Det här var ursprungligen en granplantering från 1960-talet, nu ändrar skogen karaktär bit för bit. FOTO: JÖRGEN JOHANSSON
Lübeckmodellen ger ett stabilare ekosystem, konstaterar Sigvard Gustavsson. Här står han på toppen av kullen där björk och tallar fått fart på gamla hygget sedan viltet stängslats ut.
Trästängslet håller viltet ute, och ger spirande träd en chans. Utanför blir de hårt åtgångna av älg och rådjur.
En klart porlande skogsbäck. Här finns inga hyggen som grumlar vattnet, påpekar Sigvard Gustavsson.
Nordsvenska hästar är basen i hans hästföretag. Skogskörning är en viktig del.
När man kan famna om stammen, då är den avverkningsmogen!

Metod som bygger på naturens egen kraft

MÅNGFALD Sigvard Gustavsson i Frösholma vid Vittsjö tillämpar en metod i skogen med fri föryngring och flerskiktad skog. Lübeckmodellen står för ett naturnära skogsbruk.

Han har cirka 30 hektar skog och ungefär lika stora öppna ytor på gården som han föräldrar en gång i tiden drev med mjölkkor och svinuppfödning.
I dag lever Sigvard Gustavsson framför allt på en speciell nisch. Han är hästentreprenör, driver Hälde hästkraft, har avel på nordsvenska hästar, bedriver kursverksamhet skogskörning och har uppdrag med hästdriven gräsklippning och slåtter.
I hans skog har också hästarna en given plats. Att köra med maskiner är det inte tal om.
– Vad händer med marken när man kör med tunga maskiner? Man skadar rötterna och packar marken. De skadorna har vi bara sett början av.
– Med en hästhov blir det bara en rund ring som sedan lätt läker.
Men det ska sägas med en gång: hästarna är särskilt spår, ingen förutsättning för Lübeckmodellen.
För Sigvard Gustavsson började det för sex år sedan. Det var då han bestämde sig för att ställa om till ett hyggesfritt skogsbruk.
– Det mesta är gran som planterades på 50- och 60-talen. Det skulle ju vara så då: bort med lövskogen och fram med granen!
– Men monokulturer med gran fungerar inte så bra på sikt. De är inte att föredra när det stormar.
– Det bygger också på ett kortsiktigt tänk att ingen köper något annat än gran idag. Men hur är det om 50 år, då vet vi inte vilken marknad vi har.
Och, påpekar han, det är inte ett starkt värde på granvirket i sig som ger ett gott netto i dag, det är snarare ett resultat av rationaliseringarna i skogsbruket. En utveckling, som han menar, någonstans når vägs ände.
Själv föredrar han en mångfald i skogen, och det där är inget självändamål.
– Monokulturer är sårbara för insektsangrepp, Mångfalden ger ett bättre skydd.
Lübeckmetoden bygger på naturens egen kraft. Sigvard Gustavsson pekar på skötselminimeringen. Han lägger inte tid på röjningsarbete, utan litar på den fria föryngringen.
Under en guidning i skogen når vi bland annat en backe som varit ett gammalt granhygge. Med en träinhägnad håller han älg och rådjur ute.
Björk och tall får en ärlig chans att sticka upp.
– Du kan ju se hur det är utanför hägnet, där har björkarna inte en chans, rådjuren tar allt.
Och tallplantorna är i regel sargade i toppen av älg. Innanför hägnet har friska tallplantor stuckit i höjden, ett förstadium till ny skog.
Reportaget fortsätter på sidan 16
– Jag är faktiskt stolt över tallplantorna.
– Sen, när allt kommit upp över fyra meter spelar hägnet ingen roll längre och kan ruttna bort. Viltet når inte topparna längre.
Det långsiktiga resultatet blir en blandskog med främst tall och björk.
Men röjningen då? Nej, den skulle mest gynna viltets framkomlighet i skogen, påpekar han.
– Skogen röjer sig själv, du får en självgallring där de svaga träden dör.
Och döda träd innebär ett tillskott med ackumulerad näring som återförs till marken.
Här och där gör han korrigeringar, eftersom han eftersträvar blandskog och gynnar trädslag i minoritet. Han pekar på en gran som fällts för att ge mer ljus åt en ek som nått god höjd.
Fortfarande dominerar granen, men bit för bit förändras hans skog mot större variationen. Uttaget sker också kontinuerligt, inte med hyggen utan blädning, stora, mogna träd plockas ut.
– Här ser du, kan man famna om stammen är den mogen, cirka 45 centimeter i diameter, säger han och demonstrerar på en välvuxen gran.
Han är övertygad om att Lübeckmodellen också fungerar storskaligt, och pekar inte minst på minskade skötselkostnader och att man slipper plantering.
– Det skulle absolut fungera storskaligt, och många skogsägare odlar ju också för att kunna gå i sin skog. Men många skrattar också åt mig.
Fast skrattet kan ju fastna i eftertanke. Han berättar om en virkesköpare som reagerade på det klara vattnet i en skogsbäck på hans marker.
Sigvard Gustavsson gav förklaringen: här finns inget grumlande näringsläckage från något hygge.

×