Ester Roxberg.Foto: Lina Alriksson

Ängslighet i fokus för Roxbergs nya roman

BOK
Barnvagnsblues
Författare: Ester Roxberg
Förlag: Wahlström & Widstrand

Litteratur/recension

Ester Roxberg är bosatt i Malmö och debuterade 2011 med romanen Antiloper. Det stora genombrottet kom för tre år sedan med Min pappa Ann-Christine. Det är en roman som handlar om hennes pappas val att vid 58 års ålder leva resten av sitt liv som kvinna.
I sin nya roman Barnvagnsblues har Roxberg skiftat från det självbiografiskt grundade berättandet till det fiktiva. Boken handlar om Agnes som bor i Stockholm och är nybliven mamma. Vad som sedan skildras är den unga mammans känslor av ensamhet och alienation under en het sommar i storstaden.

Redan på första sidan framgår det att föräldralediga Agnes, som snart ska fylla 30, hör till stadens medelklass. Hon ska vattna blommorna åt goda vänner som rest på semester. ”Hon är arkitekt, han är författare”.
Lite avundsjukt konstaterar Agnes att vännernas röriga lägenhet, belägen mitt på Hornsgatan, vittnar om en mer bohemisk livsstil än hennes egen.
Exakt vad barnets pappa Frank gör på jobbet framgår inte riktigt, men den lilla familjens inkomst är tillräcklig för att de ska planera köp av ett radhus. Om de inte ska flytta till Australien. Agnes har nämligen sett en annons om ett jobb som Frank skulle kunna söka där.

På flera vis gör Barnvagnsblues skäl för sitt namn. Stundtals verkar det som om huvudpersonen är på väg in i en depression. Men det är en roman om medelklassdrömmar också. Till exempel en semester på Borneo, men det handlar också om livsstilsfantasier, konsumtion i olika former som ett slags lösning på existentiella problem.
Till detta ska också läggas Agnes besatthet av att träna, hon vill ha tillbaka den kropp hon hade innan hon fick barn.
Men parallellt med vurmen för fysisk form finns också en skräck för allt som kan vara ohälsosamt och giftigt. Skickligt skriver Roxberg in det där i dialogerna i boken.

Allt är skrivet på en påfallande lättillgänglig prosa och det är tillräckligt med miljöbeskrivningar för att ge en viss, om än rätt blek, lokalfärg åt berättelsen.
Den överlag märkligt distanserade Agnes odlar en bekantskap med en annan nybliven mamma, trots att hon i grunden inte känner någon större gemenskap med väninnan.
Ett infall att bjuda en hemlös man från Rumänien på middag livar tillfälligt upp medelklassparets tillvaro en aning, men de framstår som tämligen fast ändå i sin sociala bubbla som präglas av en viss tristess. En parmiddag med väninnan och dennes man framstår som avslagen och stel. En viss ömsesidig attraktion mellan Agnes och hennes personlige tränare uppstår men leder varken till romans eller romantik.

Som tidsdokument är Barnvagnsblues intressant, men jag upplever den samtidigt som en aning skissartad. Gestalterna kommer läsaren närmast i dialogavsnitten.
Berättarjagets begränsningar blir också romanens förstås. Men som en skildring av att vara fånge i ett slags komfortabelt fängelse skapat av ängslighet, normer och samtidens fixering vid ytan, har ändå Barnvagnsblues något att säga.

BOK
Barnvagnsblues
Författare: Ester Roxberg
Förlag: Wahlström & Widstrand

×