Byggmaterialet drogs med oxkärror genom Skåne

HÖÖR-LUND Öresundsbron, Citytunneln eller Turning torso må ha varit stora byggprojekt. Men de är inte ens jämförbara med uppförandet av Lunds domkyrka under slutet av 1000-talet, när teknologi och infrastruktur saknades.

Ändå lyckades man. Den som kanske vet mest om byggprocessen är docent Anders Ödman, som forskat i ämnet tillsammans med kollegan Maria Cinthio.
– Det var en gigantisk sak för Skåne. Domkyrkan började byggas omkring 1080 och den invigdes 1145. Processen pågick alltså under cirka 60 år, säger Anders Ödman.
Han uppskattar att något tusental människor var knutna till bygget. Ett hundratal kan ha arbetat i stenbrottet, lika många med transporterna och sedan alla som krävdes på byggplatsen i Lund.
Till detta kom arbetarnas familjer, fruar och barn.

En stor del av arbetskraften utgjordes av slavar.
– Vi kan se att många av dem som är begravda på kyrkogårdarna i utkanten av staden var främlingar. De var inte födda i Lund. De uppvisar också svåra förslitningsskador. Med all sannolikhet var de slavar. På olika sätt vet vi att de utgjorde cirka en tredjedel av befolkningen vid den här tiden, säger Anders Ödman.

Under de 60 år som bygget tog bröts och transporterades cirka 67 000 ton sandsten från Stenskogen ner till Lund. Det betydde cirka fem ton sten om dagen, varje dag förutom söndagar.
– Man använde oxkärror. Fyra djur per vagn. Mer kunde man inte ta, för då hade oxarna dragit sönder vagnarna, säger Anders Ödman.
Varje kärra kunde ta ett halvt ton. Det innebar att tio kärror måste ha kommit till Lund varje dag. Eftersom resan tog två dagar i vardera riktning, innebar det att cirka 40 kärror var igång.
Anders Ödman tror att Trollenäs var rastplats och övernattningsställe.
– Det här var nog den stora snackisen i Skåne under sex decennier.

Vid denna tid fanns ingen vägbeläggning. Det innebar att stenen fick köras över lermoränen. Det måste har varit ett tufft arbete när regn och snö förvandlade vägarna till lervälling.
Anders Ödman uppger att vägen fortfarande finns i landskapet, om man vet vad man ska leta efter.
– Vägen blev med tiden väldigt rak och var 47 meter bred på det bredaste avsnittet. Den går fortfarande att se på Google earth.
I början var det inte brottet i Stanstorp, det som Domkyrkan har köpt in, som användes.

De allra första stenbyggnaderna på Domkyrkans tomt, en eller möjligtvis flera stenkyrkor, uppfördes med sten från Kulla Gunnarstorp norr om Helsingborg och från Köpingebro vid Ystad.
Ungefär 1060-70 upptäcktes stenfyndigheterna vid Munkarp och Hallaröd i Höörtrakten. Detta var vid den tiden total ödemark, uppger Anders Ödman.

Det var först långt senare, när vet man inte, som Stanstorp öppnades. Läget var något bättre än för de gamla brotten. Från Stanstorp var det nära till vägen och Ringsjön kunde användas som vattenväg för transporterna.
– När Brunius jobbade med Domkyrkan tog han sin sten här. Men sedan gick Helgo Zetterwall tillbaka till de ursprungliga brotten, säger Anders Ödman.

Dagens fråga

Playa del Ingles eller Playa del västkust i sommar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×