Jimmie Åkesson på landsdagarna. Foto: TT

Sakfrågor och skandaler

Sverigedemokraterna håller på att vinna, sade Jimmie Åkesson i sitt tal under partiets landsdagar i helgen. Vinsten består i att migrationsfrågan numera dominerar debatten, på SD:s initiativ. Han har rätt i att partiet fått vara tongivande. Det är dock något av en pyrrhusseger. Eftersom SD tvingat andra partier att ta ställning och byta fot i invandringsfrågan är de inte längre det enda alternativet för väljaren som vill att Sverige ska sluta ta emot invandrare. SD får en större utmaning inför nästa val än de kanske tänkt sig när de styrde samhällsdebatten i den riktningen.
Partiet vill nu också vara vårdpartiet. Åkesson vill att regeringen tillsätter en nationell samverkanskommission för sjukvården och tänker bjuda in andra partier för diskussion om vårdköer. Det är osannolikt att de andra partierna kommer att låta SD ta initiativet i vårdfrågan. Både regering och oppositionspartier vill fokusera på vård inför valet och lär inte ge frågan till SD.
SD kan få svårt att locka väljare som inte uteslutande är intresserade av att Sverige slutar ta emot invandrare, utan vill ha en tydlig politik på alla områden, så det är förmodligen klokt att försöka bredda sig, även om det inte nödvändigtvis fungerar.
Åkesson vill försöka nå kvinnliga väljare, gärna från socialdemokraterna, med att trycka på vårdfrågan.
För det krävs en uppstramning av partiets framtoning. Inte alla som är emot invandring är regelrätt främlingsfientliga. Martin Strids uttalande under landsdagarna om att muslimer inte är fullvärdiga människor är ett typexempel på SD-klavertramp, där representanter utan att ta hänsyn till partiets officiella hållning berättar vad de tycker om etniska eller religiösa grupper. Uttalanden som de från Strid framstår inte bara som rasistiska utan också rätt barnsliga. Åkesson verkar medveten om problemet när han pekar på partiets många skandaler som ett hinder för framgång i talet. Han säger att det är ”politikens innehåll, sakpolitiken, visionerna” som är avgörande. Tidigare har skandalerna gynnat partiet, vars sympatisörer sett det som att man ”vågar säga sanningen” eller sätter ”politiskt korrekta” på plats.
Ett annat möjligt problem med att nå kvinnliga väljare är att SD har struntat i den senare tidens debatt kring jämställdhet och dessutom hanterat tidigare fall med rapporterade sexuella övergrepp inom partiet på ett antingen likgiltigt eller för anmälaren kränkande sätt.
Det går inte att anta att kvinnlig vårdpersonal som vill se färre invandrare och mer fokus på vårdfrågor inte också är intresserade av att behandlas jämställt. SD:s huvudsakligen manliga kärntrupper är inte intresserade av jämställdhetsfrågan och i mer än ett Almedalstal har Åkesson målat ut feminism som ett lika stort problem som invandring.
Sverigedemokraterna har kallat sig för outsiders i svensk politik väldigt länge. Hur länge kan man göra det, med den längst sittande partieldaren och ett antal riksdagsår innanför västen? Om de ska bredda sig i tid för valet så måste de hitta balanserade kandidater som inte ägnar sig åt rasism och kvinnohat i sociala medier och uppenbarligen också på partiets landsdagar. SD har varit bra på att locka till sig missnöjda, som tycker de är en käftsmäll åt etablissemanget. Det är ganska långt ifrån hur man måste vara för att uppfattas som regeringsduglig, vilket är Åkessons mål.
Moderaterna har efter sin senaste stämma i princip en strängare migrationspolitik än SD och många års regeringsrutin. Det blir en svår utmaning för Åkesson och SD att bjuda över som ett regeringsparti. Sverigedemokraterna har varit skickliga populister. De måste försöka bli duktiga politiker istället.

Dagens fråga

Har du fått in julkänslan ännu?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×