Jacob Månsson, jobbar åt Henrik Andersson-Rosenius och tvättar för dagen rundbalspressen. FOTO: JÖRGEN JOHANSSON
Maskinen som klipper vägrenar vilar i hallen. Henrik hoppar gärna på tekniska lösningar och tekniska nyheter.
Henrik Andersson-Rosenius bland fåren med dottern Signe.
Att sköta om maskinerna väl är viktigt, säger Henrik Andersson-Rosenius.

Henrik tror på tekniken

MASKINNÖRD Henrik Andersson-Rosenius är stressad. Det är stora problem med bärgningen av majsen och alldeles för vått i markerna.
– Det är riktigt jobbigt, suckar han.

Henrik Andersson-Rosenius gillar teknik och han tror på tekniken. Han har inga robotar i sin verksamhet i dag, men en automatisk mjölkamma till lammen, som han räknar med tjänar in runt 300 arbetstimmar per år. Han har GPS-teknik på sina traktorer och kör med RTK- automatisk styrning. Den tekniken gör att han kan spara in på sprutmedel och utsäde och det är en betydande miljöfaktor.
– Jag har köpt en ny spruta och den stänger av sig automatiskt om du kör där du redan sprutat, det är en väldig fördel, både för ekonomin och för miljön. Men det är svårt att sätta en peng på hur mycket jag tjänar på den.
Han säger att det går inte att räkna hem hur mycket eller om man tjänar på GPS-styrning men att den är praktisk och bra och det blir rakt och mindre markpackning. Han har GPS i två av sina sju traktorer.
I CTF, control traficking, ser han däremot en affärsidé. Enligt den tekniken kör man i samma spår varje år vilket resulterar i en merskörd och mindre markpackning. Likaså med moderna skördetröskor, de känner av när tröskan är full och anpassar hastigheten automatiskt, vilket är bra. Helt självgående traktorer med cruise control tror Henrik inte skulle passa in på hans verksamhet.
– Jag har fält överallt så jag har svårt att se att det skulle funka.
Han säger också att självgående teknik trots allt kräver personal. Han är inte helt positivt inställd till robotar och har uppfattningen att mjölkrobotar har en lång inkörningsperiod.
– Personligen tror jag att mest vinst ligger i att hitta rätt personal, det är det svåraste.
Han säger att det är viktigt att ha personal som trivs och som trivs med de maskiner de kör. Därför får personalen vara med och påverka och säga sitt om utrustningen.
– Robotar i all ära, de tilltalar människan som man säger i grunden är lat, men det mänskliga inslaget i arbetet är det absolut viktigaste i grund och botten.
Henrik Andersson har en femårsplan och under de kommande fem åren har han investerat i det han behöver, kanske med något undantag.
– Jag är trygg i det jag har.
Telefonen ringer i ett. Vi går runt på gården där Henrik och Sara bor tillsammans med barnen Signe och Tintin. Fåren går i stor flock och de flesta ligger och vilar denna kulna oktorberdag när löven singlar i alla sina dramatiska färger.
Jakob Månsson, en av de anställda, står och tvättar en rundbalspress. Den är från 2015 och ser sprillans ny ut.
– Vi sköter noga om maskinerna, det är viktigt, säger Henrik.
Henrik är maskinnörd och tycker nu att han kör alldeles för lite.
– Det blir mycket med byråkrati och ha koll på att få in nya jobb, säger han. Men jag trivs med att köra och vara ute med grabbarna. Vi är ett starkt arbetslag.
Hela den här snurren började för ungefär tio år sedan. Henrik bodde i lägenhet i Lund och hade tre tackor hos sin morfar. Han träffade Sara och de flyttade ihop och började bygga sin framtid, sten för sten, steg för steg.
I sex år sålde Henrik maskiner för Lantmännen, mest av märkena Claes, Valtra och Fendt. Det var en bra erfarenhet som han har nytta av idag.
– Jag vet vad jag vill och jag vet hur branschen fungerar. Under årens lopp har jag tappat lite fingertoppskänsla men hur man säljer sitter i.
Hans entreprenadfirma sysslar mest med att klippa vägkanter, sopa vägar, sätta vägkäppar längs med vägarna och ploga snö. Det tillsammans med fåren blir ett bra komplement på vinterhalv-året.
– Jag brinner för helheten i jordbruket, säger Henrik, att det finns flera verksamheter som stöttar varandra. När det är tufft på ett håll och kluddar är det en styrka att känna att det går bra på ett annat håll.
Förutom denna gården i Farboret har de två gårdar till. Verksamheten står på tre ben, förutom fåren, 500 tackor, som Sara har huvudansvaret för, har de växtodling på 450 hektar, spannmål, majs och oljeväxter, samt entreprenadverksamhet.
Henrik och Sara har satsat friskt, jobbat stenhårt och haft många tuffa år. Men de har ett driv som gör att verksamheten växer. År 2008 omsatte de 70 000 kronor. 2017 räknar de med att omsättningen ligger mellan 13 och 15 miljoner.
– Det har varit en djävla resa, reflekterar Henrik. Visst har det funnits baksidor men jag har gått på instinkt och tittat på andra. Jag har flera förebilder men framför allt en stor förebild i Frank Zoofor.
– När jag var tolv år jobbade jag hos honom, och han har visat med sin fågelfröförsäljning att ingenting är omöjligt. Så när det känns tufft ringer jag till honom eller tänker på honom och det ger mig styrka.

×