Hanna Isaksson forskar om ben, senor och brosk. Den här medarbetaren heter just Ben - men det är inte ett riktigtskelett, utan en modell. Foto: Håkan Jacobsson
Hanna Isaksson forskar om ben, senor och brosk. Den här medarbetaren heter just Ben - men det är inte ett riktigtskelett, utan en modell. Foto: Håkan Jacobsson
Hanna Isaksson har fått pengar för att forska om hur hälsenor läks. Foto: Håkan Jacobsson
Hanna Isaksson har fått pengar för att forska om hur hälsenor läks. Foto: Håkan Jacobsson
Hanna Isaksson. Foto: Håkan Jacobsson

Hon forskar om ben, brosk och senor

FORSKAR. Varför drabbas vissa människor av benskörhet, och andra inte? Vilket är bästa sättet att få en skadad hälsena att läka ihop? Det är frågor som Hanna Isaksson och den forskargrupp hon leder arbetar med.

Namn: Hanna Isaksson
Ålder: 38 år
Yrke: Civilingenjör, forskar om biomekanik på Lunds tekniska högskola.
Familj: Man (också ingenjör), två barn.
Bor: Villa i Bjärred.
Aktuell: Har just fått besked om att hon får 7,5 miljoner kronor till forskning om hur hälsenor läker.

Nyligen blev det klart att Hanna Isaksson får 7,5 miljoner kronor ur Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att finansiera fem års forskning kring just hälsenor.
Bland annat ska man mäta effekten av belastning över tid, hur det påverkar senans funktion.
– Hur ska senan belastas för att man ska få en så bra läkning som möjligt? Den behöver belastning, men för liten hjälper inte läkningen, för mycket motverkar den.
Stiftelsen delar ut pengar till 24 forskare, på olika områden. Hanna Isaksson listas under rubriken ”teknik”.
För hon är faktiskt inte medicinare, utan civilingenjör, med biomekanik som specialitet. Hennes arbetsplats ligger också i direkt anslutning till Lunds lasarett.
– Det är ett typiskt tvärvetenskapligt område, säger hon om sitt arbete och berättar att det just därför ibland kan falla mellan stolarna när man söker forskningspengar:
– Teknikerna tycker att det är för mycket medicin, medicinarna att det är för mycket teknik,

Enkelt uttryckt arbetar hon med att applicera teknisk kunskap på biologiskt material, i hennes fall ben, brosk och senor.
Om man betänker att hon växte upp i Linköping med en pappa som är ingenjör och en mamma som är läkare ser ju hennes val av bana närmast självklar ut.
Hon hittade sitt forskningsområde tack vara en inspirerande professor på ett universitet i Rochester, i delstaten New York, när hon var utbytesstudent i USA.

Då hade hon påbörjat sina ingenjörsstudier med fyra år i Uppsala, läst kemiteknik och materialkunskap.
– Jag ville på något vis hitta ett sätt där jag genom teknik kunde hjälpa människor.
Kursen som blev så avgörande i Rochester hette biomekanik – och den leddes alltså av en inspirerande professor.
– Hon pushade på, samtidigt som hon visade att hon trodde på en. Och så hjälpte hon mig med kontakter när jag skulle tillbaka till Europa.

Det blev Holland, närmare bestämt Eindhoven, där hon sedermera doktorerade. Tiden där följdes av tre års forskningsarbete på universitetet i Kuopio i östra Finland innan hon 2011 kom till Lund och dess tekniska högskola.
Sedan 2014 arbetar hon på BMC, centret för biomedicin, som alltså ligger alldeles vid lasarettet.
Där leder hon en grupp forskare på mellan 8 och 10 personer – det skiftar – med en starkt internationell prägel. Där finns folk från Holland, Italien, Frankrike, Finland, förutom Sverige.
Alla är ingenjörer, men närheten till sjukhuset är viktig, eftersom man ofta arbetar i nära kontakt med medicinare, till exempel när man undersöker hur olika behandlingar fungerar.

Det specifika forskningsbidraget från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse gäller alltså hälsenor. Men gruppen forskar också om ben (alltså det material som skelettet består av) och brosk. Vad som gör att det går sönder, vad som händer med det när det läks.
Forskningen har också betydelse för utformningen av proteser.
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har delat ut pengar sedan 2012. I år är det 24 forskare som får sponsring, som är tänkt att täcka fem års arbete.
– Det allra mesta kommer att gå till löner, det är den stora utgiften, säger Hanna Isaksson.
Efter de fem åren finns möjlighet att söka pengar för ytterligare fem.

24 forskare fick alltså pengar den här gången. Från Lunds universitet fick också docent Johannes Rousk pengar till naturvetenskaplig forskning och docent Johan Östling fick medel till att studera hur kunskap sprids och används i samhället.
Man får inte pengarna i en klump, utan det är snarare så att man får rekvirera allteftersom utgifterna kommer, säger Hanna Isaksson och upplyser om att pengarna inte är tillgängliga förrän den 1 juli.
– Nej, vi har inte firat ännu, svarar hon på frågan om sjumiljonersanslaget gett orsak till något kalas.

Fritiden ägnas för hennes del till stor del åt familjen – med två små barn – och hemmet.
– Vi har ett hus att renovera.
Hon tycker om att paddla. Mest blir det utanför Bjärred, där hon bor. Där är vågorna sällan tillräckligt höga för den specialvariant hon är speciellt intresserad av: surfski, där man sitter i en kajak och söker upp höga vågor att rida på – det kan bjuda på ganska fartfyllda och hisnande upplevelser, enligt de som prövat. Men väntar man in rätt vindar så kan det bli rätt bra vid Öresundskusten också.

Namn: Hanna Isaksson
Ålder: 38 år
Yrke: Civilingenjör, forskar om biomekanik på Lunds tekniska högskola.
Familj: Man (också ingenjör), två barn.
Bor: Villa i Bjärred.
Aktuell: Har just fått besked om att hon får 7,5 miljoner kronor till forskning om hur hälsenor läker.

×