Mellan telegrafstationen i Malmö, som under en period (1876-1885) hade sina lokaler i Frimurarlogens hus vid Stortorget – nuvarande nr 13 b, och telegrafstationen i Lund, gjordes för 140 år sedan ett första lyckat försök med telefonförbindelse.
L M Ericssons väggtelefon i trä, årsmodell 1885, här på ett vykort från slutet av 1890-talet.
I den lilla pjäsen ”I telefon” som den i Hörby bosatta författarinnan Victoria Benedictsson hade publicerat 1887 kom den berömda aktrisen Ellen Hartman att ha en enorm framgång på Dramaten och runtom i landet, bland annat på teatrarna i Helsingborg och Malmö.
Omslag till telefonkatalog 1898, då antalet abonnentapparater i Malmö uppgick till 1 770, vilket motsvarade cirka 15 apparater per 500 invånare.
Telegraf- och telefonstationen i Eslöv omkring år 1900. Telefonväxeln, som fanns där då var en med 100 linjers väljare av märket L M Ericsson.
”Jag hoppas att Du finns till och mår bra. Det vore angenämt att få se skymten av Dig”, säger hon. Vad han svarade, framgår inte, men han tycks ha lyssnat mycket koncentrerat och förhoppningsvis uppfattat vad hon ville ha sagt honom även om hon nu inte följde gällande telefonanvisningar om att tala tätt intill mikrofonen.
Hur stort och märkligt var det inte första gången att få ta telefonluren, säga hallå och höra en annan röst tala i luren! Bild från förra sekelskiftet.
Den trådlösa lilla ficktelegraf som katolske prästen, professor Cerebotani uppfann år 1910 kan kanske sägas vara en föregångare till vår tids mobiltelefoner. Apparaten var inte större än en hand. Den låg i en träask på vars framsida det i förbindelse med apparaten monterats en slags urskiva med bokstäver i stället för siffror.
En telefonist vid sitt arbetsbord i början av 1920-talet.
Omslagsbild på Allers Familj-Journal nr 1/ 1930. ”Klart till ett nio tre noll!”, står det under bilden. Ännu behövdes telefonister för att koppla samtal. Här för att koppla över från året 1929 till 1930.
Den imponerande – nästan kyrksalsliknande – apparatsalen för lokalsamtal vid Kansligatan i Malmö år 1934, strax före abonnentflyttningen till automatstationen Drottninggatan 34. I salen fanns en vakthavande, som brukade promenera fram och tillbaka bakom de arbetande flickornas ryggar och som när som helst kunde ingripa. Telefonisten var här ständigt övervakad i sitt arbete.

140 år med telefon

Reportage

År 1877 demonstrerades telefonen för första gången i Sverige. I flera svenska tidningar hade man på vårkanten det här året kunnat läsa om en ingenjör från Edinburgh vid namn Bell som utvecklat telefonen så att det med den blivit möjligt att per telegraftråd föra ”långväga samtal”.
Bell hade då nyligen gjort experiment med sin apparat i Amerika och om detta rapporterade tidningarna ganska ingående. ”Herr Bell stod med ett antal åhörare på telegrafstationen i Boston och en herr Watson på den 10 kilometer därifrån belägna stationen Malden. Bell bad herr Watson tala högt för att publiken skulle höra ljuden. Detta skedde ock med sådan framgång att den största överraskning målade sig i allas ansikten”. Experiment med att fortplanta ljud hade visserligen gjorts långt tidigare men äran av att ha skapat en fullt användbar telefonapparat får Graham Bell ta åt sig. Apparaten fick en snabb spridning. Redan ett par månader senare samma år började telefoner av bland annat Bells fabrikat att säljas i Sverige. Telefonen har således funnits i Sverige i 140 år.

Samma år som den första telefonen hade demonstrerats i Sverige byggdes den första telefonledningen i Stockholm och onsdagen den 19 december gjordes med denna uppfinning ett försök mellan telegrafstationerna i Lund och Malmö, där stationen då hade sina lokaler på andra våningen i Frimurarlogens hus vid Stortorget. Resultatet betecknades som tillfredsställande. Man kunde inte bara uppfatta orden utan också ”urskilja och igenkänna rösten hos de olika personer som talade genom apparaten”. Att man på sådant avstånd till och med kunde urskilja röstens alla tonskiftningar var den gången något synnerligen märkligt och många ansåg därför telefonen vara 1877 års förnämsta tilldragelse.

Om telefonens framtida betydelse uttalade man sig till att börja med dock mycket försiktigt, men att den på ett eller annat sätt skulle bli till nytta var man tämligen övertygad om. ”I alla händelser måste den bli av en ofantlig nytta inom större byggnader och överhuvudtaget för bruk mellan platser, som icke ligga på längre avstånd från varandra”. Telegrafstyrelsen var något skeptisk till telefonens användbarhet då, som det framhölls, säkerheten vid uppfattandet av meddelanden på ljudvåg inte på långt när var densamma som då de skickades i skriftlig form.

Oavsett vad man tyckte och tänkte om den nya uppfinningen så stod inte utvecklingen stilla och det kom andra telefoner än Bells på marknaden. Det faktum att Bell avstått från att patentera sin telefon i de nordiska länderna utnyttjades år 1878 av Lars Magnus Ericsson, som- bara ett par år efter att han öppnat en mekanisk verkstad i Stockholm- därmed kunde starta egen telefontillverkning i Sverige. Men det var Bell telefonaktiebolag som 1880 kom att ansöka om tillstånd att anlägga ett telefonnät i Malmö och redan året därpå, den 1 juli 1881, hade telefonen gjort sin entré bland malmöborna. Ett och ett halvt år senare övertogs nätet av ett konsortium, den så kallade ”Skånska telefonföreningen”. Köpet omfattade cirka 150 ledningar och priset var 65000 kronor. Malmönätet inlöstes strax därefter på våren 1883 av statliga Telegrafverket.

På 1880-talet florerade uttrycket Telefonlandet Sverige, då vi intog plats nummer ett i världen vad gällde antalet telefonapparater per capita. Detta menade man sannolikt hade sin förklaring i att det i vårt land fanns en särdeles god jordmån för att utveckla behovet av telefon. Man föreställde nämligen sig att telefonen för svenskarna blivit ett medel att tillfredsställa ett litet folks pratsjuka. Av den anledningen var det kanske fullt naturligt att det lilla Sverige vid den tiden hade en apparat per 500 invånare medan exempelvis Tyskland hade en på 7500. Det fanns förstås även andra förklaringar till varför telefonen så hastigt vunnit terräng i Sverige. Inledningsvis skedde anläggandet av telefonnät liksom utvecklingen av telefontrafiken i full frihet på privat initiativ och ibland i våldsam konkurrens först mellan de privata telefonbolagen och därefter även med Telegrafverket till skillnad från vad som skedde i många andra länder, där telefonen gjordes till statsmonopol. Successivt skulle dock Telegrafverket komma att ta över allt ansvar för telefonanläggningar och telefontrafik även i Sverige, men marknaden är nu sedan arton år tillbaka avreglerad.

Även om man förhållandevis tidigt anade telefonens många möjligheter var det ändå få som kunde uttrycka och få grepp om dem. ”Denna kolossala uppfinning som också med tiden skall spela en oanad roll! Hvad den ena sjunger i New York kan höras lika tydligt här.” Detta skrevs redan på höstkanten 1878, men det skulle dröja till 1927 innan det inrättades en telefonförbindelse över Atlanten.
Autmatiseringen av telefonförbindelser tog också sin rundliga tid, närmare bestämt ett drygt halvsekel från 1921 till sommaren 1972, då den sista manuella växelstationen i Sverige lades ned. Det är inte särskilt många decennier sedan. Sådant som för en generation är det mest självklara och naturliga är det långtifrån alltid för en annan. Ur ett P.M. för elever vid Malmö automatstation i början av 1940-talet står att läsa: ”De till stationen anslutna abonnenternas apparater äro försedda med fingerskiva. Med hjälp av denna och väljarna på automatstationen kunna abonnenterna erhålla telefonförbindelse med varandra utan medverkan av telefonist.”

I dag är fingerskivan i det närmaste helt borta och allt färre har någon fast telefon. Vid millenniumskiftet hade så gott som alla hushåll i Sverige en fast telefon. Enligt Post- och telestyrelsen är det numera bara omkring 55 procent av de svenska hushållen som har ett fast telefonabonnemang medan det lär finnas fler mobilabonnemang än människor i Sverige. Mobiltelefonen har också blivit så mycket mer än en apparat för muntlig kommunikation- en apparat som många idag inte tror sig kunna vara utan. En nödvändighet helt enkelt.

Dagens fråga

Har du fått in julkänslan ännu?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×