Ett öppet politiskt år

Om 2017 var ett år då allt var politik, så lär det bara bli värre, eller bättre, 2018 beroende hur man ser på saken och hur intresserad av politik man är. 2018 kommer förmodligen att bli ett ovanligt turbulent valår, då det inte bara avgörs vem som ska sitta vid regeringsmakten, utan hur det politiska landskapet kommer att formas om. Det börjar vid det här laget se sannolikt ut att minst ett parti åker ur riksdagen. Kristdemokraterna har legat konsekvent under fyraprocentsspärren så länge att det krävs att de gör en fantastisk valrörelse för att hänga kvar. Med så lågt väljarstöd blir det för riskfyllt att ”kamrat fyra procent”-rösta, särskilt med tanke på att de Moderater som eventuellt gjort det innan (även om ryktet om stödröstning på KD förmodligen är överdrivet) nu behöver lägga sin röst på sitt eget parti, som inte haft det lätt.
Även Liberalerna har varit nära gränsen. Men innan man börjar oroa sig för att de åker ut är det värt att minnas att Folkpartiet haft riktigt dåliga resultat vid ett antal val men ändå klarat sig kvar i riksdagen i decennier efter det.
Man kan möjligtvis tänka sig det märkliga scenariot att Liberalerna åker ur riksdagen, men får behålla ett eller flera mandat i Europaparlamentet, där de vid förra Europavalet fick nästan 10 procent, även om det är rätt osannolikt.
Vad ska det bli av Miljöpartiet? Kanske är det den intressantaste frågan av alla. MP har traditionellt varit starka mellan valen, men levererat ett svagt valresultat. Nu hovrar de runt fyraprocentspärren och har tagit storstryk i regeringsställning. MP har fått upptäcka att det inte går att både sitta i regering som litet stödparti till ett stort och vara sann mot sin egen politik och sina värderingar. Centerpartiet, KD och i viss mån Liberalerna fick lära sig det under allianstiden, även om de inte fick lika mycket stryk i väljarstöd som MP.
Sverigedemokraterna kommer utan tvivel att växa i valet. Men frågan är om de kommer att känna sig särskilt nöjda: under en period verkade det som om partiet skulle kunna hamna runt tjugo procent i det kommande valet. Nu har Socialdemokraterna en liknande, restriktiv migrationspolitik och Moderaterna har gått längre än SD:s nuvarande partiprogram. Som en konsekvens har SD sjunkit.
Märkligt nog kan det vara andra frågor än invandringen som avgör vad SD får för valresultat, eftersom man nu kan finna en restriktiv migrationspolitik hos alla utom Centerpartiet och Vänsterpartiet. SD kan få stöd av dem som ogillar feminism och kvotering och är socialkonservativa. Socialkonservatism har dock som synes inte räckt för Kristdemokraterna.
Väljarna blir mindre och mindre lojala och mer rörliga. Vad det innebär för ett val som 2018, efter turbulenta år med utmaningar från klimatkatastrofer och stor migration går det inte att gissa sig till, eftersom vi aldrig har befunnit oss i den här situationen.
Klimatet blir förmodligen ännu en x-faktor i valekvationen. SOM-undersökningen kring svenska väljares åsikter visar på att oron för klimatförändringarna är stor. Ändå har Miljöpartiet lågt stöd. Antingen får de som tycker klimatfrågan är viktigast gå till Centerpartiet eller trots allt rösta på MP.
2018 börjar en ny klimatlagstiftning och klimatpolitiskt ramverk gälla, som går betydligt längre än tidigare och på många är världens mest ambitiösa. Klimatpåverkan från transportsektorn ska ha minskat med 70 procent till 2030 och 2045 ska Sverige ha noll i nettoutsläpp. I nuläget har inget riksdagsparti en miljö- och klimatpolitik som är tillräcklig för att nå de målsättningarna i det nya regelverket. Huruvida man tar sig i kragen angående detta eller ej kan också påverka väljarstödet.

Dagens fråga

Brukar du glömma saker?

Loading ... Loading ...

Youplay

×