Åke Ohlsson framföra alla sina vackra julgranar. Foto: Simon Lundh
Vilken grantyp är du? Foto: Simon Lundh
Många har som tradition att hugga sin egen gran. Foto: Simon Lundh
Foto: Simon Lundh

Julgranshygge för de avancerade

JUL Att hugga sin egen julgran är en tradition som lever kvar än idag. Till Åke Ohlssons ägor i Svedala återvänder folk år efter år för att välja ut sin egen gran och samtidigt bli bjuden på glögg och pepparkaka.

På en backe bakom ett modernt gult hus tillhörande hans dotter nästan gömmer sig Åke Ohlssons granodling. Efter att vi har passerat ett par höga nordmannsgranar och en grind hamnar vi mitt bland mer villaanpassade granar av samma sort som tittar ut över Svedala.
– När de står i backe blir de inte så känsliga för frost, säger Åke och tittar till några av sina träd.

Han flyttade ut med sin familj till området strax norr om E65:an, 1979. Här inackorderar han travhästar och islandshästar. Granar började han odla i början av 1990-talet.
– Vi hade tre hektar med land där jorden inte var så anpassad för jordbruk, så vi planterade 18 000 granar där.

Framförallt handlar det om nordmannsgran, eller kungsgran som de också kallas. Den mer vanliga blå- och framförallt rödgranen tycker han personligen inte fungerar lika bra som julgran.
– Nordmannsgranen är mjuk medan blågranen är mer stickig. Den är också väldigt hållbar. Man behöver inte göra mycket med den och den håller i tre, fyra månader medan rödgranen, till exempel, bara klarar sig runt en månad.

Rödgran har dock en annan fördel, som spelar på människors känsla för traditioner.
– Den luktar gran. Nordmannsgran luktar ingenting och blågranen luktar mer åt citrushållet, och det finns många som vill ha en sedvanlig gran. Om man är allergisk är det däremot en fördel med en gran som inte luktar.

Däremot är nordmannsgranen dyrare än de andra två sorterna.
– Den behöver bli tio år innan den kan säljas som julgran medan en blågran är klar på sex, sju år och en rödgran på fem, sex år.

Vi lämnar första odlingen och går genom en grind in till nästa fält. Här är det lite sparsammare med träd, men utsikten över Svedala är ännu bättre.
– Det har varit ett bra granår i år. Titta bara på topparna. De har växt minst 30 centimeter, säger han och pekar på några granar med extra höga toppar. Det var värre ifjol, men vädret har varit bättre i år.

Här avslöjar han också att hans erfarenhet av granbranschen faktiskt sträcker sig betydligt längre tillbaka än 1990-talet.
– Vi brukade stå vid granförsäljarna på Gärdet i Stockholm när jag var liten eftersom damerna från Östermalm ofta behövde någon som kunde hjälpa till att bära hem deras gran.

Numera bär inte Åke några granar. Här är det nämligen självplock som gäller, så varje år från den förste advent kommer det hit människor från bygden för att hugga ner sin egen gran. Ofta stamkunder (ursäkta ordvitsen).
– Vi tycker om själva grejen med att komma hit och med sina barn och hugga ner sin egen gran. Och så bjuder vi på pepparkakor och glögg. Ibland tar de med sig egen korv. Det kan vara hela sällskap som kommit hit i 15 år.

Och det är inte bara upplevelsen som är grejen. Man får också med sig en garanterat färsk gran.
– Man kan ju inte veta hur länge de granar man köper på torget har legat. Det kan vara flera veckor. Om granen är färsk behöver man inte tänka på något.

Ändå finns det saker att faktiskt tänka på.
– Sätt inte in granen i ett varmt rum direkt. Sätt den i garaget och låt den acklimatisera sig. Annars dör den. Om granen har legat ett tag kan det vara värt att göra ett nytt snitt eftersom snittytan kan ha torkat. Alternativt kan man såga skåror i barken. Och ställ den inte vid ett element. Då torkar den ut. Annars kan man ställa den var man vill, och man kan ju faktiskt stänga av elementet också.

×