vjun säger att vi inte kan ha ett större asyl­mot­ta­gan­de än vi klarar av att in­te­grera.
Sverige har länge haft, och ska ha, en re­glerad in­vand­ring. Det är en för­ut­sätt­ning för ord­ning och reda i mot­ta­gan­det. Hur re­gler­ingen ska ut­formas, det måste som sagt an­passas ef­ter hur verk­lig­heten för­ändras. Med ett vik­tigt men; men det gäller att för­svara asyl­rätten, och me­nar vi all­var med det går det inte att sätta ett de­fi­ni­tivt tak för asyl­mot­ta­gan­det.

En verk­lig­hets­an­pas­sad asyl­po­li­tik kan rim­li­gen ald­rig in­ne­bära att vi skickar till­ba­ka nå­gon till krigets el­ler för­tryckets hel­ve­te. Dela på an­svar, sätta press på andra länder, in­fö­ra till­fäl­liga up­pe­hålls­till­stånd, be­gränsa an­hö­rig­in­vand­ringen, allt det kan ingå i en prag­ma­tisk po­li­tik, men det gäller att sam­ti­digt för­svara alla män­ni­skors lika vär­de och där­med asyl­rätten.
Mi­gra­tions- och in­teg­ra­tions­po­li­tiken har lag­ts om kraf­tigt un­der senare år. Magdalena Andersson säger i in­ter­vjun att hon inte vill gå till­ba­ka till det som gällde före 2015.
Jag håller med. Inom en över­skåd­lig fram­tid krävs en har­mo­ni­se­ring inom EU. Det be­tyder emel­ler­tid inte att vi ska trampa vidare och där­med släppa taget om den mo­ra­liska led­stången.

Dagens fråga

Vilken festival går du helst på i sommar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×