Christina Willstedt och andra kyrkomusiker har en hektisk period nu. Foto: Håkan Jacobsson
Christina Willstedt och andra kyrkomusiker har en hektisk period nu. Foto: Håkan Jacobsson
Christina Willstedt och andra kyrkomusiker har en hektisk period nu. Foto: Håkan Jacobsson

Hon ser till att julen fylls av musik

HEKTISKT. Just nu är det fullt upp för landets kyrkomusiker – mängder med körer ska sjunga på första advent och ha julkonserter. En av dem som ser till att det händer är Christina Willstedt. Hon tror på musikens kraft.

Namn: Christina Willstedt
Ålder: 45 år
Yrke: Kyrkomusiker med anställning i Uppåkra församling. Frilansande sångerska.
Familj: Make, två barn.
Bor: Lund
Fritidsintressen: Springa, läsa böcker, laga mat.
Aktuell: En av alla de körledare som ser till att det blir så mycket musik inför julen.

Lördagen den 18 november ledde hon Tottarps kyrkokörs jubileumskonsert – den fyller 50 år i år.
– Efter konserten fick jag säga till kören att nu är det dags att repetera inför Första advent – och sedan till julkonserten den 22 december.
Det kan alltså vara jobbigt att vara sångare också, speciellt som Christina Willstedt gett sina Tottarpskorister lite extra utmaningar inför jubileet, höjt ribban lite grann.

– Jag märkte verkligen att de övat hårt, säger hon uppskattande när vi träffar henne några dagar efteråt.
Hon har arbetat som en av flera kyrkomusiker i församlingen sedan 2009.
Församlingen heter Uppåkra, och där finns sex kyrkor:
– Uppåkra, Knästorp, Tottarp, Görslöv, Särslöv och Mölleberga. Och det har funnits en i Flackarp, säger Christina Willstedt och berättar att det fortfarande hålls gudstjänst på den gamla kyrkoplatsen någon gång varje sommar.

Musiken har hon i blodet.
– Pappa spelade fiol i Radiosymfonikerna, så jag har vuxit upp till musik, berättar hon.
De första åren bodde familjen i Rotebro norr om Stockholm, men när hon var nio år flyttade familjen till Färila i Hälsingland, där hennes far kom ifrån.
Han blev musiklärare där. Mamma var distriktssköterska och kanske påverkade det Christina Willstedts första yrkesval:
– Jag ville bli barnmorska.

Dock; inför gymnasievalet fick hon göra besök på ett gymnasium med vårdprogrammet.
– I klassen var så många som gått Komvux och kändes så mycket äldre an jag, så jag tänkte att ”här kan jag ju inte gå, bland alla de här gamla”.
Så hon valde samhällsprogrammet.
Då hade hon redan spelat piano och cello och sjungit i kör i flera år.

Hon minns att attityden i den hälsingska skogsbygden var att det där med musiker, det var inte riktigt jobb – inget som krävde svett och muskler.
– Men för mig var det ju helt naturligt.
– Efter gymnasiet ville varenda por i kroppen spela. Jag flyttade till Mellansel i Ångermanland och gick på folkhögskola där i två år, med cello som huvudinstrument.
Hon sökte musiklärarutbildning på Musikhögskolan i Stockholm och kom in. Samtidigt öppnades en möjlighet att gå en kantorsutbildning i Mellansel.
Hon gick båda – hon löste det genom att åka upp till Mellansel en helg i månaden.

Så plötsligt stod hon med två examina – ett för jobb i skolan, ett för arbete i kyrkan.
– Jag valde kyrkan – hit kommer ju folk frivilligt.
– Och det är väldigt roligt att jobba med människor i olika åldrar.
Till exempel arbetar hon med både barnkör och vuxenkör.

Efter arbete i Stockholm flyttade hon till New York 2002.
– Jag hade fått tjänst i Svenska kyrkan där, mitt på Manhattan.
– Det var precis ett år efter 11 septemberattacken – det påverkade verkligen stämningen. Min första uppgift var att få ihop en kör för en minnesgudstjänst.
Medan hon var i New York gästades församlingen av Tomas Willstedt, domkyrkoorganist i Lund. Tycke uppstod, och 2006 flyttade hon tillbaka till Sverige för att bilda familj i Lund.

Hon vikarierade som organist i Husie församling och som sångare i operakören i Malmö innan hon fick tjänsten i Uppåkra församling 2009. Hon hade andra alternativ, men tilltalades av att tjänsten är på 75 procent. Det ger utrymme för att kunna frilansa som sångare. Det gör hon i flera olika sammanhang och konstellationer, har bland annat hörts i Radiokören och i kvartetten Chiaroscuro Camerata.
Därtill, säger hon hemlighetsfullt, har hon ett spännande projekt på gång efter jul.

Hon berättar att hon lyssnar på det mesta, och konstaterar att även mer populärmusikaliska tongångar kommer in i de kyrkliga sammanhangen. Speciellt begravningar präglas ofta av den dödes musikaliska preferenser, som kanske inte alltid finns med i den gängse kyrkliga repertoaren. Då får organisten försöka hitta noter.
– Inget fel i det, att musiken ska vara sådan som den döde tyckte om.
– Men vill jag ha själ, något som bygger något i mig, då hamnar jag i den västerländska konstmusiken.

– Min lilla uppgift på jorden handlar nog om att dela med mig av den erfarenheten, säger hon och menar att det behövs lite motvikt till allt det vi möter i media till vardags.
Sålunda har hon i olika sammanhang låtit skolbarn få uppleva levande klassisk musik, spelad av högklassiga musiker.
– De ska få det bästa jag kan hitta. Ska man väcka något hos någon räcker det inte att göra det lite halvbra.
Och när det blir bra, då är hon övertygad om att musikens inneboende kraft gör något med lyssnaren.

Jul- och Luciatider är kyrkomusikerns mest hektiska period.
– Sedan får man ladda batterierna – en vecka eller så. Jag är redan i full gång med vårplaneringen.
För körerna, för kyrkomusiken i övrigt.
Och alltså för det där hemliga projektet. Det har kommit ganska långt, avslöjar hon.

Namn: Christina Willstedt
Ålder: 45 år
Yrke: Kyrkomusiker med anställning i Uppåkra församling. Frilansande sångerska.
Familj: Make, två barn.
Bor: Lund
Fritidsintressen: Springa, läsa böcker, laga mat.
Aktuell: En av alla de körledare som ser till att det blir så mycket musik inför julen.

Dagens fråga

Ska du ha en riktigt julgran i år?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×