Kjell Christensson trivs på korttidsboendet Lillgården.

Rumskompisar är gladare

Skurup Kjell Christensson trivs på korttidsboendet Lillgården.
– Du kan tro att man blir omskött, säger han glatt.
Han tycker det är helt oväsentligt om han bor i enkel- eller dubbelrum.

När Kjell Christensson skulle hälsa på sin särbo i Malmö snubblade han och kunde sen inte ta sig upp. Han blev opererad och kom till korttidsboendet Lillgården. Inne på hans rum sitter hans rumskompis med fru och släktingar. De vill inte vara med i ett reportage. Frun säger att maken varit där så kort tid, de har inga åsikter om boendet.
– Men han har blivit bättre sen han kom hit, konstaterar hon.

Kjell Christensson var ensam på sitt rum när han kom till enheten, och fick sen sällskap en man.
Han trivs med sin rumskompis och konstaterar att man inte behöver vara inne på rummet hela tiden.
– Man kan inte begära att få enkelrum. Finns det så är det väl okej, men mig spelar det inte så stor roll, säger han.
Vägg i vägg bor Siv Nilsson. Hon har varit på korttidsboendet i sex veckor.
– Jag har inte fått trampa på foten, jag fick blodförgiftning och ankeln var ur led, berättar hon.
Hon har haft sällskap av en dam med minnessvårigheter under hela perioden, utom 17 dagar, då rumskompisen var hemma.
Siv visste inte att hon skulle ligga på ett dubbelrum när hon kom till boendet, uppger hon.

Kändes det obehagligt när du fick veta det?
– Nej, jag har blivit väl mottagen. Det har gått jättebra, säger Siv.
Hon trivs med sin rumskompis. Det enda hon funderat över är att personalen inte kan komma snabbt nog när hon behöver gå på toaletten.
– Vi är ju några stycken här som inte klarar oss själv, konstaterar hon.

Några stycken är närmare bestämt nio patienter på tio platser denna dag. Två av dubbelrummen används just nu.
Så har det sett ut stora delar av sommaren, säger undersköterska Gabriella Andersson som har jobbat sju månader på korttidsboendet. Hon tycker inte att det är en given linje att driva att enkelrum behövs.
– Svaret är både ja och nej på den frågan. Många gamla blir friskare av sällskap. Majoriteten av dem är positiva till det. Det är vårt perspektiv att det är bra att bryta isoleringen ur en rehabiliteringssynpunkt, säger Gabriella.
– Vi har alltid hållit isär män och kvinnor, man har inte behövt dela med någon av motsatt kön sen jag kom hit, fortsätter hon.

Enhetschefen för boendet, Lena Holmberg, har återgått till sitt kontor efter att ha guidat undertecknad fram till avdelningen. Hon betonar att det är en komplex verksamhet och att det viktigaste är att alla som kommer hit får den omvårdnad de behöver och ett individuellt bemötande. De som ligger för döden har enkelrum. De som är dementa och samtidigt är oroliga och inte mår bra av för mycket ”stimuli” bör också ha enkelrum av medicinska skäl, uppger hon.
– Sen kan det vara nio personer här och vi har bara en plats ledig i dubbelrum, och så kommer det en person som behöver enkelrum … Då blir det vår utmaning. Det händer att vi får skifta rum under en patients korttidsvistelse för att det kommer någon med större behov av enkelrum, säger Lena Holmberg.
Vårdplanerandet ska ske i dialog med patienterna och deras vilja spelar roll.
– Vi kan inte tvinga någon att bo i dubbelrum, då får vi erbjuda något annat. Det passar inte alla att bo i dubbelrum, säger Holmberg.
Hemteamet som består av tre undersköterskor är ett alternativ när en person inte vill dela rum. Det skapades samtidigt som korttidsboendet gick från enkom enkelrum till dubbelrum. Nu finns fyra enkelrum och tre dubbelrum.
En fråga som blir aktuell ibland är vad personalen ska göra när det kommer toppar då det inte finns någon plats alls.
– Då ringer vi Bruksgården där det finns växelboende och lägenheter, säger Holmberg.

Är det ett bekymmer att det inte finns enkelrum till alla?
– Bekymmer för mig är något helt annat. Vi verkar för att innehållet för dem som vistas här ska bli bra. Det är vårt uppdrag. Sen kan det vara ett bekymmer för den enskilde och det får man respektera också.

Från 2014 och framåt har behovet av korttidsboende ökat. 2015 flyttade avdelningen upp en våning för att få ytterligare ett rum. Året efter satte man in tre sängar så att det blev dubbelrum.
– Våra äldre blir fler och fler och det händer att vi får öppna upp på Bruksgården där vi har gummiband med lägenheter när vi har fullt här, säger hon.
I våras var det en person som inte ville dela rum som fick vård hemma, uppger Holmberg.
– De gånger någon inte vill dela rum, som har framkommit till mig, är inte många, säger hon och fortsätter:
– Våren 2016 var turbulent, när vi gick från bara enkelrum till dubbelrum. 2017 har det lagt sig mer.

Dagens fråga

Vilken festival går du helst på i sommar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×